Det är tisdag eftermiddag, men känns som fredag. Jag ska vara ledig i några dagar och har just anträtt en resa till min barndoms ö, Gotland. Hav och tystnad lockar.

Energin ligger i topp efter halvannan dag ihop med maestro Kent Nagano, nybliven konstnärlig rådgivare och om ett år förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. I en räcka möten har vi – Nagano, mina medarbetare och jag – skrattat, munvigts och känt på varandra, men framförallt med största allvar diskuterat formerna för vårt samarbete.

Det känns fantastiskt att ha kommit så här långt. Nära två år har förlupit sedan Gustavo Dudamel tackade nej till en förlängning och nästan lika lång tid sedan vi seriöst började diskutera möjligheten att Kent Nagano skulle bli hans efterträdare. Det har varit mycket hysch hysch på vägen, så det är skönt att nu öppet kunna visa sin glädje.

Rekryteringen av titeldirigenter liknar inget annat. Det är ju inte direkt så att man sätter in en annons och börjar intervjua. Snarare har det varit en trevande process där jag har känt på idén om ett samarbete tillsammans med övriga organisationen, Naganos agent och förstås med Nagano själv.

Jag och kollegorna i den konstnärliga ledningen har också prövat samarbetets hållbarhet i diskussioner med branschföreträdare inom och utom landet. I förtäckta ordalag har vi frågat om de anser att kombinationen Nagano-Göteborgs Symfoniker är konstnärligt lockande och om de tror att den kommer att vara gynnsam för orkesterns ambition att nå världstoppen.

Det blev tummen upp i alla instanser – både interna och externa – och nu är vi alltså igång.

En viktig parallellprocess till dirigentrekryteringen har varit att trygga verksamhetens finansiering. Under Gustavo Dudamels fem år som chefdirigent har ekonomin svajat betänktligt, vilket tvingat oss till alltför stor återhållsamhet gällande solister och större projekt.

Det har inte varit särskilt gynnsamt i konkurrensen med Dudamels andra orkestrar Los Angeles Philharmonic Orchestra, som anses vara världens bäst finansierade orkester, och Simon Bolivar Symphony Orchestra, även om det inte heller var avgörande. Att Gustavo Dudamel valde att gå vidare handlade framförallt om hans önskan att göra opera, vilket är mycket tidskrävande.

Icke desto mindre är det mycket tillfredsställande att vår ägare Västra Götalandsregionen nu genom kraftfulla beslut har givit oss förutsättningar att spela i samma liga som vår nye maestro. Jag kan lova att det betalar sig. De projekt vi planerar kommer att låta tala om sig långt utanför landets gränser.

Halvannat dygn med Nagano – förra veckan en kväll med Dudamel i Milano. Den som tycker att jag hör till de priviligierades skara har helt rätt. Ändå ska det bli skönt att koppla av några dagar. Jag börjar med att låta veckans blogg stoppa redan här.

Allt gott!

Helena Wessman 31 oktober 2012