Rutorna skallrar i blåsten och kalla vindpustar tränger in genom de otäta fönsterna. Det är storm och SMHI varnar för kraftigt snöfall. Sängen lockar. Tänk att få krypa ned under det varma täcket och bara ligga där och lyssna.

Men icke. Arbetsdagen är påbörjad och ska omsider ända i en resa med tåg hem till Västerås. I det perspektivet mister ovädret genast all charm.

Än är det flera veckor till jul, men i Konserthuset har firandet pågått länge. Julshowerna avlöser varandra och igår var det dags för vår eget Juljubel. Göteborgs Symfoniska Kör, Göteborgs Symfoniker, Claes Malmberg och Elin Rombo bjöd på ett program där stämningsfylld julmusik varvades med stå-uppor a la Malmberg. På dirigentpulten stod vår kormästare Christina Hörnell.

Kormästare är ett finare ord för kördirigent och titeln används kanske främst inom operavärlden. Vår kormästare ansvarar för Göteborgs Symfoniska Kör och leder instuderingen av de verk vi framför med kör och orkester. Fyra produktioner per år brukar det bli.

Christina Hörnell har en anställning hos oss, men körsångarna deltar på sin fritid. Så fri tiden nu kan anses vara under produktionsveckorna med repetitioner och konserter varje kväll, direkt efter jobbet för de flesta.

Själva kören är en förening, som får driftsbidrag av Göteborgs Symfoniker AB. Varje tisdag kväll repeterar de i Konserthuset till ackompanjemang av Symfonikernas pianist Erik Risberg. Omkring hundra sångare deltar och glädjen är påtaglig. Ett gott exempel på det som inom politiken numera kallas ”samverkan med civilsamhället”, det vill säga professionella institutioners samarbete med föreningslivet.

Juljubel framförs fyra gånger för utsålda hus. På söndag får kören vila, medan musikerna förmodligen kastar sig över nästa uppgift. Gustavo Dudamel anländer på måndag kväll för en kort samvaro med sin europeiska orkester och alla vill vara väl förberedda.

För orkestermusiker är de verkligt fria dagarna få. Varje vecka ska de framföra ett nytt program med stämmor som ska övas in i gliporna mellan produktionerna. ”Pingvinfabrik” har någon lite vanvördigt kallat vår verksamhet och i viss bemärkelse stämmer det.

Under säsong matas produktionerna fram som på löpande band med nystart måndag morgon och konserter torsdag-fredag. Skillnaden mot bilfabrikens ”lina” är kraven på förberedelse och att musikerna vid varje tillfälle förväntas lägga ned sin själ på det musikaliska uttrycket. Sådant kostar på och då jag möter musikerna bakom scen så här i slutet av terminen ser jag att de är slitna. Fast på podiet märks ingen matthet. De är ju proffs.

Trötta är vi förstås lite till mans. Personligen har jag åter gått i fällan och laddat kalendern med alldeles för många möten de sista veckorna före jul. Eftersom jag dessutom har mycket skrivbordsarbete blir dagarna långa. Att jag aldrig lär mig!

Det verkar ligga i människans natur att jaga fram något slags avslut före de längre ledigheterna. Vi hade mingel för våra välgörare igår – politiker inom Västra Götalandsregionen, sponsorer och andra som gynnar verksamheten – och alla sa samma sak. Före jul går tempot upp. Vi springer som tokar och tänker att snart, då när alla frågor är avklarade, får vi vila.

Vad gör en VD vid sitt skrivbord? Då koncentrationen tryter undrar jag själv, men goda dagar ägnar jag mig åt besvara mejl och prata i telefon, förbereda möten och presentationer, jobba med ekonomin, lyssna på musik och läsa på om artister. I rollen ligger också att skriftligen informera om verksamheten, till exempel genom denna blogg.

Balansen mellan mötes- och skrivbordstid brottas alla administratörer med. Vi behöver prata med varandra, men många känner frustration över att inte få tillräckligt med tid för enskilda uppgifter. Medicinen är att utveckla mötesformerna. Fokus på mötets uppgift, inget dödsnack och lyssna koncentrerat på det sägs. Underbart när det fungerar, men svårt när koncentrationen krackelerar. Vi övar oss varje dag och jag tycker att vår möteskultur är bra. Tack för det alla kollegor!

Nu börjar det ljusna och jag ska packa ihop datorn och gå till jobbet. Under förmiddagen har vi möte med samverkansgruppen och direkt efter träffas programutskottet. Samverkansgruppen är det forum där jag diskuterar verksamhet och arbetsförhållanden med skyddsombud och fackliga företrädare. Vi träffas tre-fyra gånger per termin.

Samverkansmöten hålls också inom administration respektive orkester och leds då av vår administrative chef Erika Strand och orkesterchefen Johan Nordin. Dialog är nyckeln till utveckling och jag tycker att vi har ett gott samtalsklimat. Även om vi inte alltid tycker lika (vilket vi förstås inte kan förväntas göra, olika perspektiv som vi har) hittar vi oftast en gemensam väg framåt.

Jag tycker att diskussionerna är givande och trivsamma och kan således se fram emot en trevlig arbetsdag innan jag ger mig i kast med äventyret att åka tåg i snöstorm.

Helena Wessman 2011-12-09