Högsta betyg!

Emellanåt är mitt arbete himla glamoröst. Som igår då jag hade anledning att gå på konsert på La Scala-operan i Milano. Diamantbeströdd publik, kristallkronor och förgylld ornamentik på väggar och tak. Och så historiens vingslag. Verdi, Puccini, Toscanini och andra musikaliska storheter har haft huset som arbetsplats.

Gårdagens konsert länkade fint in i kedjan. Legendaren Daniel Barenboim var pianosolist och vår tids stjärna Gustavo Dudamel dirigerade. Två megakändisar som funnit varandra och nu firade Barenboims stundande 70-årsdag med en konsert.

Efteråt var det en mottagning anordnad av Rolex, som har ett avtal med Gustavo Dudamel och är La Scalas huvudsponsor. Ännu mera flärd med champagne, fina viner och god mat ihop med prominenta gäster. Frampå nattkröken trevligt avslut i ett mindre sällskap på Dudamels hotell. Tjusigt värre!

Glitter och glamour, men den praktiska sidan av tjänsteresandet suger. Långa resor – 7,5 timmar Göteborg-Milano, ännu längre hem – med förödmjukande säkerhetskontroller och trist väntan på flygplatser. Bunkerliknande hotellrum där luftkonditioneringen hackar i natten och vilsenheten som kommer av många miljöbyten på kort tid.

Lyckligtvis uppvägs det gråa av resans goda resultat. Utöver konserten har vi klarat av flera viktiga möten och knutit en rad nyttiga kontakter. Allt går ju inte att sköta per telefon eller mejl. Ibland måste man träffas personligen.

Den här gången handlade det om turnéläggning, detaljplanering av kommande säsonger med Dudamel och om att skapa relationer med personer som vi vill samarbeta med i framtiden. Så med Dudamels varma hälsningar till orkester, administration och publiken i bagaget reser vi nöjda hemåt, min konstnärliga rådgivare Karin Tufvesson Hjörne och jag.

Hemma startar snart veckans tredje konsert med Göteborgs Symfoniker. Solist och dirigent är Christian Zacharias. Konserten i onsdags fick högsta betyg av Göteborgs-Postens recensent. Jag var där och håller med om att solist och orkester spelade helt lysande. Konsertmästaren Sara Trobäck Hesselink fick med rätta ett särskilt omnämnande för sina gudomliga solon.

Min avsikt var att lyssna också ikväll, men flyget är försenat så jag hinner inte hem. Jag får vårda minnet av onsdagskonserten istället.

I måndags deltog jag i ett långt möte kring Västra Götalandsregionens nya IT-organisation. Förändrade beslutsvägar och större samordning ska ge ökad effektivitet. För oss som idag har en helt fristående IT-organisation är nyordningen oroande, men allt måste få en chans så jag tar min del av ansvaret för att förändringen ska kunna genomföras.

Framtidsfrågor var på tapeten också igår då Konserthuset var arena för Västra Götalandsregionens stora chefsdag. 900 personer med verksamhets-, ekonomi- och personalansvar lyssnade till föredrag och pratade strategier.

Jag hann bara vara med i en timme eftersom jag skulle till Milano, men fick med mig att konkurrensen om arbetskraften kommer att bli hård. Och så lärde jag mig några nya begrepp – Moklofs (mobile kids with lots of friends) och Generation Why – utan att riktigt kunna göra reda för vad de betyder.

Språkövning fick jag också under tisdagens styrelsemöte med Bergens Filharmoniska Orkester. Bergensiska är inte alltid lätt att tyda. Det mesta förstod jag dock och diskussionerna var intressanta och lärorika. Bergens Filharmoniker planerar för sitt 250-årsjubileum 2015.

Göteborgs Symfoniker är bara barnet, vid en jämförelse. Ändå kan vi yvas över vår historia. Obruten orkesterverksamhet under 107 år gör att historiens vingslag märks också i vårt hus.

Helena Wessman 26 oktober 2012

Kommentarer inaktiverade.