Bussen har varit på väg i någon halvtimme och alla har boat in sig. Sover, läser eller pratar med kollegorna. Själv försöker jag samla mig till att skriva veckans blogg. Koncentrationen är skral efter en alltför kort natt. Gårdagens middag blev sen. Men jag ska nog kunna disciplinera mig till ett resultat.
Disciplinerad kreativitet är något man får god träning i som musiker. Det går inte an att vänta på inspiration när publiken sitter och väntar. Det är bara att plocka fram gnistan då den behövs. Min trombonelärare på musikhögskolan brukade uttrycka det som att ”för att bli musiker krävs det betydligt mer transpiration än inspiration”.
Efter-konserten-middagen igår avhölls för vår förste gästdirigent Kent Nagano, tonsättaren Hans Abrahamsen och textförfattaren Paul Griffiths. Solisten Barbara Hannigan ville spara rösten och gick hem till hotellet istället.
Tillsammans med Göteborgs Symfoniker hade de fyra bjudit på ”Let me tell you”, som uruppfördes av Berlins filharmoniker för bara några månader sedan och igår fick sin nordiska premiär. Verket skrevs av Abrahamsen och Griffiths på initiativ av Barbara Hannigan. Berlinfilharmonikerna stod för beställningen och vi är en av tre orkestrar som fått rätt att framföra verket denna säsong.
Abrahamsens musikförläggare var på konserten och gjorde mig stolt med sitt konstaterande att Göteborgs Symfoniker ligger i framkant när det gäller repertoaren. Samarbeten kring internationella verkbeställningar placerar oss mitt i det internationella musiklivet.
Publiken fick igår också höra Mahlers fjärde symfoni och det är med samma program vi nu åker på turné. Målet är Oslo Konserthus, vilket vi besöker som del av vårt utbyte med Oslos filharmoniker. Varannat år spelar vi i varandras abonnemangsserier. Konsert ikväll, hemresa imorgon bitti. Veckans tredje framträdande sker i Göteborg på lördagseftermiddagen.
Jag nämnde i förra veckans blogg Kungliga Filharmonikernas konsertmästare Joakim Svenheden och vill i rättvisans namn nu framhålla Göteborgs Symfonikers dito Sara Trobäck Hesselink. Hennes spel får alltid hjärtat att smälta och igår extra mycket. Soloinsatserna i Mahlersymfonin fick hela salen att glimra.
Vi har det väl förspänt här i Göteborg med tre konsertmästare i världsklass, Sara Trobäck Hesselink och Per Enoksson på förstastolen och Vlad Stanculeasa som alternerande.
Jämte dirigenten är det konsertmästarna som håller samman orkesterns musicerande. Våra tre gör det på ett förträffligt sätt. De är dessutom fina solister och härnäst på tur är Per Enoksson, som nästa vecka framför Philip Glass violinkonsert. Missa det inte!
Innan kvällens konsert blir det mottagning på svenska ambassaden. Konserten med Sveriges Nationalorkester ger anledning att samla politiker, näringslivsföreträdare och musikfolk på ett mingel där Västra Götalandsregionen också möter upp.
Men när bussen kommer fram ska jag först jogga en sväng. Det är bästa sättet att hålla ångan uppe sådana här veckor med sena kvällar och fullmatat dagsprogram. En annan slags transpiration är den under min musikerutbildning, men lika betydelsefull för inspirationen.
Jogging är del av turnérutinen också för flera av musikerna. När vi var i Spanien för ett par år sedan blev det tävling om att springa längst. De mest spänstiga hann med ett maratonlopp på eftermiddagen innan en av konserterna. Toppmusiker är människor med stor kapacitet.
Det är fortfarande lite knackigt med koncentrationen, så bloggandet bryts emellanåt upp av mejlläsande. Nyss fick jag ett meddelande från agenturen som arbetar med vår kommande Kina-turné. Positiva besked i många frågor ökade min tillförsikt högst väsentligt. Vi ska nog få till en riktigt bra turné till sist.
Bussen närmar sig Olso centrum, så det är dags att avsluta. Låt mig påminna om konserten i Göteborg imorgon. Abrahamsens verk kvalar in bland musikhistoriens stora och då är det extra kul att ha hört det före resten av världen. Och Sara Trobäck Hesselinks solon får ni ju inte missa.
Helena Wessman 21 februari 2014