När symfoniorkestrarnas verksamhet diskuteras handlar det oftast om ekonomiska spörsmål eller huruvida vi tar vårt ansvar för de kulturpolitiska målen. Mer sällan får vi anledning att svara på frågor om verksamhetens innehåll ur ett strikt konstnärligt perspektiv. Därför blev jag glad över förra veckans minidebatt om Atterberg.

I ett av inläggen här intill skriver en åhörare om det enorma tolkningsutrymme musiken erbjuder jämfört med litteratur, teater och opera. Ett utrymme som jag menar ger åhöraren maximal frihet, men som också gör det svårt att diskutera det vi upplever i konsertsalen.

Vi talar om våra känslor inför den aktuella tolkningen och om framförandets tekniska kvaliteter, men att göra kopplingar till dagsaktuella samhällsfrågor och personliga referenser är svårare. Det gör musiken till en frizon eller ett isolat, beroende på hur man ser det.

Jag tycker att det enorma tolkningsutrymmet är en stor tillgång. Hos oss ges åhörarna möjlighet att gå in i sig själva och låta tankarna sväva fritt i musiken. Men ibland kan jag bli lite avundsjuk på teatern som på ett annat sätt kan problematisera och skapa debatt om allt från maktutövande till det svenska sjukförsäkringssystemet.

Atterberg-dokumentationen fortsatte denna vecka med skivinspelning. Två symfonier, nummer 8 och nummer 2, har på tre dagar tagit digital form. Inspelningar är pressande med mikrofoner tätt intill den enskilda musikern och ett tungt ansvar på individen att inte orsaka omtagningar. Även om det hör till att ta om stora partier flera gånger är det något alla vill undvika eftersom det tär på både koncentration och kropp. Men det märks att våra musiker har stor rutin.

Ett koncentrerat lugn och idel glada miner har mött mig då jag kommit upp bakom scenen i pauserna. Maestro Neeme Järvi har stortrivts. ”Wonderful orchestra – wonderful musicians – wonderful music” har han sagt varje gång vi mötts.

De har en lång historia tillsammans, Järvi och Göteborgs Symfoniker, med över hundra inspelningar och mer än tjugo år av fantastiska konserter och storslagna turnéer. Det är uppenbart att återseendet dessa veckor har varit kärt.

Igår var orkestern ledig – inspelningen blev klar en dag tidigare än planerat – men idag sitter den på podiet igen. På notställen står Peter och Vargen av Sergej Prokofjev. Christoffer Nobin dirigerar och Tomas von Brömssen är berättare. Repetition hela dagen idag, genrep och två utsålda konserter imorgon.

Säsongsprogrammet för 2013/2014 är ytterst nära sitt fullbordande, vilket betyder att vi inom kort kommer att påbörja abonnemangsförsäljningen. Nuvarande abonnenter har förtur och kommer att kontaktas inom ett par veckor. Ni har mycket fint att välja mellan. Fyra konsertdagar, 14 konserter på varje.

Det ligger oerhört mycket arbete både bakom programinnehållet och abonnemangsupplägget, så jag vill passa på att ge en eloge till mina skickliga medarbetare. Jag är mycket stolt över det program vi kan presentera och den process som lett oss dit vi står idag. Samtliga avdelningar och en mängd administratörer och musiker har varit involverade och det smidiga samspelet dem emellan är ett kvitto på att vi har en stark och effektiv organisation. Det är jag också stolt över.

Också bokslutsarbetet är inne i sin slutfas. Revisorsgranskning igår, möte med styrelsens presidium på måndag och med revisorerna på torsdag, styrelsemöte den 30 januari. Sedan kan vi meddela ägaren Västra Götalandsregionen verksamhetens ekonomiska resultat – och det skäms inte heller för sig. Extra intäkter och stark kostnadskontroll är även det ett tecken på att organisationen fungerar som den ska.

Orkesteradministrationen lägger i veckan sista handen vid de praktiska förberedelserna för vår Norge-turné med Christian Zacharias nästa vecka. Parallellt med det har vi slutfört förhandlingarna kring vårt besök i Helsingfors i juni och börjat få pusselbitarna på plats när det gäller turnéerna i Holland-Tyskland i augusti och Sverige i juni 2014.

En förhållandevis lugn vecka har givit mig möjlighet att rensa bland surdegarna och att ägna tid åt förkovran och eftertanke. Det är viktigt att lyfta blicken och sätta verksamheten i perspektiv av samhällsutvecklingen i stort. Vilken funktion ska vi fylla om tio år? Vilka behov har framtidens publik?

I reflektion över dessa frågor snubblar jag på information som skakar om. Av en essä i Framtidskommissionens rapport lär jag mig att på grund av klimatförändringarna är färskvattentillgången hotad för 80 procent av jordens befolkning. Vad betyder det för en symfoniorkester år 2013?

Helena Wessman 18 januari 2013