Cirkus Dudamel – fylld av energi!

Temperaturen stiger de veckor chefdirigent Gustavo Dudamel arbetar med Göteborgs Symfoniker. Hans smittande energi lyfter musikerna till nya sfärer och skickar den musikantiska glädjen i varma vågor genom Konserthuset. Stämningen blir febrig och aktivitetsnivån är hög de flesta av dygnets timmar. Det enda han inte rår på är det griniga göteborgsvädret.

Att få vara del av cirkusen runt en av jordklotets främsta dirigenter är fantastiskt roligt, men stämmer också till eftertanke: Hur i all världen orkar han? Och vad händer med honom som person?

Gustavo Dudamel är 29 år, uppvuxen, bosatt och verksam i Venezuela och sedan ett antal år dirigenten alla drömmer om. Arbetsveckan i Göteborg är den sista på en tre och en halv månad lång arbetssejour med två besök i Göteborg, några veckor i Wien, en turné med Wienerfilharmonikerna i Europa och USA och en intensiv månad på La Scala-operan i Milano. På söndag flyger Dudamel till Caracas och jag har frågat om han då får möjlighet att vila. ”Nej nej”, säger han. ”Jag jobbar som en galning när jag är i Caracas, men det gör ingenting för jag får vara hemma. Jag får åka hem till mitt hus, kan stänga dörren och äta middag med mina vänner. Det ska bli skönt!”

Det är inte bara ”på längden”, i antalet arbetsveckor, som Dudamels tillvaro är intensiv. Han är också ständigt påpassad och även om vi här i Göteborg försöker vara varsamma kan vi inte undgå att fylla hans schema med intervjuer, möten och diverse framträdanden vid sidan av arbetet på podiet. Jag uppfattar honom som mycket generös – han tar sig tid för några ord med alla han möter och låter sig alltid, alltid fotograferas tillsammans med dem som önskar – men jag kan ibland också ana paniken när alla (ibland bokstavligen) rycker och sliter i honom. Han är ju här för att göra musik och det kräver fokus, tid för reflektion och energi nog att tända Gnistan hos musikerna.

Jag skriver Gnistan med versal för den kraft som flödar mellan Gustavo Dudamel och de orkestrar han arbetar med är exceptionell. Särskilt här i Göteborg, törs jag hävda. ”Let’s make music”, säger Dudamel till musikerna som är laddade till max och sedan börjar det spraka. Särskilt igår kväll när de lyfte sig själva och oss i publiken med ett elektriskt framförande av Stravinskijs Eldfågeln. Jag känner mig verkligen gynnad som får uppleva deras tolkning vid ytterligare två konserter.

Det är förstås inte riktigt sunt att hylla en enskild person som vi gör med vår chefdirigent – särskilt inte som min starkaste maxim är människors lika värde – så jag försöker att mitt i all yra se nyktert på människan Gustavo Dudamel. Han har enorma framgångar, men verkar lyckligtvis vara djupt rotad i sig själv och sin venezuelanska bakgrund. Förebild och läromästare är maestro José Antonio Abreu, grundare av El Sistema i Venezuela, som i tal och handling uttrycker vikten av arbeta hårt och ödmjukt samverka med andra. Till min jämlika själs räddning synes denna filosofi omfattas också av Gustavo Dudamel. Jag kan därför med gott samvete fortsätta att lovorda honom och det arbete han uträttar.

Det är förstås fler än jag som hyllar Gustavo Dudamel och hans venezuelanska arv. I måndags tilldelades han utmärkelsen ”Årets göteborgare”, vilket firades med en radiosänd prisceremoni i köpcentret Nordstan. Den engelska översättningen lyder ”Honorary Citizen of Gothenburg” och på sitt typiska vis kommenterade Dudamel priset med att säga att han mycket hellre ses som en medborgare än som kung.

Veckan har för övrigt rymt två spännande seminarier med barn och ungdom i fokus. I tisdags en workshop kring framtida bruk av Stora Teatern, Storan i dagligt tal, som står tom efter alla turer mellan SAMI och den kommunala fastighetsägaren Higab. De förslag vi pratade fram i olika grupper varierade mycket, men gemensam var visionen om Storan som platsen där unga samlas och framträder. Igår anordnade vi tillsammans med Angereds kulturskola ett seminarium om El Sistema. Ett 40-tal lärare, orkesterledare, politiker och verksamhetsledare lät sig inspireras av den snabba utvecklingen i Hammarkullen. Seminariet ramades in av två framträdanden med barn i olika åldrar och det var mycket gripande att se glädjen hos de små och deras föräldrar. Heder åt initiativtagaren Camilla Sarner, projektledaren Johanna Ericsson och de duktiga pedagogerna i Hammarkullen.

Imorgon sätter sig Göteborgs Symfoniker på tåget för att göra den årliga avstickaren till Stockholms Konserthus. Den som inte har möjlighet att följa med är välkommen till vårt eget hus ikväll då de upprepar gårdagens fina program tillsammans med sångerskan Geraldine McGreevy och Gustavo Dudamel.

Kommentarer inaktiverade.