Ibland får jag svindel där jag står i min loge under applådtacket. Det suger till i magen och marken gungar då insikten slår ner i min kropp: ”Det vi just har hört är historiskt och det har vi åstadkommit tillsammans, alla vi som jobbar inom Göteborgs Symfoniker AB.” Och så väller den fram, den enorma stoltheten som får ögonen att tåras.

Så var det igår när Kent Nagano samlade alla medverkande på podiet efter konserten: Göteborgs Symfoniker, Göteborgs Symfoniska Kör, Göteborgs Domkyrkas goss- och flickkörer samt sångsolisterna Emma Bell, Lance Ryan och Russell Braun. Närmare två hundra personer som trollbundit publiken med sitt framförande av Benjamin Brittens War Requiem.

Publiken applåderade taktfast och mitt hjärta nästan sprängdes vid tanken på att vi med detta har tagit ett stort kliv på vägen mot vår vision. Salen var helt fylld, konserten höll världsklass och programsättningen talade till vår samtid.

I den högtflygande visionen för Göteborgs Symfoniker AB säger vi bland annat att verksamheten ska upplevas aktuell, intressant och relevant. Det tycker jag att vi med råge infriat denna vecka. För vad kan vara mer aktuellt och relevant än att i vår konflikthärjade tid framföra ett verk som med avstamp i första världskrigets grymhet visar på människans inneboende destruktivitet.

”Därute umgicks vi helt vänligt med döden; satt ner och åt med honom, oförväget och förbindligt”, sjunger solisterna. Och senare: ”Då, när stridsvagnshjulen kärvat av mycket blod hade jag velat stiga upp och rena dem med friskt källvatten.”

Framförandet repriseras idag, på Benjamin Brittens hundraårsdag och exakt femtio år efter mordet på John F Kennedy i Vietnamkrigets skugga. Idag, då Syriens befolkning lider outsägligt i en av vår tids värsta konflikter.

Om du inte har möjlighet att komma till Konserthuset kan du se konserten på www.gsoplay.se.

Trots det mörka temat för veckans produktion är stämningen inom organisationen ljus. Kontakten mellan Kent Nagano och musikerna djupnar alltmer och efter gårdagens generalrepetition suckade båda parter belåtet. Jag brukar säga att orkestern jobbar med kvalitet på atomnivå. Jag tror att detaljeringsgraden igår var i nano-format.

Stor tillfredsställelse har jag i veckan noterat också hos alla de som är engagerade i omdaningen av vårt abonnemangssystem. Konsulten Magnus Still var på besök tillsammans med Bernhard Kerres, tidigare chef för Wiens konserthus. Kunskapsutbytet var intensivt och definitivt inte envägs. Ännu en anledning för VD Wessman att vara stolt.

Imorgon bitti flyger barn- och ungdomsproducent Petra Kloo Vik och jag till Venezuela. Tillsammans med kollegor från hela landet ska vi besöka ur-El Sistema, dvs det utbildningssystem som maestro José Antonio Abreu initierade på 1970-talet och som nu sprids över världen.

I resesällskapet finns representanter för El Sistema i Göteborg, Malmö, Södertälje, Stockholm och Umeå samt Göteborgs Symfoniker, Kungliga Filharmonikerna och Sveriges Radios Symfoniorkester. Dessutom två personer från Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet, ordföranden för Stiftelsen El Sistema och några personer till. Allt som allt tjugoen personer. Jag behöver väl knappast nämna att det ska bli spännande.

Helena Wessman 22 november 2013