Ibland är livet lätt overkligt. Som i lördags då jag steg upp tidigt, tog flyget till Wien, genomförde några möten och flög hem igen. En lång omväg för att ta sig från Göteborg till Västerås.

Jag är förstås inte ensam om att ha det så. Vi är många som fnattar runt. I slutet av maj får jag till exempel besök av en agent som flyger från Barcelona till Göteborg för en timmes möte. Den aktuella konserten får han på köpet.

Hur välutvecklad den digitala mötestekniken än blir, så kommer personliga möten alltid att behövas. I lördags handlade det om en konflikt som skulle redas ut respektive en person jag behövde se i ögonen innan vi går in i ett stort gemensamt projekt. Det tredje mötet gick framförallt ut på att dämpa motpartens förhoppningar om samarbete. Också det måste sägas ansikte mot ansikte.

Att det blev just Wien berodde på att årets IAMA-konferens hölls där. IAMA står för International Artists Managers’ Assosciation, det vill säga den internationella sammanslutningen för artistagenturer inom den klassiska musiken.

En gång om året arrangerar IAMA en stor konferens där agenturer, orkestrar och andra konsertarrangörer möts. I år deltog över 400 personer. På programmet står visserligen en mängd seminarier där branschens utveckling diskuteras, men det viktigaste är de enskilda samtalen. Planeringschefen för en av våra nordiska systerorkestrar berättade i lördags att han dagen innan hade hunnit med femtio möten.

Jag beslutade på ett tidigt stadium att avstå årets konferens, eftersom jag anser att andra inom vår organisation gör betydligt större nytta i ett sådant sammanhang. För ett par veckor sedan stod det dock klart att Wien var enda chansen att möta agenten med det stora projektet och då jag väl bestämde mig för att resa kunde jag lika gärna träffa några till.

Emellanåt blossar det upp diskussioner om agenturers makt över de svenska orkestrarna. Våra belackare brukar lite slängigt hävda att både anlitandet av dirigenter och valet av repertoar styrs från London. Det kan jag starkt dementera, i alla fall för Göteborgs Symfonikers del. Ytterst är alla konstnärliga beslut mina och det är en makt jag gärna delar med mina medarbetare, men alls inte har för avsikt att släppa iväg till någon utomstående.

Men det hindrar förstås inte att agenturerna driver sina frågor. Ganska ofta hamnar vi i segdragna diskussioner om perioder och repertoar med agenten som ensidig förespråkare för dirigentens eller solistens intressen. Det kan ta sin tid att komma övetens, men sällan går det till rena konflikter.

Fast det händer förstås det med. När debatten med en agent riktigt hettar till föredrar jag att skriva mejl för att i möjlig mån hålla konflikten på en konstruktiv nivå. Men det har också inträffat att jag blivit inbegripen i hetsiga telefonsamtal med högt tonläge.

Så var det i det här fallet. Såväl upprörda samtal, som evighetslånga mejl hade föregått mötet i Wien i lördags. Det mesta var sagt och jag hade bestämt mig för att inte rygga. Besluten i den aktuella frågan är mina och om det inte passar agenten får vi hitta en annan partner i den aktuella frågan. Så långt behövde det dock inte gå. Efter ett uppriktigt meningsutbyte beställde vi lunch och beslutade att lägga oenigheten åt sidan. Nu jobbar vi framåt igen.

Före och mellan mötena passade jag på att turista. Att få trampa samma gatstenar som Mozart, Beethoven och Brahms var mycket inspirerande. I Wien har många av konstmusikens bjässar varit verksamma och även om jag inte hann besöka några muséer fick jag mig mycket historia till livs. Det blev en lång omväg på min resan mellan Göteborg och Västerås, men en synnerligen givande sådan.

VD-bloggen gör nu uppehåll till den 17 maj. Trevlig helg!

Helena Wessman 3 maj 2013