Musiker är ett självkritiskt släkte. Alltid finns det något de tycker sig ha bort göra bättre. Samtidighet, intonation och klang. Allt analyseras noga och minsta misstag kan förmörka upplevelsen av ett annars gudomligt framförande. Desto större blir lyckan då de inblandade samstämt konstaterar att bättre än så här kan det knappast bli.

Så var det igår. Yra av glädje tumlade Göteborgs Symfoniker av podiet efter en konsert som fick publiken att stampa och ropa i bänkarna. Applåderna ville aldrig ta slut och Gustavo Dudamel ropades in fler gånger än hans blygsamhet vanligen tillåter. Som alltid delade han framgången med musikerna och kröp längre in i orkestern för varje inropning. Till sist bara vinkade han och tog med sig musikerna av podiet.

När vi samtalade i dirigentlogen efteråt lyste han av tillfredsställelse. ”De spelade så vackert, helt underbart. Vilken orkester! Efter fem år tillsammans har vi verkligen uppnått något unikt.”

Musiken de framförde var Brahms andra pianokonsert och Mendelssohns tredje symfoni. Solist var den ryskamerikanske stjärnpianisten Yefim Bronfman, som vann allas hjärtan redan under repetitionerna. En gudabenådad musiker.

Veckan var kort. Dudamel anlände sent i måndags kväll och konserter gavs onsdag och torsdag. Sålunda inskränktes förberedelserna till en heldag och genrep innan första konsert, drygt sju timmar allt som allt. Inte mycket, men med musiker av världsklass går det uppenbarligen. Konserterna höll exceptionellt hög kvalitet.

En kväll som igår när känslan bakom scen är oslagbar. Varma, trötta och lyckliga musiker. Rusiga åhörare som kramas och ivrigt delar med sig av sina upplevelser. Dirigenten som pustar i sin loge innan dörren slås upp och gratulanterna väller in. Solisten som myser åt spektaklet och smiter undan för att varva ned vid flygeln. Det är fuktigt, trångt – och alldeles underbart.

Pricken över i var den fest musikerna hade ordnat för att tacka sin chefdirigent och fira den annalkande julen. Julgranar, ljuslyktor och en fullstor isbjörn (sic!) prydde pausrummet i vars ena ände ett festligt julbord hade dukats upp. Symfonikerna bjöd på Luciatåg och lyckorusig allsång till ”O, helga natt” medan Gustavo Dudamel smet in bakom disken och serverade varmkorv och dricka. Ett bättre avslut på en intensiv höstsäsong är svårt att tänka sig.

Musikerna tar ledigt, men administration och tekniker fortsätter ännu några dagar. Helt stängt är Konserthuset bara under helgdagarna. Själv beger jag mig omsider till Gotland för traditionellt julfirande med min stora familj och tar därmed blogg-paus till den 6 januari.

Innan jag stänger butiken återstår att tacka alla medarbetare, vår styrelse, Västra Götalandsregionen, våra sponsorer och samarbetspartner samt – inte minst – publiken för ett härligt och framgångsrikt 2011. Det är fantasikt hur rikt livet blir med musik!

Och som en liten knorr, ett citat ur senaste numret av musikmagasinet Opus.

”Med ett konsekvent och sprudlande formspråk fokuserar marknadsföringen på konsertupplevelsen och hur musiken tar oss med till fantastiska platser där vi sitter i vår stol. Reklamens lekfullhet matchas med knivskarp professionalism och både traditionella och nya mediekanaler används skickligt för att kommunicera kvalitet och nytänkande. Göteborgs Symfoniker håller sitt varumärke, publiken och utmärkelsen ‘Årets Marknadsteam’ i ett fast grepp.”

God Jul och Gott Nytt År!

Helena Wessman