Det är skärtorsdags morgon och jag förbereder mig att resa österut. Inte till Blåkulla, men väl till Gotland. Väskorna är packade och bilen nytvättad. Återstår att skriva blogg och göra matsäck innan vi kan ge oss av.

Fast jag har varit ledig i några dagar dröjer turnén kvar i kropp och sinne. Jag är fortfarande lite stel i nacken (drabbades av en gruvlig nackspärr i Lissabon) och fullproppad med intryck.

Särskilt i gryningstimmen, då jag svävar mellan dröm och vakenhet, far bilder, samtal och melodislingor genom huvudet likt övningsflygande svalor. Tjiii – en glimt från konserten i La Coruna. Wiii – oboeslingan i extranumrets inledning. Swiii – Tjiii – Wiii – hjärnan har mycket att bearbeta.

Jag tror att vi alla är överens om att turnén blev en stor framgång. Framförallt konstnärligt, men också praktiskt och socialt. Trots ett tufft program har vi haft det riktigt, riktigt trevligt och kunde fira avslutningen i stor endräkt.

Vår vision är att Göteborgs Symfoniker om tio år ska anses vara en av världens tio främsta orkestrar. Det är mycket som ska samspela om vi ska nå dit, men om jag begränsar mig till orkesterns konstnärliga kvalitet törs jag påstå att vi redan är väldigt nära. Musikerna har spelat makalöst bra hela turnén och som Gustavo Dudamel sade i sitt gripande avslutningstal till orkestern handlar det inte bara om vad han gör på pulten. ”Allt beror på er och er kärlek till musiken, er glädje över att musicera tillsammans.”

Under en turné av det här slaget kretsar oundvikligen mycket av uppmärksamheten kring maestro Dudamel och hans rockstjärnestatus bland världens spansktalande befolkningar. Publiken blir elektifierad redan då han äntrar podiet och arbetar ofta upp sig till fullständig extas i sista applådtacket. Vid ett tillfälle skanderade och klappade alla unisont precis som på en fotbollsmatch: Dudamel – klapp, klapp, klapp.

Även om han förstås inte kan undvika att smickras, verkar Dudamel mest bli generad över uppmärksamheten. Jag tror att han är helt ärlig då han säger att för honom står musiken i centrum – och orkestern. ”Det är inte jag som gör det här. Det är ni som med er passion och glädje skapar allt detta vackra”, säger han till musikerna och vägrar konsekvent att ställa sig framför orkestern i applådtacket.

Dudamel ger musikerna stort förtroende i musicerandet och Göteborgs Symfoniker lever upp till det på ett enastående sätt. Det orkesterspel vi har fått uppleva denna turné har definitivt hållit världsklass och jag ryser vid tanken på den glöd och tekniska briljans vi kväll efter kväll har bjudits från podiet. Stora upplevelser som jag sent ska glömma.

Ett musicerande på denna nivå kräver stark uppbackning från omgivande organisation. Vi har pratat mycket om det inom administration och teknik och min beundran inför prestationerna denna turné gäller i lika hög grad stödfunktionerna, som våra musiker.

Podieteknikerna, som har briljerat i precision och omtanke (och som aldrig, aldrig får någon eftermiddagsvila på hotellet och alltid, alltid har flera timmars arbete kvar när vi andra lämnar konserthuset). Chaufförerna som tålmodigt har lastat in och lastat ut och efter konserterna förflyttat våra dyrbara instrument upp till 85 mil på en natt.

Fysioterapeuterna som med stor omsorg masserat och peppat våra musiker och produktionspersonalen som har servat Dudamel med allt från transporter och rena skjortor till rätt dirigentpinne då han snabbt ska upp på podiet. Administratörerna som har bloggat, fotograferat, skött myndighetskontakter och på andra vis undanröjt alla hinder för orkesterns framgångar.

Sist, men definitivt inte minst, vår fenomenala turnéledning som i detalj har planerat det hela. Eller om man ska vara noga: planerat, planerat om och planerat en gång till. Verkligheten är föränderlig och för en lyckad turné krävs både ytterst noggranna förberedelser och en enorm flexibilitet. Ingen nämnd och ingen glömd, men Martin Söderlund och Sven Ericsson bara måste jag namnge.

Med på turnén har vi också haft fyra ledamöter ur styrelsen för Göteborgs Symfoniker AB. Ordförande Roland Andersson, vice ordförande Lars-Gerhard Westberg samt Jan-Erik Wallin och Anders Nilsson. Syftet var att följa verksamheten på riktigt nära håll (mer på sin spets än på turné blir det aldrig) och att samla idéer kring hur vi bättre kan nyttja Göteborgs Symfonikers turnéer för marknadsföring av Västra Götalandsregionen och det västsvenska näringslivet. Jag ser verkligen fram emot deras rapport på nästa styrelsemöte.

Det är skärtorsdag och jag ser fram emot några sköna dagar i familjens hägn. Förhoppningsvis gäller detsamma alla mina arbetskamrater vid Göteborgs Symfoniker AB – också de som höll ställningarna på hemmaplan. Medan vi var ute och reste har det gjorts såväl månadsbokslut, som generalprogram och ett nytt nummer av vårt konsertmagasin Podiet.

Ja, några dagars tycker jag att vi alla ska unna oss. Sedan väntar nästa stora utmaning: Wagners opera Ragnarök i konsertant framförande med kör, tolv solister och maestro Kent Nagano. Det ska också bli kul. Glad påsk!

Glad påsk!
Helena Wessman 2012-04-05