Ibland är det rent otroligt hur mycket tid och engagemang en till synes enkel fråga kan ta. Ofta börjar det med ett mejl, inte sällan inkommet när jag tror att jag ska kunna scanna av inkorgen lite lätt innan jag går igång med något annat.

Så var det imorse. Jag öppnade skrivplattan för att blogga, var nyfiken på mejlen och sögs in i en virvel av sms, mejl och samtal kring ett ärende som det tagit nästan hela dagen att avsluta.

Men resultatet blev bra. Alla berörda är nöjda och verksamheten tar ett skutt framåt.

Förutom bloggtid kostade bestyren några timmar av Nordisk Orkesterkonferens, en årligen återkommande samling för de nordiska orkesterledningarna. I år hålls den i Helsingfors med den kraftfulla orkesterutvecklingen i Asien som tema. Det jag inte hörde idag var en redogörelse för orkesterstrukturen i Kina. Praktiska tips för den som planerar en Kina-turné kunde jag bättre att ta in.

Efter lunch lämnade jag konferensen för att resa hem. De delegater som är kvar fortsatte med ett föredrag om orkestrarnas finansiering. Det hela avslutas ikväll med en konsert framförd av Finska Radions Symfoniorkester.

Dess syster, Helsingfors Stadsorkester, hörde vi i onsdags. De båda orkestrarna huserar sedan ett år i fantastiska Helsingfors Musikcenter, som också rymmer den högre musikutbildningen vid Sibeliusakademien. På programmet för Helsingfors Stadsorkester stod uruppförandet av Per Nørgårds åttonde symfoni. Radioorkestern bjuder på Brahms Rekviem.

Konsert är det även hemma i Göteborg. Nikolaj Znaider dirigerar och hovsångerskan Anna Larsson är solist i ett fint program vars repris jag har glädjen att höra på lördag: Wagner – Förspel till Mästersångarna, Börtz – Kassandras spådom ur Hans namn var Orestes, Schönberg – Lied der Waldtaube ur Gurre-Lieder samt Mahler – Symfoni nr 1.

Tidigare i veckan hölls kick off för årets nybörjare inom El Sistema. Sex skolor är nu igång i Göteborg med över 700 barn engagerade. Kick off betyder att barnen kommer till Konserthuset för att lyssna till en repetition med Göteborgs Symfoniker. Efteråt pratar de med några av musikerna och har sångfest i trapphallen. Sedan åker de hem och väljer instrument.

El Sistema sprids nu snabbt över landet. Södertälje, Umeå och Malmö ligger i startblocken, liksom flera kommuner i Västra Götaland.

I torsdags kom budgetpropositionen och äntligen kan vi skönja en öppning i pensionsfrågan. Regeringen öppnar för en ren partslösning, vilket betyder att scenkonsten kan komma att lämna det statliga pensionssystemet. Såväl branschorganisationen Svensk Scenkonst som fackförbunden SYMF och Teaterförbundet är positiva, förutsatt att finansieringsfrågan klaras ut.

Tyvärr råder inte samma positivism i kulturlivets alla delar. Stockholms Läns Blåsarsymfoniker är hotade sedan Landstinget förra veckan helt oväntat meddelade att man inte avser att bevilja det förskott som krävs för att klara likviditeten under årets sista månader. Debatten har varit hård och positionerna så låsta att VD Fredrik Österling i tisdags valde att avgå.

Blåsarsymfonikerna har varit hotade förut, liksom Göteborg Wind Orchestra som slagits för sin överlevnad i åtminstone fem år. Det är sorgligt att den professionella blåsmusiken inte har ett starkare stöd. När jag påbörjade min musikerbana på 1980-talet fanns det tjugo professionella blåsorkestrar i Sverige. Nu är de bara fem. Det vore bedrövligt om de blev färre.

Helena Wessman, 21 september 2012