Väskan är packad och äggmackan för den långa bussresan ligger i kylen. Om ett par timme bär det av. Vi ska på turné. Denna gång till Oslo och Reykjavik. Göteborgs Symfoniker blir första utländska orkester i Islands nya konsert- och operahus och det blir också orkesterns isländska debut. Således är vi förväntansfulla.

Veckan har varit hektisk. På intern-tv har jag kunnat följa Gustavo Dudamels repetitioner med Symfonikerna. Det lät fantastiskt redan från början med varken dirigent eller musiker har varit nöjda. ”I musiken finns så många detaljer som vi måste få på plats”, sa Gustavo när jag kommenterade det höga arbetstempot.

Konstnärliga processer är sköra, särskilt när alla har ambitionen att lyfta sig över det normala. En vän brukar använda uttrycket ”gå på risk” och menar drivkraften att utmana både sina förmågor och sitt behov av trygghet. Att satsa allt och därmed riskera ett misslyckande.

Ska konsten kännas äkta måste den hämtas djupt inifrån, så risktagandet blir mycket personligt. Kanske rent av existentiellt. Jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att ett musikaliskt nederlag leder till slutsatsen att man är misslyckad som människa.

Onödigt tufft, kan man tycka. Efter snart tjugo år som ”icke-musiker” kan jag ibland undra varför musikerna driver sig så hårt. Måste det verkligen vara så på liv och död? Kan de inte unna sig att någon gång stå på säker mark? Men genast jag sätter mig i konsertsalen inser jag att det inte finns någon annan väg. Det är musikernas mod och kompromisslöshet som ger framförandet den nerv jag som publik så hett eftertraktar.

Kvaliteten i våra musikupplevelser bygger således till stor del på musikernas mod att utmana sig själva. Och på dirigenternas. Även de tar stora risker i sitt musicerande. Särskilt om de likt Gustavo utmanar invanda föreställningar om hur de stora orkesterverken ska spelas. Det är inte alltid omvärlden klarar att följa med och naturligtvis drabbas även de största av tvivel.

Två konserter har de hunnit med hittills, Symfonikerna och Dudamel. Tiger Touch av Karin Rehnqvist, Mozarts klarinettkonsert med Martin Fröst som solist och som intensivt själfull avslutning Tjajkovskijs sjätte symfoni. Snacka om musik på liv och död!

Två helt underbara kvällar, men fortfarande slipar de på detaljerna. ”I morgon blir det bättre”, sa Gustavo självkritiskt efter gårdagens konsert.

Gustavos imorgon är idag och konserten kommer att ges i Oslo. Innan dess ska vi klara av fyra timmar i buss, vila lite på hotellet och mötas för repetition i konserthuset. I konserthuset kommer jag också att träffa en delegation från Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen, som passar på att marknadsföra sig med en mottagning innan konserten.

Imorgon lördag möts programutskottet i några timmar innan flyget går till Reykjavik. Dit är det längre än man kan tro. Två timmar och fyrtio minuter med flyg, två timmar bakåt i tiden och en valuta som inte går att köpa i Göteborg. I hela mitt liv har jag velat komma till Island, så självklart ska jag delta i den utflykt turnéledningen arrangerar på söndag förmiddag. Konserten ges söndag kväll och på måndag flyger vi tillbaka igen.

Livet utanför podiet har i veckan bland annat bjudit på en tur till Vänersborg för att prata kulturföretagande, en fin sammankomst med våra sponsorer och ett styrelsemöte som gav god inspiration för det fortsatta arbetet. Ett sprudlande tretimmarsmöte med ledningsgruppen landade i flera viktiga beslut. Äntligen kunde vi bestämma oss för hur uthyrningsverksamheten ska organiseras.

Helena Wessman 2011-09-16