Finansiering, förankring och förnyelse

Att lyssna till en symfoniorkester är att vara del av ett historiskt flöde. Musik, instrument och uppförandepraxis går långt tillbaka i tiden. I Göteborgs Symfoniker har vi stråkinstrument från 1600-talet. Sättet att spela Stenhammar är nedärvt från tonsättarens tid som chefdirigent och i den vackra konsertsalens väggar sitter klanger från mer än 75 års veckovisa konserter.

Oftast är flödet tillbakablickande, men det händer att vi kan foga en ny länk till kedjan. Sända iväg en glänsande farkost för evigt omlopp runt jorden. Det gjorde vi igår när vi uruppförde Albert Schnelzers cellokonsert Crazy Diamond. Ett nytt standardverk, var det samlade omdömet. Gudomligt spelat av vår solocellist Claes Gunnarsson och Symfonikerna under ledning av Nikolaj Znaider.

Ett historiskt sammanhang var också Kungliga Musikaliska akademiens högtidssammankomst som jag bevistade i måndags. När akademiens preses (ordförande) öppnade mötet svingades klubban för tvåhundrafyrtionde gången. Akademien startades av Gustav III och har sedan 1700-talet vårdat sig om musiken i Sverige. Den kungliga anknytningen vidmakthålls och i år fick medaljörer, pristagare och stipendiater ta emot sina utmärkelser ur kronprinsessan Victorias hand.

Efteråt blev det mingel och middag i Grands vinterträdgård. En uppsluppen tillställning, trots den högtidliga inramningen. Snapsvisor och tacktal blandades med spirituella infall av preses i högform. Klingande kristall och glada skratt följde mig då jag omsider körde hem i novembernatten.

Efter ett par dagar återvände jag till Stockholm i onsdags. Denna gång för att sammanträda med insynsrådet för Statens Musikverk. Den nya myndigheten bildades i juni sedan Rikskonserter lagts ned. Ett insynsråd är ett slags styrelse med begränsad befogenhet.

Musikverkets uppdrag omfattar såväl kulturarvsvård som bidragsgivning till nyskapande musikprojekt. Det senare inom ramen för Musikplattformen, som i år delade ut tio miljoner till 54 projekt. Nästa år finns 25 miljoner att tillgå. Mycket pengar, kan tyckas, men ambitionerna inom svenskt musikliv är betydligt högre än så. I den första omgången kom 280 ansökningar in.

Statens Musikverk leds av generaldirektör Stina Westerberg och chef för Musikplattformen är Jonas Burman. Inom verket finns ytterligare fem verksamheter med varsin chef. Musikverket har att svara inför kultur-, utbildnings-, närings-, arbetsmarknads- och utrikesdepartementen, vilket gör uppdraget komplext. En komplexitet ligger också i musiklivets mångfald. Verket har en grannlaga uppgift i att avgränsa sitt engagemang och skapa balans mellan genrerna. En sak är dock klar. Statens Musikverk ska stödja det fria musiklivet, inte stora institutioner som Göteborgs Symfoniker.

Vi söker stöd på annat håll och gårdagens möte med sponsorrådet gav gott hopp. I rådet, som formellt är styrelsens arbetsgrupp för utveckling av näringslivskontakter, ingår politiker samt företrädare för näringslivet och de många fonder och stiftelser som stödjer kulturlivet i Göteborg. Kloka och erfarna personer som gav oss råg i ryggen.

Om vi ska lyckas föra Göteborgs Symfoniker upp i den absoluta världseliten krävs uppbackning från många håll, moraliskt och ekonomiskt. Sponsring handlar inte enbart om finansiering, utan är lika mycket en fråga om förankring och förnyelse.

Av gårdagens resonemang att döma kan vi känna tillförsikt, även om utmaningarna är stora. Det kostar mycket att driva en symfoniorkester och långt ifrån alla företag känner sig hemma i den klassiska musiken. Men vi har en glänsande ”produkt” som väl kan matcha imagen hos landets främsta företag och den som en gång har ”drabbats” av kraften hos en fullstor orkester vill oftast stanna kvar. Vi borde kunna hitta samarbeten som gynnar båda parter.

Bevis på glansen hos Göteborgs Symfoniker har vi denna vecka fått tvåfalt. Först genom en Grammynominering för bästa ljud på inspelningen av Weinbergs symfoni nr 3 och Svit nr 4. Sedan genom finska Emma Classical Award, där vår inspelning ”Fagerlund: Isola” igår prisades som bästa klassiska album. Jag är omåttligt stolt.

Helena Wessman 2011-12-02

Kommentarer inaktiverade.