Det skrivs tal. Jag vet flera som filar formuleringar dessa dagar. Imorgon kommer de att stå på podiet framför Göteborgs Symfoniker och ge uttryck för allas vår glädje över fem års samarbete med Gustavo Dudamel.

Gustavo försäkrar att samarbetet kommer att fortsätta – hans relation till Göteborgs Symfoniker är för livet – men det är ett obestridligt faktum att hans period som chefdirigent snart är till ända.

Stämningen är alltid laddad då han arbetar med orkestern, men känslorna denna vecka är speciella. En intensiv arbetsglädje med sorgstänk. Solskensregn. Musikerna spelar så instrumenten glöder och personalen runt omkring slår knut på sig för att allt ska gå smidigt. Jag kan lova att vi får två fantastiska konserter.

Konserten på lördag sänds direkt i Sveriges Radio P2. Som uppvärmning bjöd P2 på en hel kvälls Dudamel-fokus igår. Sveriges Radio har sänt ett tjugotal konserter med Gustavo Dudamel och Göteborgs Symfoniker och igår fick vi bland annat höra godbitar ur Beethovens femte symfoni, Stravinskijs Eldfågeln och Våroffer samt beställningsverket Rituales Amerindios av Esteban Benzecry.

Gäster i studion hos programvärden Andreas Lindahl var jag själv och vår cellist Johan Stern. Johan kom direkt från genrepet på Mahlers andra symfoni och berättade med stor värme och insikt om den fantastiska resa Gustavo och Symfonikerna har gjort tillsammans. Tack för det, Johan!

Göteborgs-Posten hade också fokus på Dudamel igår. Kulturbilagans hela förstasida upptogs av en bild på Gustavo och glada barn från Hammarkullen.

När Gustavo skulle ta med journalisten till sina favoritställen i Göteborg var Hammarkullen ett givet val. Väl där omringades han av barn som ropade ”Gustavo, Gustavo!”. En vacker illustration av vad hans närvaro i Göteborg har fört med sig. Som initiativtagare till El Sistema Göteborg kan Dudamel glädja sig åt att över 600 barn nu odlar sin framtidstro i en positiv gemenskap grundad på musik.

Inte riktigt allt har handlat om Dudamel denna vecka. I tisdags avslutade vi löneförhandlingarna med musikerfacket SYMF. Två dagar senare fortsatte vi arbetet med att revidera vårt lokala musikeravtal. I båda fallen har samtalen varit mycket konstruktiva. En eloge till musikernas representanter och medverkande chefer för det.

Konstruktiva samtal har vi också med Unionens företrädare. Vid Göteborgs Symfoniker finns en lång tradition av samförstånd mellan fack och arbetsgivare. Vi tycker inte alltid lika, men kan för det mesta tala lugnt och sansat med varandra. Sannolikt för att vi så tydligt har samma mål: En verksamhet i världsklass.

I onsdags hade vi för tredje gången en sittning med Göteborgs Internationella Filmfestival. Vi har nu sytt ihop ett fint samarbetsprojekt som kommer att möta publiken 2014. Det är för tidigt att berätta om innehållet, men att det handlar om film och symfoniorkester torde vara uppenbart.

Semestern är i hastigt antågande. Var och en förbereder sig på sitt sätt, men det höga tempot är gemensamt för oss alla. Paradoxalt nog, för det vore vettigare att ta det lite lugnt nu när alla är så trötta. Vi människor är bra konstiga djur.

För min egen del återstår drygt en veckas arbete innan ledigheten. Schemat är nästan hisnande i upplevelser räknat. Dudamel-avslutning och två spännande tjänsteresor på bara några dagar. En av resorna går till Raploch och den skotska grenen av El Sistema, Big Noise. Efter några års verksamhet anordnar de en stor festival med Simon Bolivarorkestern. Ännu ett tillfälle att lyssna till Gustavo Dudamel, således. Det ska bli mycket roligt.

Helena Wessman 2012-06-15