Så har det då blivit dags att skriva min sista VD-blogg för Göteborgs Symfoniker. Sten Cranner tar över stafett pinnen som VD i morgon, och jag träder tillbaka till mitt ordinarie jobb som administrativ chef. Det har varit fyra månader på VD-stolen med oerhört varierande innehåll, som har gett mig kompletterande perspektiv på vår verksamhet och en bättre helhetsbild. Jag är innerligt tacksam för den här tiden, och lika tacksam över det strålande resultatet av rekryteringsarbetet, att vi nu får Sten Cranner som chef.

Nu är det fredag i höstlovsveckan, och jag liksom många andra inom Göteborgs Symfoniker har en ledig dag. Men alla är inte lediga, huset är inte tomt. Det är Planeta-festival i Västsverige under fem dagar, med musik och dans från olika delar av världen, så även i vårt hus. Ikväll kan man njuta av musik från Cuba med Grupo Compay Segundo och i morgon blir det etiopiska tongångar. För att få det att funka krävs såväl producent och receptionspersonal som restaurang, foajévärdar och tekniker, så de får snällt jobba istället för att knipa åt sig höstlov.

På söndag inleds vårt firande av Richard Strauss, 150 år. Då får vi fint besök av Dalasinfoniettan tillsammans med hornsolisten Jorge Mejia från Costa Rica. Sedan fortsätter Strauss-firandet i två veckor med Kent Nagano, vilket sannolikt kommer innebära väldigt intensiva dagar för vår orkester. Såväl konserter som skivinspelning ska hinnas med, och inget lämnas åt slumpen med Kent Nagano vid taktpinnen. Förhoppningsvis har musikerna kunnat ladda sig under veckan som gått, då de inte har haft någon orkesterproduktion.

Som jag nämnde inledningsvis så är det här min sista VD-blogg, och jag märker att jag har lite skrivkramp. Borde jag inte få till något riktigt viktigt och genomtänkt nu som ett sista avtryck? Men hjärnan vill inte riktigt vara med i detta – kanske en form av separationsångest?

Så, istället för att fylla ut rader med nonsens, så avslutar jag. Och jag avslutar där jag började för drygt fyra månader sedan, då jag på midsommarafton skrev min första blogg strax innan jag skulle ge mig ut på en tur med havskajak. Jag har samma planer idag – att sticka ut till havs efter att bloggen är klar. Det skiljer några grader i både vatten- och lufttemperatur, och naturens färger är mer mättade av guld och skimmer än vad de var i juni. Då låg förväntan på sommaren – och ett nytt jobb! – framför mig, nu omges jag istället av en ganska stilla höstkänsla. Men känslan i kajaken blir nog densamma – en välgörande frihetskänsla och lycka över naturens gåvor.

Tack till er som då och då läst min blogg, och tack till alla medarbetare hos Göteborgs Symfoniker som varit oerhört stöttande och uppmuntrande under de här månaderna. Jag älskar vår verksamhet, vår publik och våra medarbetare, och jag ser med stor tillförsikt fram emot den fortsatta säsongen utifrån min vanliga roll. Huruvida det blir någon fortsatt blogg på den här platsen återstår att se, men håll ögonen öppna för säkerhets skull. Kanske blir det i någon annan form, ur andra perspektiv.

Jag vill tillönska er alla en fridfull allhelgonahelg,

Erika Strand 31 oktober 2014, avgående tf VD och Konstnärlig chef