Genom spegling i vår egen tid kan vi förstå historien

Ett år för att skriva, sex månader för att studera in och en vecka för att framföra. Det är tidtabellen för Johannes Janssons violinkonsert som uruppfördes av Sara Trobäck Hesselink och Göteborgs Symfoniker igår. Tonsättaren var på plats och fick tillsammans med solisten ta emot stående ovationer.

Symfoniorkestrarna får ofta kritik för att repertoaren är ensidig och ålderstigen. Jag skulle snarare uttrycka det som att traditionens rötter går djupt och att vi förvaltar och förnyar det musikaliska kulturarvet genom att omtolka kända verk gång på gång. Vi är i den bemärkelsen museala och precis som för det goda museet är det vår uppgift att sätta in vårt gemensamma arv i en samtida kontext. För det är bara genom en spegling i vår egen tid som vi kan förstå historien – likaväl som vi behöver känna historien för att begripa det som sker här och nu.

Det är för denna speglings skull jag anser det vara nödvändigt att regelbundet beställa och framföra musik av nu levande tonsättare. Också de verkar i en lång tradition och genom att vi tar oss an deras verk ställs den historiska repertoaren i ett nytt ljus, till gagn för både publik och musiker.

Vårt programråd har vid några tillfällen diskuterat hur stor andel nyskriven musik vi bör ha på repertoaren och åsikterna går förstås isär (vi vore ingen konstnärlig institution annars). Jag hör till de radikala som anser att vi i princip borde kunna framföra ett nytt verk i veckan, medan andra tycker att det skulle leda till en för stor försakelse av äldre repertoar. Vi är dock överens om att öka andelen nyskriven musik och att det är lika viktigt att återuppföra samtida verk som att beställa nytt direkt för den egna orkestern.

Göteborgs Symfonikers beställning hos Johannes Jansson lades av min företrädare Ed Smith för flera år sedan. Musiken skrev i ett flöde, säger Johannes Jansson, som arbetade på konserten i ungefär ett år innan han var nöjd. För Sara Trobäck Hesselink, till vardags förste konsertmästare i Göteborgs Symfoniker, började instuderingen på allvar i våras. Under ett halvår har hon brottats med musiken, som är tekniskt mycket krävande och fordrar extra stor kreativitet eftersom den inte är spelad tidigare. Repetitionerna med orkestern inleddes i tisdags och igår mötte den nya violinkonserten för första gången publiken i ett hänförande framförande. Johannes Jansson frågade om jag var nöjd med utfallet av vår beställning och ja, jag är mer än nöjd. Det känns stort att ha få vara med om denna förlossning.

Mindre nöjd är jag med regeringens behandling av kulturlivet. Med en obegriplig nonchalans har man i höst både underlåtit att fatta nödvändiga beslut i pensionsfrågan och stillatigande åsett en synnerligen lam hantering av uppdraget att sjösätta Statens musikverk, den myndighet som ska ta över efter Rikskonserter vid årsskiftet. Således sliter branschen fortfarande med skyhöga och oförutsägbara pensionspremier för den konstnärliga personalen, trots att en för staten kostnadsneutral lösning finns inom räckhåll. Och således finns ingen plan för hur stödet till det fria musiklivet ska se ut, trots att Rikskonserters verksamhet i princip redan är avslutad. Konjunkturen må ha vänt uppåt, men för kulturen lär 2011 blir bistrare än någonsin.

Den som är nyfiken på Johannes Janssons violinkonsert är välkommen till Konserthuset ikväll, då den framförs en andra gång av Sara Trobäck Hesselink, Göteborgs Symfoniker och dirigenten Alexander Vedernikov. Om en tid kan den dessutom höras i Sveriges Radio P2.

Kommentarer inaktiverade.