Fyrar att räkna med

Det är en självklarhet, men insikten är lika revolutionerande varje gång: Om man ställer sig på en höjd ser världen annorlunda ut än då man står nere på marken.

Hela dagen igår spejade jag ut över nejden och såg ett landskap, som visserligen är snårigt på sina ställen, men som på det hela taget erbjuder goda livsbetingelser för Göteborgs Symfoniker, Sveriges Nationalorkester.

Vi har en förhållandevis stabil ekonomi, god ordning på våra processer och starka relationer till publiken, politiken, näringslivet och de artister vi samarbetar med. Arbetsklimatet är gott och medarbetarna visar stort engagemang. Cheferna är samspelta och debatten livlig.

Väl bäddat för konstnärlig utveckling, således. Och det betalar sig. Gårdagens analys visar att det går bra för vår orkester. Mycket bra, till och med.

Konserterna med Göteborgs Symfoniker har varit välbesökta med en beläggningsgrad på 83% under september och oktober. Lyfter vi bort en konsert, som vi på förhand visste skulle vara svår att sälja blir siffran 86%.

Inte bara publiken har jublat – igår med rena glädjetjut – Göteborgs-Postens recensenter har också varit nöjda. Bedömningarna sammanfattas med att konserten får ett antal fyrar, som högst fem, och de brukar vara snålt tilltagna. Så inte i höst. Av nio recensioner har tre inbringat fem fyrar och ytterligare tre har givit fyra fyrar. Vår minnesgode redaktör säger sig aldrig tidigare ha upplevt att vi fått så många starka betyg.

De dirigenter och solister vi har anlitat har varit på den nivå att de ”stimulerar och utvecklar orkestern”, som det heter i vår strategiplan. I vårt interna index placerade sig 36% av dirigenterna på den högsta nivån och 55% på den nästa högsta. Samtliga solister fick finast möjliga omdöme.

Utifrån denna överblick ska vi idag diskutera framtid. Hur ser verksamheten ut år 2020? Vilken sorts konserter ger Göteborgs Symfoniker och på vilka arenor spelar vi? Vem sitter i publiken? Hur ser verksamheten ut för övrigt i Götebogrs Konserthus? Vem framträder och vem lyssnar?

Vi har personaldag, vilket innebär en möjlighet för samtliga anställda vid Göteborgs Symfoniker AB att prata ihop sig. Ribban är lagd. Vi ska placera Göteborgs Symfoniker i den absoluta världstoppen och utbudet i Göteborgs Konserthus ska locka publik från hela Västra Götaland. Det vi ska enas om idag är hur vi ska komma dit.

Också denna vecka lät Göteborgs Symfoniker gudomligt. Två konserter har de bjudit på och publiken har jublat. Jublat, ropat, stampat i golvet. Det är svårt att hitta rätt ord. Starka känslor har det varit, i vilket fall.

Gäster var den ryske dirigenten Dmitrij Kitajenko, som senast ledde orkestern 1998, och violinisten James Ehnes från Kanada. Hisnande skickliga båda två. Konsertupplevelsen blev mycket stark.

I måndags deltog jag i en nätverksträff för svenska orkesterinstitutioners chefer, anordnad av branschorganisationen Svensk Scenkonst. På agendan stod orientering om läget och erfarenhetsutbyte. Som flera gånger tidigare slogs jag av vilka fina orkestrar vi har i Sverige och hur skickliga mina chefskollegor är. Också det är stimulerande och utvecklande.

Helena Wessman 23 november 2012

Kommentarer inaktiverade.