Stolt efter en magnifik säsongsöppning med Dudamel!

Ännu en fredagsmorgon med laptopen på köksbordet och huvudet fyllt av tankar. Vad ska jag skriva om idag? Vilka händelser och personer har gjort starkast intryck denna vecka?

För ovanlighetens skull skiner solen och de nya kontaktlinserna låter mig njuta av den grandiosa utsikten. Läsningen på datorskärmen går sämre. Linserna är progressiva och tänkta att fungera både på långt och nära håll. Jag har testat styrkor i ett halvår, men den perfekta balansen gäckar mig. Precis som i livet för övrigt.

Kanske kommer suddigheten inifrån. Jag har svårt att fokusera denna morgon. Intryck och känslor far runt i kroppen, jagade av lösryckta melodislingor ur Mahlers sjunde symfoni.

Ja, det var Mahler vi fick lyssna till igår. Göteborgs Symfoniker och vår chefdirigent Gustavo Dudamel bjöd på en magnifik säsongsöppning. Musiken är svårspelad och det symfoniska bygget komplext, men musikernas totala närvaro gav klarhet åt det dramatiska skeendet. I applådtacket fann jag mig åter stående med tårar i ögonen, rörd och stolt över att ha fått ta del av en så stark musikupplevelse.

Huvudtema för min torsdag innan dess var verksamhetens finansiering. På förmiddagen i ett långt möte med styrelsens presidium, ordförande Roland Andersson och vice ordförande Lars-Gerhard Westberg, och vår administrativa chef Erika Strand. Tillsammans gick vi igenom ekonomin i detalj och diskuterade de svårigheter vi ställs inför om anslagsuppräkningen för 2012 blir otillräcklig. Timmarna innan konserten återkom frågan under en informationsträff för ledamöter från regionfullmäktige, som kommit till Konserthuset för att lyssna till Symfonikerna och Dudamel.

Jag försöker låta bli att oroa mig, men måste erkänna att svarta stråk drar genom sinnet vid tanke på vad som kan ske om nästa års löneökningar ska finansieras ”inom ram”, det vill säga med de medel vi redan har. Göteborgs Symfoniker är en orkester av extraordinär kvalitet, men om musikerna ska kunna upprätthålla den höga nivån krävs stimulans i form av samarbete med de främsta dirigenterna. Det är som för våra elitidrottare. Bara genom att jobba med de bästa tränarna kan de gång på gång prestera på toppen av sin förmåga.

Jag har stor respekt för komplexiteten i de budgetbeslut politikerna har att fatta. Behoven är stora på många håll i samhället. Ändå upprepar jag med en dåres envishet betydelsen av att ge kulturinstitutionerna rätt förutsättningar. Konstnärlig kvalitet på den nivå bland andra Göteborgs Symfoniker och GöteborgsOperan befinner sig tar decennier att bygga upp, men bara några år att rasera. Och tyvärr är det så att kvalitet kostar – också inom konstnärliga verksamheter.

Hur mycket gott som kommer ur satsade kulturpengar märks både av den underbara konserten igår och av onsdagens El Sistema-samling i Konserthuset. Över 200 barn från El Sistema Hammarkullen och Hisingen lyssnade till en repetition med Symfonikerna och fick en pratstund med Gustavo Dudamel. Efteråt hade barnen sång- och musikstund ute i foajén. Precis så ”krylligt” med massor av barn som sprudlar av musikglädje vill vi att det ska vara i vårt hus.

El Sistema är musikundervisning med fokus på social träning. Målet är att genom musiken ge barnen förutsättningar att uppnå sin fulla potential, det vill säga möjlighet att skapa sin egen framtid. De spelar orkesterinstrument och sjunger i kör och hela familjen involveras i undervisningen. Jag har hört många vittnesmål om El Sistemas betydelse för gemenskapen både i de enskilda familjerna och i stadsdelen Hammarkullen. I höst har liknande verksamhet startats på Hisingen och vi är glada att få vara partners och förebilder också för de barnen.

I övrigt har veckan rymt många samtal med Gustavo Dudamel – han är verkligen en mycket inspirerande person – och en intervju med en journalist som skriver om Dudamel för det amerikanska magasinet Newsweek. Jag har också talat flera gånger med en lokal journalist i ett annat ärende och haft diverse möten internt.

På ledningsgruppens veckomöte ägnade vi en god stund åt att diskutera hur vi kan förbättra den interna kommunikationen, den största utmaningen för alla chefer. Det är lätt att tro att information sprider sig själv, men dessvärre fungera tankeläsning dåligt. Det krävs kontinuitet, struktur och lyhördhet för våra olika sätt att ta in och ge ifrån oss information för att det ska fungera.

/Helena Wessman

Kommentarer inaktiverade.