1 april – en dag för kreativa spratt. GP ägnar en helsida åt planerna på att sänka fartygsrepliken Götheborg (Ostindiefararen) på den plats där förlagan en gång bärgades. ”Göran Johansson rasar.”

Internt inom Göteborgs Symfoniker AB cirkulerar ett mejl om att vi ska hålla prov för potentiella chefdirigenter i augusti. ”Vi vill att du redan nu skall veta hur det är tänkt, före det kommer ut i media. För att få största mediala bevakning så ha vi bjudit in några ”kändisar”. Du skall veta att dessa personer inte kommer ifråga för tjänsten utan bara är med för att få den uppmärksamhet vi behöver. Detta är ytterst konfidentiellt. ”

1928, då konserthuset på Heden i Göteborg hade brunnit ned, uppmanades allmänheten av Göteborgs Tidning att ta vara på det smälta glaset. Med hjälp av en koppartråd skulle glasklumparna omvandlas till kristallsändare och släppa ifrån sig den musik som lagrats under Symfonikernas framträdanden i den brunna byggnaden.

Men allt är inte på skämt den 1 april. Min man och jag hade vår första träff då och när jag skulle börja som rektor för Högskolan för scen och musik 2007 hamnade tillträdandet 1 april. Fast efter ett dygns betänketid flyttade dekanus fram starten en dag. ”Det vore tråkigt om du fick börja som aprilskämt.”

Det är märkligt hur mycket i ens liv som anhopas på samma datum. Jag är född på samma dag som min mamma och firar bröllopsdag just detta datum. Vid tre tillfällen har jag provspelat på min födelsedag. Två gånger med önskat resultat (jag fick jobbet). Den tredje gick det helt åt skogen. Likadant med mitt första lite större solistuppdrag som inföll då jag fyllde 23 år. Jag blev vansinnigt nervös, spelade bort mig och grät hela födelsedagskvällen. Först flera år senare kunde jag ta in att det inte hade låtit så illa som jag trodde.

Symfonikerna spelar garanterat inte bort sig ikväll då de för andra gången framför Richard Strauss opera ”Rosenkavaljeren” som stumfilmsackompanjemang. Jag var där igår och upplevelsen var överväldigande. För musikerna var det svettigt. 80 sidor musik för stråkstämmorna och inga vilopunkter under den 90 minuter långa föreställningen. Det klarade de galant!

Filmen var en upplevelse i sig. Melodramatisk, komisk och med fantastiska kostymer, miljöer och masscener. På näthinnan sitter bilden av furstinnan i bröllopsklänning á la 1750, korsetterad, sminkad, pudrad och totalt övergiven när maken drar ut i krig direkt efter vigseln. Och några år senare: Vältrande sig i lust tillsammans med älskaren som kommit inklättrande genom fönstret. Frivolt och nakenhudat.

Om bakgrunden till filmen skriver vår redaktör Stefan Nävermyr följande:

På 1920-talet slog filmen igenom på allvar i världen: biografer slogs upp på löpande band och folk vallfärdade till filmerna för att få en upplevelse som inte liknade något annat. Något snille hade kommit på att musik passade bra till de rörliga bilderna, först ett piano och sedan hela orkestrar, och därefter var karusellen i gång. Här fanns det perfekta instrumentet för en filmad opera och regissören Robert Wiene fick uppdraget. Richard Strauss blev eld och lågor och arrangerade om musiken för filmmediet. Instrumentstämmor ersatte rösterna och musiken anpassades med handlingen till en helhet där Strauss skrev och infogade ny musik vid behov. När Rosenkavaljeren hade premiär häpnade publiken inför de nakna närbilderna, de oväntade klippen och de fantastiska miljöerna – allt till ackompanjemang av Strauss formidabla ”soundtrack”.

Ni som inte har biljetter till kvällens helt utsålda föreställning är att beklaga.

Från GSAB:s ”inre liv” kan jag rapportera att vi nu beslutat vem som ska erbjudas anställning som administrativ chef (hemligt några dagar till), att nästa säsongs generalprogram har gått i tryck och att vårt nya programutskott har haft sitt första möte. I måndags samlade vi orkesterföreträdare av alla de slag inom ramen för Orkesterplattform Västra Götaland, som ska stimulera och stötta barn och ungdom som spelar orkesterinstrument, och senare på kvällen höll Göteborgs Symfonikers Vänner årsmöte i Stenhammarsalen. Således ännu en vecka med ”extra allt”. Härligt!