Det är sportlov och Konserthuset är fyllt av ungdomlig energi. Sjuttio musikanter i åldrarna 12-19 år har intagit podiet för att under ledning av dirigenten Thord Svedlund och ett antal symfoniker studera in Tavlor på en utställning av Modest Mussorgskij. Inte helt lättspelat, men en fröjd för den som arbetar sig in i den symfoniska repertoaren.

I pauserna hänger ungdomarna i Sibeliusbaren, vårt pausrum högst upp i huset, ivrigt diskuterande musiken och olika instruments företräden. ”Trombone är ju typ bästa brassinstrumentet, alltså!”

Snacket är väl bekant. Jag och mina kompisar lät likadant för trettiofem år sedan, då vi sammanstrålade på diverse musikläger. Jag antar att det handlade om identitetsskapande, om att inlemma musicerandet i sin personlighet och motivera valet av instrument. Snabbt skolades vi in i beteenden och förhållningssätt, styrda av instrument och position i orkestern. En kraftfull social skolning – på gott och ont. Sammanhållningen blev stark, men det blev jobbigt om någon stack ut för mycket.

Det händer fortfarande att jag identifierar mig som trombonist, fast det snart har gått tjugo år sedan jag slutade spela. Vari denna identitet består är svårt att ringa in och varje trombonist har säkert sin tolkning, men vi känner igen varandra när vi möts…

Energi och spelglädje kunde vi njuta av också igår då 100-åriga Helsingborgs Symfoniorkester gav sin andra jubileumskonsert. På pulten stod chefdirigenten Andrew Manze, som med sedvanlig finess hade satt samman ett program där Lars-Erik Larsson och Johannes Brahms flankerade Tobias Broström, vars ”La Danse” fick sitt uruppförande igår.

Två nya verk har hundraåringen beställt – vid den första jubileumskonserten uruppfördes musik av Paula af Malmborg Ward – och ett tredje fick de i present. Kungliga Musikaliska Akademien, företrädd av ständige sekreteraren Thomas Löndahl, bekostar ett gemensamt beställningsverk för årets tre jubilarer, symfoniorkestrarna i Gävle, Helsingborg och Norrköping. En snygg gest, detta att hylla starka traditioner genom att spegla dem i vår egen tid.

Efter konserten blev det buffé och umgänge med musiker och inbjudna gäster. En varm tillställning där hyllningstalen avlöste varandra. En hotellnatt senare är jag nu på väg till Göteborg där några möten och Sportlovsorkesterns konsert väntar. Imorgon bitti far jag vidare till Västerås. En tripp jag ser fram emot med viss bävan. Det ska tydligen bli snöoväder.

Vi reser mycket i den här branschen. En av dem som toppar ligan är vår planeringschef Sten Cranner. Denna vecka blev det en sväng till Lissabon för en konsert med en av nästa säsongs artister. Förra veckan tog han med sig några kollegor till Oslo för att se ett föreställningskoncept vi är intresserade av. Samma helg begav sig min konstnärliga rådgivare Karin Tufvesson Hjörne till Frankfurt för att lyssna till sångare som hon sedan bokade för Ragnarök i april.

Resorna kostar tid och pengar och sett utifrån kan de tyckas onödiga. Det finns ju inspelningar, numera oftast med bild. Men en konstnärlig upplevelse är lika mycket det som sker i salongen, i mötet mellan artist och publik, som själva framförandet på podiet. Dessutom behöver vi träffa de artister vi ska anlita personligen, både för att klara ut praktiska ting och för att svänga in på varandra. Om det ska tända till mellan dirigent, solist och orkester måste kemin stämma.

Resandet handlar förstås också om att vi måste vara uppdaterade på vad som sker ute i världen. Vare sig det handlar om att resa till Lissabon eller Helsingborg finns det kunskap att hämta. Symfoniorkestrar verkar i ett globalt sammanhang, musikaliskt talar all världens orkestrar samma språk, och för att vidmakthålla denna samstämmighet måste vi mötas öga mot öga. Eller kanske snarare öra mot öra, ivrigt lyssnande till varandras tankar.

Och våra kära musiker, vad gör de den här veckan? Några är handledare för ungdomarna i Sportlovsorkestern. Andra ska delta i kvällens sena Popical-konsert där Göteborgs Symfoniker möter Rebecca Törnqvist och Sara Isaksson. För det stora flertalet innebär sportlovet i år en möjlighet till enskilda förberedelser och rekreation tillsammans med familjen. Det är dem väl unt. Stora utmaningar väntar under våren.

/Helena Wessman