Jag börjar skriva detta på resa mellan två världar, från en vecka i USA och Kanada hem till Göteborg där årets El Sistema-festival väntar. Vi har flugit hela natten, genom tidsskillnaden reducerad till några få timmar och är ganska mosiga. jag vill snabbt komma till Konserthuset och längtar efter att duscha. Just nu mellanlandning och frukost i London innan den sista flygetappen anträds.

I måndags anlände vi till Montreal, maken och jag. Producenten Lina Linde, som är utsedd att vara Kent Naganos assistent då han är i Göteborg, fanns redan på plats. Tack vare ett stipendium från en de privata fonder som stöttar det göteborgska kulturlivet har hon kunnat göra ett veckolångt studiebesök hos Montreals Symfoniorkester.

Min vistelse i Montreal blev betydligt kortare, men gav ändå mycket. Efter ett ingående samtal med VD:n Madeleine Careau och ett antal korta möten med flera administratörer förstår jag bättre vad som förenar och skiljer Kent Naganos två symfoniorkestrar åt. Ett genrep och en konsert fick jag också lyssna till och blev dessutom sakkunnigt guidad genom det nybyggda konserthuset.

Montreals Symfoniorkester etablerades för åttio år sedan och har likt Göteborg Symfoniker ett ärorikt förflutet på den internationella arenan. Då Kent Nagano tillträdde som chefdirigent 2006 befann sig orkestern sedan några år på tillbakagång. Inga turnéer eller inspelningar, svagt intresse från publik och allmänhet och bedrövliga arbetsförhållanden i en konsertsal med usel akustik och repetitioner förlagda till en alldeles för liten källarlokal utan dagsljus.

Idag är läget ett helt annat. Nagano och Careau har tillsammans upparbetat ett starkt stöd för Montreals Symfoniorkester. Styrelsen, som på nordamerikanskt vis består av handplockade delegater vilka satsar egna medel och tid på orkesterns utveckling, har fattat strategiska beslut om att inspelningar och turnéer ska vara en naturlig del av verksamheten. Politiken ger orkestern support, publiken strömmar till och för ett år sedan kunde ett nytt, akustiskt och arkitektoniskt fulländat konserthus invigas.

Careau och hennes medarbetare vittnar om det hårda arbete som har krävts. De tolv till femton veckor per år då Nagano är i Montreal följer de hans schema med upp till åttiofem arbetstimmar per vecka. Naganos sekreterare Maxime Lataille säger att han alltid tar en vecka ledigt efter Naganos besök, medan Nagano själv reser vidare för lika intensivt arbete på nästa plats.

I Montreal är Kent Nagano chefdirigent, hos oss förste gästdirigent och konstnärlig rådgivare och det är däri den största skillnaden mellan orkestrarnas samarbete med Nagano ligger. Som chefdirigent ansvarar han för Montreals Symfoniorkesters hela konstnärliga verksamhet, vilket innebär att han inte enbart planerar sina egna veckor, utan är direkt involverad i hela säsongsplaneringen.

Hos oss i Göteborg är Naganos ansvar av det rådgivande slaget. Vi bollar idéer med honom och diskuterar förstås ingående upplägget för hans egna veckor med Göteborgs Symfoniker. De slutgiltiga besluten fattas av mig och mina medarbetare.

I det handfasta orkesterarbetet är vi emellertid lika, Montreals Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Kent Nagano är ytterst detaljerad i sina instuderingar och resultatet av detta har jag inom en vecka kunnat höra både i Göteborg och Montreal. Naganos förmåga att locka fram det allra bästa ur respektive orkester imponerar. Göteborgs Symfoniker och Montreals Symfoniorkester är till karaktären väldigt olika, men under konserterna med Nagano har båda spelat i världsklass.

Så här långt kommen i min blogg är jag tillbaka på kontoret i Göteborg. Musikerna i Göteborgs Symfoniker börjar samlas inför torsdagens konsert med kontrabasisten Edicson Ruiz och dirigenten Manuel López-Gómez och El Sistema-festivalen pågår för fullt.

Manuel López-Gómez inleder fredagens program. Själv ska jag medverka i en paneldiskussion under eftermiddagen. Därefter blir det konsert med Göteborgs Symfoniker i Sjumilahallen, Biskopsgården och på lördag avslutas festivalen med en Sida vid sida-konsert där El Sistema elever spelar ihop med Symfonikerna.

Ungefär samtidigt beger sig Montreals Symfoniorkester av på turné till Latinamerika. I likhet med Göteborgs Symfoniker har de en turnéblogg som jag kan rekommendera. Länken hittar du här.

Helena Wessman 18 april 2013