Kent Nagano: ”Jag är förtjust och hedrad…”

Så är det offentligt, det som varit klart en tid. Att vi har knutit Kent Nagano till Göteborgs Symfoniker. Hans titel blir förste gästdirigent och konstnärlig rådgivare, med start för rådgivandet redan i höst. Uppdraget som förste gästdirigent påbörjas nästa höst och löper över tre år.

För den som ännu inte gjort Kent Naganos bekantskap kan jag berätta att han är 60 år, uppfostrad i Kalifornien av japanska föräldrar och idag huvudsakligen bosatt i San Fransisco och Paris. Jag skriver huvudsakligen för att han har bostäder också i München och Montreal där han tillbringar mycket tid som chefdirigent för Bayerska statsoperan och Montreals symfoniorkester.

Relationen mellan Kent Nagano och Göteborgs Symfoniker inleddes för nästan 20 år sedan då han dirigerade Mahlers tredje symfoni. Sedan dess har han legat i topp på listan över dirigenter med vilka Symfonikerna önskar ett fördjupat samarbete. Senaste gången de två storheterna möttes var i våras då Nagano ledde vårt succéartade framförande av Wagners jätteopera Ragnarök.

Tycket är ömsesdigt. I våra samtal inför utnämningen har Nagano uttryckt djup respekt för våra skickliga musiker. Han talar mycket om orkesterns klang, personlighet och spelstil och hur detta knyter an till den nordiska traditionen. En tradition han vill ansluta sig till genom att, som han ödmjukt säger, lära av Göteborgs Symfoniker hur Sibelius ska spelas.

I sin officiella kommentar till vårt nya partnerskap säger Nagano att han är ”förtjust och hedrad över att ha blivit tillfrågad att ingå i den långa lista över berömda dirigenter som utgör en del av orkesterns arv” och räknar upp Jean Sibelius, Carl Nielsen, Wilhelm Furtwängler, Pierre Monteux och Herbert von Karajan, samt chefdirigenterna Wilhelm Stenhammar, Charles Dutoit, Neeme Järvi och Gustavo Dudamel.

Det är inte utan att jag själv blir imponerad av den stora mängden celebriteter. Vi har verkligen mycket att vara stolta över här i Göteborg. I över hundra år har vår lilla stad varit en påtaglig del av europeiskt musikliv. En position vi kommer att stärka och utveckla genom vårt samarbete med Nagano. Jag ser mycket fram emot att arbeta med honom.

Utöver det stora offenliggörandet inrymde gårdagen en sommarkonsert med inhopparen Daniel Blendulf på pulten. I söndags fick vi veta att den unge finske dirigenten Santtu-Matias Rouvali blivit sjuk. Redan efter ett par timmar kunde vi, tack vare ett snabbfotat arbete av planeringsavdelningen, avtala med Blendulf om ett inhopp. Han har inte tidigare dirigerat vare sig Göteborgs Symfoniker eller Tjajkovskijs uvertyr 1812, men klarade uppgiften galant.

Solist var vår egen pianist Erik Risberg, som hade valt ett verk av den för orkestern – och förmodligen större delen av publiken – helt obekante engelske tonsättaren Gerhald Finzi. Ett fint stycke musik som Erik framförde med all den glans han skämmer bort oss med varje vecka. Jag är stolt över att vi har så fina solister i orkestern.

Min arbetsvecka har förgyllts också av ett mycket positivt samtal med en av våra sponsorer, en avtackning i Uppsala och en stimulerande strategidiskussion med ledningsgruppen. Idag väntar två möten i Stockholm och på lördag en konsert jag länge sett fram emot: Beethovens nionde symfoni i tolkning av 85-årsfirande dirigentnestorn Herbert Blomstedt. Jag känner mig mycket priviligierad.

Helena Wessman 2012-08-31

Kommentarer inaktiverade.