Utan människor ingen musik. Jag skriver ofta om de som sitter på scenen, men också åhörarna förtjänar vår uppmärksamhet. Göteborgs Symfoniker har cirka sex tusen hängivna abonnenter som kommer vecka efter vecka för att lyssna till sin orkester. Hos vissa av dem är hängivenheten så stor att de abonnerar på ”egen stol”, vilket innebär att de har tillträde till Symfonikernas samtliga konserter. Några sitter i samma loge som jag och brukar vinka glatt då jag intar min plats. Andra träffade jag för första gången igår kväll då vi hade en samling för dessa våra mest trogna abonnenter. Att höra dem berätta om sitt stora musikintresse var fascinerande.

Gemensamt för egen-stol-abonnenterna är att de lyssnar till Symfonikerna minst två gånger i veckan, ibland tre eller fyra. Några har nyss förvärvat sin stol, andra har haft den mycket länge. En man berättade att han suttit i samma stol under fyrtio år och en kvinna sade att hennes svärfar redan vid konserthusinvigningen 1935 köpte abonnemang till de stolar hon och maken nu har. Många vittnade om att de dessutom har kompletterande abonnemang till våra serier med jazz och kammarmusik – samt på Operan och Stadsteatern. ”Och så brukar jag gå till Artisten för att lyssna till studenterna också”, sade en kvinna.

Möten med så engagerade åhörare inger respekt och bekräftar musikens inneboende kraft. Eller som Gustavo Dudamel brukar säga: ”Music brings people together.”

Ja, han är tillbaka, vår käre chefdirigent. Sedan i tisdags har han till vår stora glädje jobbat med Symfonikerna. Musikerna utstrålar musikantisk lust och administratörerna går med spänst i korridorerna. Jag vet inte riktigt vad han gör med oss, men roligt är det.

På programmet denna vecka står tre konserter och en stor personalfest för att fira våren och det faktum att Gustavo har fyllt 30. Festkommittén har varit flitig, så många hyss och upptåg är att vänta. En liten uppvaktningsceremoni genomförde vi redan i tisdags morgon då vi överlämnade beställningsverket ”Tiger Touch” av Karin Rehnqvist. Gustavo blev mycket förtjust. Uruppförande sker i september.

Med anledning av Gustavos närvaro anordnade vi igår ett seminarium kring El Sistema. Ett hundratal personer slöt upp för att lyssna till bland andra Johanna Ericsson, projektansvarig för El Sistema Hammarkullen, Nicola Killean från El Sistema Skottland och professor Gunnar Bjursell som forskar om kulturens betydelse för vår hälsa. Gustavo höll en kort inledning och en barnkör från Hammarkullen gjorde ett bedårande framträdande.

I det avslutande panelsamtalet vittnade två föräldrar om hur stor betydelse El Sistema har både för dem personligen och för Hammarkullen i stort. ”Detta är äkta integration”, sade en av dem. ”Vi lär känna varandra, får framtidstro och känner delaktighet. Och så kommer det en massa människor till Hammarkullen och får se att det är en bra plats. Oftast går integration ut på att vi ska åka någon annanstans, men nu kommer folk hit och det är viktigt.”

Utöver ovanstående rymde gårdagen också ett mingel för Göteborgs Symfonikers Vänner, som hade sin särskilda festkväll igår, och en presentation av säsongsprogrammet för 2011/2012. Efter nästan ett års arbete kan vi stoltsera med ett riktigt fräscht program med fin balans och många höjdpunkter. Som jag har skrivit tidigare krävs ett omfattande lagarbete för att få ihop program och planering, så jag törs tro att mina medarbetare delar känslan av förlossning. Gustavo har fått en son, generalprogrammet är GSAB:s bebis.

Helena Wessman 2011-04-29