En trött morgon. Två mycket intensiva veckor är snart till ända och vi är alla lite slitna – orkesterns musiker, produktionspersonalen, podieteknikerna och alla andra som finns runt Göteborgs Symfoniker.

Vi är trötta, men tillfreds, då vårt arbete har resulterat i rent himmelska musikupplevelser. Tre konserter förra veckan och tre den här. Två helt skilda program, med Göteborgs Symfoniker och Kent Nagano som gemensam nämnare. Med betoning på ”gemensam”, för det är ett storslaget musikanternas möte vi får följa.

Citatet i rubriken härrör från Paul Griffiths bok ”Let me tell you”, ur vilken texten har hämtats till det verk av Hans Abrahamsen som vi framförde förra veckan. Författaren har skrivit det för hand på försättsbladet i ett exemplar som jag fick med posten igår som tack för vistelsen hos oss i Göteborg. Orden passar bra som en beskrivning av medarbetarna vid Göteborgs Symfoniker AB.

Smolk i bägaren är att en muskelskada tvingade vår konsertmästare Per Enoksson att ställa in solistmedverkan i veckans produktion. Vi är många som hade glatt oss åt att få höra honom i Philip Glass första violinkonsert och vi hoppas alla att han snart ska vara återställd.

Som ersättare fann vi, efter ett dygns hektiskt arbete, den finske violinisten Pekka Kuusisto. Han har Glass-konserten på repertoaren och spelade den senast för halvtannat år sedan. På bara ett dygn hämtade han upp verket ur minnets arkiv för den första repetitionen i tisdags morse.

Genast repetitionen var över satte sig Kuusisto på flyget till Helsingfors för en kammarkonsert ihop med brodern Jaako Kuusisto. Han skulle också hämta sin fina 1700-talsviolin hos instrumentmakaren. Den hade åkt i golvet veckan innan och brutit nacken, snäckan gick av.

Onsdag morgon var både violin och violinsolist på plats i Göteborg. Lättnaden var stor, både för att vi i Kuusisto hittat en värdig ersättare för Per Enoksson och för att Guarneri-violinens skador kunnat åtgärdas. Det finns bara ett begränsat antal instrument av det slaget och varje violin har en personlighet som inte kan ersättas.

Utöver Philip Glass Violinkonsert nr 1 rymmer veckans program Beethovens sjunde symfoni och två olika öppningsverk. I onsdags Johann Sebastian Bachs Brandenburgkonsert nr 2, torsdag-fredag Åkallan av den svenske tonsättaren Jesper Nordin.

Brandenburgkonserten fick ett lysande framförande av en mindre grupp ur Göteborgs Symfoniker och en solistensemble bestående av Sara Trobäck Hesselink violin, Anders Jonhäll flöjt, Carolina Grinne oboe och Per Ivarsson trumpet.

Jesper Nordins verk har beställts av Vara Konserthus som en del av dess 10-årsjubileum. Uruppförandet skedde i Vara igår och ikväll repriseras verket i Göteborg. Åkallan är den första delen i en trilogi som Nordin skriver för Göteborgs Symfoniker, Sveriges Radios Symfoniorkester och Kungliga Filharmonikerna. Ett spännande och unikt samarbete mellan de främsta orkestrarna i landet.

I takt med att jag berättar om vår verksamhet återvänder energin. Det blir så tydligt att vårt arbete bär frukt.

Det tycker uppenbarligen också Kent Nagano. Han hyllar musikerna för deras stora skicklighet och för att de så snabbt fångar upp hans intentioner i musiken. ”Ett så förfinat musicerande är det sällan man stöter på”, säger han. ”Göteborgs Symfoniker har en enorm potential, utvecklingen på bara två veckor är fantastisk.”

Sådant värmer mitt VD-hjärta. Både för att jag gläds med våra hängivna och hårt arbetande musiker och för att vi alla vill att Kent Nagano ska trivas. Även publiken, som ger Kent Nagano varma applåder då han beträder podiet och tar emot hans tolkningar under djup koncentration. Det är den största belöning en musiker kan få.

Vi finns alla i Paul Griffiths citat. Åhörarna, musikerna, dirigenten, solisterna och alla vi som är Göteborgs Symfonikers möjliggörare.

”They that do what must be done for music honour the soul.”

Helena Wessman 28 februari 2014