Los Angeles förtjänar fler rader än de jag lyckades åstadkomma häromdagen. Därför denna extrablogg. Skriven i helt vaket tillstånd på Los Angeles internationella flygplats den 4 juni.
Flygplatser är ett kapitel för sig. Jag var tidigt ute, så jag slapp köa, men säkerhetsrutinerna kostade på ändå. Jag tycker att proceduren är förödmjukande. Skor, bälte och armbandsur. Jacka och kavaj. Allt ska plockas av och läggas i boxar. Datorn ska upp ur ryggsäcken och den lilla påsen med toalettartiklar måste visas upp. Jag undrar varje gång om det är nödvändigt. Är skurkar verkligen så dumma att de bär bomber i handbagaget?
Los Angeles Philharmonic (LA Phil) är ett stort företag. VD är Deborah Borda, som utöver orkestern basar över Walt Disney Hall och den gigantiska utomhusarenan Hollywood Bowl. Årsomsättningen är 100 miljoner dollar, cirka 650 miljoner kronor till aktuell kurs. Att jämföra med Göteborgs Symfoniker AB:s omsättning på 175 miljoner. Orkestrarna är ungefär lika stora – de har 106 musiker, vi 109 – men övrig bemanning skiljer sig mycket. Medan vi har ungefär 40 tekniker och administratörer har de omkring 300 på årsbasis och ytterligare cirka 100 under Hollywood Bowl-säsongens tre månader.
Deborah Borda gav mig tillfälle att delta i ett styrelsemöte och även i detta skiljer sig orkestrarna åt. LA Phil:s styrelse består av 50 personer, vars deltagande är villkorat med att de årligen bidrar med 50.000 dollar. Inom styrelsen finns ett antal kommittéer där ledamöterna aktivt kan arbeta för verksamheten genom att värva styrelseledamöter, bearbeta sponsorer och donatorer samt delta i utvecklingen av verksamhetens många delar.
Göteborgs Symfoniker AB (GSAB) har en allt igenom politisk styrelse med nio folkvalda ledamöter. Mycket exotiskt ur ett amerikanskt perspektiv, men så är också vår offentliga finansiering fjärran det amerikanska sättet att hålla en symfoniorkester flytande.
Av LA Phil:s 100 miljoner dollar kommer cirka 60 procent från biljettförsäljning, några få procent från restaurang och presentshop och övrigt från sponsorer och donatorer. Bidraget från Los Angeles County är försumbart. Följaktligen är jakten på sponsorer och donatorer central. USA:s ekonomiska problem fortgår och det märker förstås kulturinstitutionerna av. 70 procent av de amerikanska orkestrarna har allvarliga ekonomiska problem. I det perspektivet har LA Phil klarat sig bra, även om också de får kämpa för varje krona.
Finansieringen av GSAB:s verksamhet är i stort sett omvänd. Nästan 70 procent av intäkterna kommer från Västra Götalandsregionen och staten. Sponsorerna står för 3-5 procent, beroende på hur man räknar. Övriga intäkter genereras av biljettförsäljning, restaurang och uthyrning. Även vår styrelse har i uppdrag att säkra finansieringen och gör det logiskt nog främst inom det politiska systemet.
Även om LA Phil och GSAB är väldigt olika har vi mycket gemensamt. Tydligast är att vi delar chefdirigent, Gustavo Dudamel. Uppenbart är också att orkestrarna arbetar på likartat sätt och att vi har samma ambitioner inför framtiden.
Vi avser båda att bli världsledande genom
betydande satsningar på orkesterns konstnärliga utveckling,
nytänkande vad gäller publikarbete och verksamheten i våra konserthus,
initiativ för att nationellt hålla samman de El Sistema-satsningar som görs,
att skapa en bas för långsiktig finansiering av verksamheten.
Även om vi i den strategiska planen för GSAB:s utveckling har uttryckt det annorlunda kan jag lätt ansluta mig till LA Phils nyckelbegrepp innovation, excellens och tillgänglighet.
Eller som Deborah uttryckte det då hon presenterade mig för styrelsen: ”In a way Helena’s part of the LA Phil family”.
Min flygplatsväntan är strax till ända, så jag stoppar här även om det finns mycket mer att säga om samhörigheten mellan världens symfoniorkestrar. Vi ingår ju alla i samma familj, i en global rörelse som främjar möten mellan individer och nationer.
Återstår att skicka mitt alster till Göteborg för publicering på vår webbplats. Med lite tur hinner det fram före mig.
/Helena