Det är så mycket man inte vet. Som vilka insatser göteborgarna har gjort för Åbos befolkning, till exempel.

För några veckor sedan fick jag en inbjudan till högtidlighållandet av Åbo Konserthus 60-årsjubileum. Firandet skulle bestå i en konsert med Åbo Filharmoniska Orkester under ledning av Leif Segerstam. Segerstam, som nyligen tillträtt som chefdirigent, skaldade:

”Tack Göteborg för det 60 år gamla Konserthuset! Gröndahl och grönskogen med de evergröna tujaträden på Öland och stenhammaren klingar för er som tack.”

Konserten genomfördes igår och jag börjar skriva detta på flyget hem, uppfylld av de kunskaper Åbo-besöket gav.

Vid ett möte i Stockholm den 2 februari 1940 blev Göteborg fadderort för Åbo. Andra världskriget pågick och det finska folket led svårt. ”Finlands sak är vår” sa vi i Sverige och engagerade oss i insamlingar och handfast hjälp.

Göteborg donerade bland annat 70.000 kvadratmeter fönsterglas som sändes till Åbo. Hösten 1944 kunde livsmedelsbristen lindras med 500 kilo ärter, 100 kilo havregryn, 200 kilo socker och 100 kilo margarin. Allt är noga noterat av Göteborgsföreningen i Åbo.

Hjälparbetet fortsatte efter kriget och Göteborg stöttade Åbo i flera byggprojekt. Sjukhus, villor för krigsveteraner och en yrkesskola, bland annat. Och så Konserthuset, vilket med göteborgskt bistånd kunde färdigställas 1952. En funkisbyggnad som har vissa likheter med sin 20 år äldre syster i Göteborg.

Konserten vi hörde igår bjöd på Launy Gröndahls trombonekonsert, en nyskriven symfoni av Leif Segerstam, inspirerad av tujaskogarna på Öland, och Stenhammars andra symfoni.

”Gröndahl och grönskogen med de evergröna tujaträden på Öland och stenhammaren klingar för er som tack.”

Hemma i Göteborg jobbar Symfonikerna med första gästdirigent Christian Zacharias, som också är pianosolist. Tre orkesterkonserter och en kammarkonsert ska det bli innan veckan är slut.

Jag ser verkligen fram emot att höra dem. Abstinensen efter vår egen orkester lindras inte av konserter på annan ort. Fast det är förstås kul att få utblick. Uppsala Kammarorkester förra veckan, Helsingborgs Symfoniorkester innan dess och nu Åbo Filharmoniska Orkester. Det finns många goda musiker i vår värld.

Min resa är slut och jag är tillbaka på kontoret. Som förväntat har den första timmen varit intensiv. Efter en veckas frånvaro har jag mycket att ta igen och många behöver växla några ord. Den tjocka bunten med post får vänta ett slag. Människorna går före. Liksom de möten som är inbokade. Jag är fortfarande förvirrad av resan och känner mig dåligt förberedd, men 45 minuter återstår för en snabb uppdatering så det ordnar sig nog.

Ikväll blir det After Work med Göteborgs Symfoniker och Christian Zacharias. Härligt!

Helena Wessman 2011-11-27