Musik är det perfekta lagringsmediet. När en sång, en låt, ett tema når in i hjärtat öppnas minnets kammare och vi får tillgång till tidigare upplevelser på flera nivåer. Många är vittnesbörden om hur barnvisor lockat gravt dementa personer att sjunga med och om hur till synes livlösa personer börjat ”dansa” i sina rullstolar när de hört svängig musik.
Personligen använder jag musikens lagringsmöjligheter mer eller mindre metodiskt. Jag lyssnar ofta till musik på mina långpromenader för att ladda hörselminnet med välbefinnande och vackra vyer. Musiken och de minnen den väcker kan jag sedan använda för att lätta upp stegen under trötta vandringar hem från jobbet. Förunderligt nog lagras musikminnena på flera nivåer. En låt kan återkalla bilder både av Gotlands sköna sommarkust och fägringen hos en halvfrusen Göta Älv och eftersom fantasin är oändlig kan jag vila i båda upplevelserna samtidigt.
Emellanåt flyter minnen upp med oanad kraft. Som i onsdags då tenoren Michael Weinius sjöng O Helga Natt på SEB:s julkonsert i Göteborgs domkyrka. Jag blev oändligt rörd. Inte enbart av hans skönsång utan också av varma minnen från julfirandet hos farmor på sjuttiotalet. Efter mat och julklappar bildade vi kör för att sjunga julsånger tillsammans – föräldrar, syskon och kusiner. Som avslutning ville farmor alltid höra Julsång, som Adams stycke egentligen heter. Jag älskar min pappas röst och försökte som trombonist att återskapa den i min klang. Nu är farmor borta sedan länge, pappa börjar bli gammal och trombonen förpassad till garaget, men minnet av våra sångstunder lever med oförminskad styrka.
Musikens minneskraft manifesteras särskilt tydligt i juletid. Oavsett hur många julkonserter som arrangeras strömmar publiken till. Vi kan inte få nog. Mörker och kyla må råda, men i konsertsalarna är värmen närmast tropisk. Som igår kväll då Göteborgs Symfoniker och vår symfoniska kör ”julade” tillsammans med Timo Räisänen och Hannah Holgersson. Mysigare kan det knappast bli.
Jag antar att minneslagringen också förklarar behovet av att gång på gång lyssna till den traditionella, symfoniska repertoaren. Fina tolkningar lagras på varandra och gör upplevelsen starkare för varje gång. Det omöjliggör emellertid inte etableringen av nya verk i det gemensamma musikminnet. Upprepas styckena tillräckligt ofta ser vi dem snart som en naturlig del av vårt musikarv. Som till exempel Koppången, skriven i närtid av spelmannen Perra Moraeus. Mer än en gång har jag hört den presenterad som en urgammal, svensk julvisa.
Decembermörkret till trots kan vi inte helt försjunka i minnen. Framtiden tränger på med intensiva finansieringsdiskussioner som följd. Tillsammans med ordförande Robin Mannheimer har jag täta kontakter med vår ägare, Västra Götalandsregionen. Det politiska maskineriet är igång och förhoppningsvis fattas gynnsamma beslut nästa vecka.
En viktig finansieringskälla är samarbetet med våra sponsorer. Näringslivet i Göteborg bidrar årligen med cirka sju miljoner i reda pengar och ytterligare drygt en miljon i tjänster. Dessutom tillför de viktig kunskap. Som VD samtalar jag regelbundet med ledningspersoner från några av stadens mest framgångsrika företag och det är mycket lärorikt. Likheterna mellan offentlig och privat verksamhet är fler än man i förstone kan tro.
Sponsring ska ske till ömsesidig nytta och vår del av affärsuppgörelsen är framförallt att tillhandahålla konsertbesök, tjänster och reklamutrymme. Jag tar mig därför friheten att här med uppskattning nämna vår förste huvudsponsor Volvo och huvudsponsorerna SEB, Göteborgs-Posten och SKF. Jag riktar också ett juligt tack till övriga sponsorer och samarbetspartners.
Nästa vecka är den sista på en intensiv höstsäsong. Symfonikerna gästas av fransmannen Stéphane Denève, som är chefdirigent för både Stuttgarts radiosymfoniker och Kungliga skotska nationalorkestern. Solist är vår egen Mårten Larsson, som tagit sig an Richard Strauss krävande oboekonsert. I övrigt består programmet av Schumanns Manfreduvertyr och en svit ur Prokofjevs balettmusik till Romeo och Julia. Ta chansen till en riktig djupdykning i den symfoniska repertoarens minnesbank innan du helt ger dig hän åt den ljuva julmusiken.
Helena Wessman