Turné med Göteborgs Symfoniker. Vi har snart varit ute i en vecka och risken att glömma något ökar för varje dag. Jag hittar en massa saker då jag tar den sista inspektionsrundan på hotellrummet efter att ha packat väskan. Hjärnan är trött efter de många förflyttningarna.

Den som har följt vår turnéblogg vet att Göteborgs Symfoniker och Gustavo Dudamel har gjort stor succé med de fyra konserter vi hittills hunnit med. Spelplatser har varit Påskfestivalen i Aix en Provence, Nya Teatern i Udine, Luganos musikfestival och igår Perugias lilla 1700-talsteater.

Teatro Morlacchi i Perugia är som ett dockskåp. I salongen en liten parkett och på höjden fem rader med små slutna loger. Mycket bladguld och krusiduller på logefronterna. En fantastisk målning i taket. Inga publikfoajéer.

När det begav sig gick publiken rakt in från gatan till sina privata rum där betjänter väntade med mat och dryck. Om föreställningen tråkade ut kunde man dra för draperiet och ägna sig åt kortspel eller intima nöjen.

Scenen är byggd för opera med lutande golv och mer djup än bredd. Vi fick inte plats med hela orkestern, utan tvingades minska stråket med en pult i varje stämma. Det lät ändå fantastiskt. Teatern är känd för sin fina akustik och våra musiker är mycket skickliga på att anpassa sig till varje situation.

Bakom scenen vindlar korridorer och trappor över fem plan. Pyttesmå artistloger på rad. Tre personer kunde med näppe klämma in sig i en loge för att byta om.

Teatern går i stil med staden. Perugia är mycket gammal och klättrar uppför berget. Gränderna är så smala att det krävdes poliseskort för instrumenttransporten. Schemat är tätt när man är på turné, så tyvärr hann jag inte uppleva så mycket av denna magiska plats, men jag lägger Perugia till listan över städer att återvända till som turist.

Ja, schemat är tätt men allt flyter på utan friktion tack vare vår utomordentliga turnéledning, Martin Söderlund och Sven Ericsson. De ser till att de flesta frågorna besvaras innan de väckts. Det är bara att följa med. Vi skämtar och kallar oss fårskock, med ett styng av allvar. Om alla agerade självständigt skulle det inte fungera. Till det är vi för många, 127 personer.

Till turnéns goda flyt bidrar i hög grad också våra podietekniker och instrumenttransportens chaufförer. De lyfter, skjuter, dukar upp och plockar ihop allt som krävs för en symfoniorkester. Ungefär 80 kubikmeter last har vi med oss.

Turnélivets hållpunkter är buss från hotell till flygplats, köer till incheckning och säkerhetskontroll, flygtur och hämta ut bagage, buss till nytt hotell, kö för incheckning och hisstransport, mat, vila och buss till konsertsalen, uppvärmning, rep och konsert. Och för oss i ledningen: Representation med dirigent, konsertarrangör och andra kontakter vi vill odla.

Det sista är rena nattskiftet. Eftersom konserterna startar först kl 20.30 sätter vi oss sällan till bords före halv tolv. Tufft för mig som är kvällstrött – man behöver inte flyga över Atlanten för att bli jetlaggad – men för det mesta väldigt trevligt.

Genomgående tema denna turné är svårigheten att hitta öppna matställen. Både på eftermiddagen då vi anländer till hotellet och efter konserterna. Turnéledningen parerar med förbeställda luncher och detektivarbete för att finna de ställen som faktiskt har öppet, men att ha nödproviant i handväskan är ett måste.

Vi sitter nu på vårt chartrade plan för näst sista flygetappen, från Perugia till Brescia. Vi framträder där ikväll och avslutar turnén i Bergamo på lördag. Mellan Brescia och Bergamo är det bara fem mil, så imorgon blir det buss för hela slanten. Sista flygresan tar oss hem till Göteborg på söndag.

Göteborgs Symfoniker har vid det laget framfört Jean Sibelius andra symfoni för 146:e gången sedan 1907. Förmodligen med samma starka genomslag som hittills. Både musik och framförande hänför åhörarna vart än vi kommer.

Publiken har också, turnén igenom, visat väldig uppskattning för våra musikers framföranden av Richard Strauss Till Eulenspiegel, Mozarts Symfoni nr 38 samt Tuonelas Svan av Jean Sibelius som ersatte Strauss i Lugano. Rent vilda har åhörarna blivit då vi kommit till extranumret av Rossini, Uvertyuren till Wilhelm Tell, och det extra extranumret, Vals ur Divertimento av Leonard Bernstein.

För så är det att vara på turné med Göteborgs Symfoniker. Det blir succé överallt. Tack för det, alla fina musiker!