Efter fem dagars turné behövs humlekrafter för att jag ska orka öppna min laptop. Med Prokofjev dånande i kroppen mjukar jag upp och tar sats. Ja, det gick! Jag flyger, min trötthet och de små vingarna till trots. Svävar iväg över Göteborg buren av sju underbara konserter med Göteborgs Symfoniker.
Det är arbetsamt att turnera. Ständiga förflyttningar, människor omkring sig hela tiden, sträng disciplin för att få tiden att räcka, hotellnattsömn som aldrig går på djupet. Inte alls så glassigt som man kan tro, men väldigt, väldigt roligt.
Göteborgs Symfoniker är en ovanligt turnévan orkester. Sedan mitten av 1980-talet har de farit världen över med sina instrument. Ett resesällskap på minst 120 personer som lärt sig att det krävs strikta rutiner, stort tålamod och en närmast ofattbar koncentrationsförmåga för att uppnå önskat resultat. Alla vet hur det ska gå till och alla ”levererar”, som vi säger nu för tiden.
Sju konserter på två veckor har de gett oss, våra kära Symfoniker. Tre i Göteborgs Konserthus och fyra på turné genom vårt vackra land. Reseschemat var tufft. Tredje Göteborgskonserten fredag kväll, avfärd med buss till Norrköping tidig söndag morgon och konsert på kvällen, ännu tidigare avfärd måndag för resa med buss och färja till Visby, konsert samma kväll, en halv dag för övning och utflykter och sedan färja och buss igen till Uppsala, sovmorgon, mer övning, konsert onsdag kväll och efter det ännu en tidig morgon med bussresa till Jönköping, konsert och buss till Göteborg direkt efter.
Det fantastiska är att musikerna, trots det tuffa schemat, bara spelar bättre och bättre. Varje konsert blir ett lyft jämfört med kvällen innan – fast redan den första konserten i Göteborgs var gudomlig. Det här känner förstås publiken av. Vart vi än kommit har åhörarna ställt sig upp i bänkraderna och ropat. Efteråt har de hänförda och med tårar i ögonen talat om den väldiga energi som utgått från podiet. För att inte tala om klangen. Klangen! Tänk att det kan låta så mycket, litet och på så många olika sätt om en helt akustisk ensemble.
Det har varit lyxigt att vara VD på den här turnén. Publik och arrangörer har bestått mig otaliga kramar och stor tacksamhet över att Nationalorkestern kommit till just deras stad.
Fyra städer har vi besökt: Norrköping, Visby, Uppsala och Jönköping. Var och en med sin karaktär, sitt konserthus och sitt musikliv. Norrköping, Uppsala och Jönköping har egna orkestrar. I Visby framträder en fullstor symfoniorkester vart tjugonde år.
Konserthus finns det i alla städerna. Nyast är Wisby Strand som invigdes för att ett par-tre år sedan och som visade sig fungera utmärkt för stor symfoniorkester. Uppsalas monumentala anläggning invigdes 2007. De Geerhallen i Norrköping har nästan 15 år på nacken, men känns fortfarande lika fräsch. Jönköpings nuvarande konserthus ligger i mässanläggningen Elmia. Om sju månader invigs den nya, storslagna anläggningen med konsertsal, teater och kammarmusiksal.
Stenhammars Serenad och Prokofjevs femte symfoni har vi bjudit på denna gång. Svårspelat och lustfyllt. På dirigentpulten har vi haft Manuel López Gómez, som fick hoppa in då chefdirigent Gustavo Dudamel tog pappaledigt. Manuel är studiekamrat med Gustavo från den venezuelanska orkesterskolan El Sistema. Att ersätta Dudamel går förstås inte (det finns bara en av hans slag), men López Gómez har ödmjukt och skickligt förtrollat publiken och lockat det bästa ur orkestern.
Således succé för Göteborgs Symfoniker, Sveriges Nationalorkester. Musikerna har ännu en gång visat att de även under påfrestande omständigheter förmår prestera på hög internationell nivå. Jag är imponerad.
Imponerat har också teamet runt orkestern gjort. Det har i allra högsta grad bidragit till framgångarna. Katarina Danielsson, Ove Nilsson och Ute Bergström som gett dirigent och musiker personlig support. Ken Johns, Ted Weschke, Pontus Westman och Thomas Hulenvik som svarat för instrumenttransporter och podiedukning. Stefan Nävermyr och Måns Pär Fogelberg som skött turnébloggen och filmat vårt äventyr. Administratörerna som reste till Uppsala för att supporta orkestern. Chaufförerna som kört bussar och långtradare. Och framförallt turnéledarna Martin Söderlund och Sven Eriksson som med värme och precision har hållit ihop det hela.
Jag är idag mycket, mycket stolt över att vara VD för Göteborgs Symfoniker AB.
Helena Wessman 2011-04-15