Tre bussar orkester och två bussar kör, fyra solister och en dirigent samt en långtradare med instrument, noter och konsertkläder. Det är vad som krävs för att framföra Dvoraks Requiem i Vara Konserthus.
Då jag börjar skriva detta, torsdag eftermiddag, har vi just lämnat Götaplatsen för ett framträdande på vår andra hemmascen. Framför mig i bussen sitter dirigenten Joachim Gustafsson och sångsolisterna Ann-Christine Larsson, sopran, Kristina Hammarström, mezzo, Gunnar Gudbjörnsson, tenor och Jochen Kupfer, baryton. Utspridda i säten runt omkring några av de symfoniker som svarar för veckans tre konserter.
Dvorak Requiem låter bekant, men faktum är att verket spelas mycket sällan. Senast Göteborgs Symfoniker framförde det var 1969. Ny musik för det flesta, således, så de trippla konserterna är extra välkomna. Göteborg onsdag, Vara torsdag och tillbaka i Göteborg på fredag, då det hela spelas in för Sveriges Radio P2.
Att resa från Götaplatsen till Vara tar cirka 90 minuter. Vi har gjort det många gånger, så rutinerna ligger fast. Då vi anländer försvinner den stora skaran snabbt in i huset, hämtar sig en bulle och kaffe i danssalen där instrumentlådor och klädkistor står på parad och sprider sedan ut sig i byggnaden för att värma upp. Klockan fem börjar akustikrepet och en timme senare serveras mat i några skolsalar på övervåningen. Ett snabbt ombyte, ny uppvärmning och sedan konsert.
Vara Konserthus är ett fenomen i svenskt musikliv. Kommunen har bara 16.000 invånare, så beslutet att bygga ett konserthus i hundramiljonersklassen var djärvt. Sture Carlsson, som var Symfonikernas VD då det begav sig, brukar säga att det var bland det tokigaste han hade hört, när en delegation från Vara uppvaktade honom för att berätta om byggplanerna. Men Varaborna hade bestämt sig och 2003 kunde Konserthuset invigas.
Det är inte stort, men mycket väl disponerat. Totalt 4.000 kvadratmeter som är sammanbyggda med Lagmansgymnasiet för att kunna nyttjas maximalt.
Själva konsertsalen kan ta emot 517 åhörare och fungerar som aula för gymnasiet. Lilla salen har 67 platser och används huvudsakligen för skola och konferens, men också för musik i mindre format. I byggnaden finns dessutom en danssal på 130 kvadratmeter och mötesrum för kommunfullmäktige med plats för 48 deltagare och ett tiotal åhörare. Restaurangen har 300 sittplatser och används på dagarna som skolmatsal, eller ”bamba” som vi säger här i väst.
Verksamheten är omfattande med cirka 140 publika evenemang per år. Till det kommer ett betydande antal konferenser och möten. Upptagningsområdet är stort och enligt undersökningar reser publiken upp till sex mil enkel väg. Omkring 50.000 personer söker till Konserthuset varje år.
Vara Konserthus är hemmascen för Bohuslän Big Band och Vokalkvartetten Vox. Fyra gånger per år kommer Göteborgs Symfoniker på besök.
Denna gång grunnade jag mycket på om vi verkligen skulle få plats med både orkester och kör. Akustiskt visste jag att det skulle fungera. Även om salen är liten sväljer den imponerande volymer ljud. Mina farhågor gällde det fysiska utrymmet på scenen, men de kom på skam. Orkesterdiket hade byggt över och stolsrader skruvats bort, så alla fick plats.
Värre var det för publiken. De bortskruvade raderna innebar 75 platser färre och många fick finna sig i att bli utan biljett. För utsålt är det alltid då Göteborgs Symfoniker framträder i Vara. Som VD tycker jag att det är en ynnest att vandra runt i foajen och känna den förväntansfulla stämningen innan konsert och att efteråt få dela publikens varma glädje.
Medan publiken förnöjt lämnar salen utbryter intensiv aktivitet bakom scenen. Musikerna packar snabbt ihop sina instrument, byter om och sitter efter bara en kvart i bussarna redo för hemfärd. Ju snabbare vi kommer iväg, desto bättre chans för de som har lång resväg hemma i Göteborg att hinna med önskad buss eller färja.
Själv stannade jag för ovanlighetens skull kvar. Jag sitter i styrelsen för Vara Konserthus och fredagen var sedan länge inbokad för ett möte. Fredag är nu och mötet nyss genomfört. Den största frågan var den förestående bolagsbildningen. Vid årsskiftet lämnar Vara Konserthus den kommunala förvaltningen för att bli kommunalägt bolag.
Styrelsen gavs förstås också inblick i planeringen och jag kan avslöja att VD Kerstin Fondberg och hennes medarbetare har mycket spännande på gång.
Mycket spännande sker också i Göteborgs Konserthus. Igår var det stor konsert med den iranske legendaren Muhammad Reza Shajarian inom ramen för vår serie Världen i Konserthuset. Ikväll framförs Dvoraks Requiem en tredje gång och på lördag samarbetar vi med BOA – Brandoffrens Anhörigas förening kring en gala till minne av offren för brandkatastrofen i Göteborg 1996 och terrordåden i Norge 2011. På söndag har Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern hyrt in sig.
I helgen samlas Höstlovskören för att framföra Mozarts Requiem tillsammans med ungdomsorkestern Vägus. Kören består av skollediga tjejer och killar som satsar några lovdagar på att musicera tillsammans. Det brukar bli härligt. Jag kan varmt rekommendera ett konsertbesök tisdagen den 1 november.
Helen Wessman