Vi reser mycket, jag och mina kollegor vid Göteborgs Symfoniker. Ett par gånger per år på längre turnéer med hela orkestern och däremellan en massa småskutt ut i världen. Dylika skutt kan vara gästspel i våra nordiska grannländer eller en konsert med Göteborgs Symfoniker i Vara konserthus. Minst lika ofta handlar det om att vi administratörer reser ut för att odla verksamhetens nationella och internationella kontakter.

Den senaste veckan har vi skuttat intensivt. Först åkte konstnärliga rådgivaren Karin Tufvesson Hjörne till Paris för att höra ett större verk som vi ska sätta upp och för att tala med en dirigent och hans agent. Några dagar senare reste jag själv till Wien för att träffa vår förste gästdirigent Kent Nagano och lyssna till en konsert med hans andra orkester, Montreals Symfoniorkester. Slutligen begav sig planeringschef Sten Cranner till Madrid för att planera kommande säsonger ihop med Montreals Symfoniorkester och Naganos tredje stora uppdragsgivare, Hamburgoperan.

Paris, Wien och Madrid. Det låter tjusigt, men skutt av det här slaget är sällan glamorösa. Jag brukar unna mig en joggingtur i varje stad jag besöker (skulle inte kunna hålla mig vaken på kvällen annars), men för övrigt fylls tiden av resor, möten, konsertbesök och enskilt för- och efterarbete. För det mesta ingår också en middag efter konserten. Vore det inte för joggingen skulle jag knappt veta var jag varit.

I torsdags sammanstrålade vi, Karin, Sten och jag för att stämma av våra intryck och kunde konstatera att resorna varit både nyttiga och framgångsrika. Både för att vi uppnådde det vi föresatt oss och för att vi genom vår närvaro markerade Göteborgs Symfonikers position i det internationella musiklivet. För i trängseln bakom scenen och på middagarna efteråt träffar vi kollegor från all världens hörn. Vi skvallrar och frågar nyfiket om varandras verksamheter. Som Göteborgs Symfonikers utsända tar vi förstås tillfället i akt att berätta om allt spännande vi har på gång.

Ökad internationalisering är ett av fem fokusområden i vår huvudman Västra Götalandsregionens kulturstrategi. De övriga fyra är vidgat deltagande, kapacitetsutveckling, nyskapande och nyttjande av ny teknik. Internationaliseringen är självklar för oss och jag törs påstå att vi gör bra ifrån oss också på övriga områden.

Den regionala kulturpolitikens fokusområden var ämne för den uppdragsdialog som jag och vår administrativa chef Erika Strand deltog i under onsdagen. Ett fyrtiotal kulturverksamheter med koppling till Västra Götalandsregionen hade bjudits in som en uppmjukning inför arbetet med att formulera våra uppdrag för perioden 2015-2017.

Kulturchef Staffan Rydén inledde med att mycket pedagogiskt beskriva kopplingen mellan de kulturpolitiska ambitionerna och verksamheternas egna målbilder. Armlängds avstånd ska gälla, uppdragstagarna ska fritt kunna forma verksamhetens innehåll, men den övergripande politiska inriktningen är tvingande. Det har jag inget problem med, det är demokratins villkor, så länge vi har ekonomiska förutsättningar att leva upp till förväntningarna.

Ursäkta mitt tjat om pengar, men det är budgettider med behov av extra tydlighet kring vilka förutsättningar som krävs för en verksamhet som vår.

Göteborgarnas symfoniker har ägnat veckan åt skolproduktionen Söt, tyst och duktig ihop med den svenske dirigenten Christian Karlsén och skådespelaren Fia Adler Sandblad, som också har skrivit manus. Gunilla Johansson har regisserat medan Per Gyllenspetz och Christofer Fogelberg stod för scenografi respektive ljussättning.

Jag såg föreställningen imorse ihop med en stor skara mellanstadiebarn. Berättelsen är stark – den handlar om Fia Adler Sandblads uppväxt som fosterbarn och om hur musiken bokstavligt talat räddade hennes liv – och den valda orkesterrepertoaren mycket målande. Uppenbarligen en stark upplevelse för den unga publiken, som lyssnade under stark koncentration.

Ikväll bjuder vi på ett gästspel av Orchestre de la Suisse Romande, OSR, under ledning av vår chefdirigent emeritus Neeme Järvi. Vid en middag igår välkomnade jag orkestern med orden att det är roligt att ta emot gäster som har med sig vår egen maestro, men det höll de inte riktigt med om. Neeme Järvi är chefdirigent också för OSR, fast utan tillägget emeritus.

Medföljande solister är Truls Mørk, cello och Vadim Repin, violin, som vi också gärna kallar våra. Framförallt Truls Mørk har framträtt flitigt med Göteborgs Symfoniker. Närmare bestämt vid 22 tillfällen, enligt vårt förträffliga register. För Vadim Repin finns ”enbart” sju konserter registrerade.

De är hur som helst varmt välkomna till Göteborgs Konserthus. Och detsamma gäller förstås vår publik som ikväll fyller salen till sista plats.

Själv är jag på väg till Västerås för en representationsmiddag på Västerås Slott. Det är landshövding Ingemar Skogö som bjuder och jag kommer givetvis att ta tillfället i akt att berätta om Göteborgs Symfoniker. För i grunden har alla skutt samma syfte, vare sig de tar mark i Wien eller Västerås: Att stärka Göteborgs Symfonikers verksamhet.

Trevlig helg!
Helena Wessman