Höstmelankolin får själen att ropa efter musik

Novemberväder, fast vi bara är halvvägs in i oktober. Den regniga sommaren gör sig påmind. Solreservoaren är tömd.

Jag tänder levande ljus och tänker att det går åt mycket musik för att man ska orka. Till exempel Brahms Ein deutsches Requiem som jag har hört två gånger den här veckan. Minnet mötte upp med ett av Mårten Larssons svidande vackra oboesolon då jag drog mig ur sömnen i morse.

Göteborgs Symfoniker och Göteborgs Symfoniska Kör leddes denna vecka av chefdirigenten för Helsingborgs Symfoniorkester, Andrew Manze. Han fick hoppa in för Xian Zhang, som fått förhinder. Det inledande a capella-verket dirigerades av vår kormästare Christian Hörnell. Solister i Brahms var Henrikka Gröndahl och Fredrik Zetterström.

Konserter gavs onsdag och torsdag, så idag har orkestern ledigt. Eller snarare fritt från podietjänst. Helt lediga blir musiker på den här nivån sällan. Det krävs mycket enskild övning för upprätthålla den höga kvaliteten.

Höstmelankolin får själen att ropa efter musik. En kammarensemble ur orkestern repeterade Mozart i Götaplatsfoajén igår förmiddag. Jag hade egentligen inte tid, men bara måste gå dit för att lyssna. Det var så vackert. På eftermiddagens styrelsemöte ”kom jag i stark rörelse”, som det heter i äldre romaner, av musikexemplen som Jan Alm spelade under sin orkesterintroduktion. Han berättade om symfoniorkesterns träblåssektion och spelade upp några fina solon. Små glimtar av musik som ger vardagen ljus.

Det är inte bara jag som är sliten. I flera av veckans samtal har starka känslor kommit till uttryck. Jag har lyssnat och uppmuntrat och tänker att det är passionens baksida, risken att härliga och kreativa medarbetare arbetar sönder sig. I organisationer av vårt slag är lättingar ett ytterst marginellt problem. Tvärtom får vi chefer oftast bromsa, så att de anställda inte helt slukas av sina uppgifter. Det gäller lika mycket inom administration, teknik och restaurang, som i orkestern.

Det fina är att alla är med och driver utvecklingen. Ibland med sådan fart att jag som VD nästan springer efter. Inte för att jag måste ligga i täten – jag föredrar att leda från gruppens mitt – men det är viktigt att hålla ihop initiativen så att vi inte drar åt olika håll.

I några samtal har jag haft behov av att ”sätta ned foten” för att markera min ståndpunkt. Sådana samtal är vanskliga, eftersom den VD-makt som kommer med mina ord kan göra att medarbetare känner sig nedtryckta. Jag är medveten om risken och försöker gå varsamt fram med min tydlighet. Som alltid handlar det om att ha kontroll över sina drivkrafter. Kritik måste ha ett konstruktivt syfte, annars ska den inte uttalas.

Riktigt gott ledarskap upplevde jag i en extern arbetsgrupp tidigare i veckan. Jag sitter med som representant för kulturområdet och är inte helt entusiastisk över gruppens uppgift. Tack vare en skicklig konsult blev det roligt i alla fall.

Konsulter skälls gärna för parasiter som bara kostar en massa pengar, men kan vara värda sin vikt i guld. Ett kritiskt förhållningssätt är bra – konsulter ska inte anlitas för sådant man kan göra själv – men om processen är trög kan en konsult göra underverk. Så var det i detta fall. Konsulten ledde inte mötet, men jag såg spår av en skicklig hand i upplägget. Vi kom väldigt långt i en svår fråga på kort tid.

Göteborgs Symfoniker har fritt från podietjänst, men Konserthuset ljuder ändå. Idag har vi hyrt ut vår vackra foajé för en privat ceremoni och i morgon ges en konsert och en föreställning. Dels Fikastråket där föreningen Göteborgs Symfonikers Vänner presenterar kammarensembler ur orkestern, dels en inhyrd dansföreställning med Flying Steps. Breakdance till barockmusik som framförs på flygel och cembalo. Repris ges på söndag. Jag har läst recensioner från andra håll i landet och hade gärna varit där, men en familjehelg hägrar så jag tar tåget till Västerås istället.

Marknadsavdelningen reser i motsatt riktning. De har varit i Stockholm för att delta i gårdagens stora gala för Svenska Designpriset och för att utbyta erfarenheter med kollegorna i Berwaldhallen. Vårt konsertmagasin Podiet var nominerat till designpris klassen Redaktionell print – Magasin. Det blev inget pris den här gången, men vi gläds åt hedern att ha varit nominerade.

I Podiet berättar vi om Göteborgs Symfoniker och det vår verksamhet handlar om: Musik och starka känslor. Precis som denna blogg.

Trevlig helg!

Helena Wessman 19 oktober 2012

Kommentarer inaktiverade.