Ånyo en fredagsmorgon med datorn på köksbordet i ambitionen att summera den gångna veckan. Det är en röd dag, Trettondagen, så huset vilar. Det har också jag gjort – över jul och nyår. Sedan blev det andra bullar.
Det är märkligt hur kämpigt det är att komma tillbaka efter en längre ledighet. Den första arbetsdagen hamnar jag i ofta ”chock” och paralyseras av mängden människor och intryck. Jag ser kanske ut att vara pigg och närvarande, men inombords är det kaos. Själen darrar och hjärnan misslyckas kapitalt med att sortera den miljon tankar som plötsligt far genom huvudet.
Fördelen är att jag inser hur ledig jag faktiskt har varit. Även om det inte har känts så varje dag har jag lyckats koppla bort arbetet så pass att föresatser, lösenord och beslut blåst all världens väg. Kanske extra mycket denna jul tack vare de många stormar som härjat vårt land.
Jag älskar tufft väder. I alla fall när jag är ledig. Då klär jag mig i flera lager och ger mig ut på vandring. Gärna vid havet. Mellandagarna bjöd på många tillfällen till sådana ”vilda” exkursioner. En dag blåste det så mycket att det knappt gick att andas i motvinden. Då njöt jag både av naturupplevelsen och det faktum att moderna friluftskläder värmer under nästan vilka förhållanden som helst.
Fast vackra dagar är också välkomna. På nyårsaftonen solskensvandrade jag med maken i många timmar runt Hoburgen på Gotlands sydspets. På natten tog vi med oss champagnen och den lilla transistorradion ned till stranden. Till klockklang från landets domkyrkor skålade vi in det nya året i månens sken. På himlen gnistrade tusentals stjärnor och det frostsega havet hävde sig sakta. Ett magiskt ögonblick som jag kommer att bära med mig länge.
Så, helt plötsligt blev det tisdag och dags att återgå till vardagen. Chockerande, som sagt, men också väldigt roligt. För det var inte bara om ledighetens värde jag påmindes då jag kom tillbaka. Det framstod också tydligt hur priviligierad jag är som får arbeta med en så fin verksamhet och så många härliga och kompetenta människor.
Symfonikerna satt på podiet, i full färd med att repetera inför trettondagskonserterna, medan administratörerna hungrigt slukade sina mejl med näsorna tätt intill monitorerna. Själv unnande jag mig att ta in byggnaden, människorna och uppgifterna i lugn takt. Pratade med folk, spanade in pågående ombyggnation och gick igenom en decimeter post.
Sedan blev det som vanligt igen, bara lite trögare. Hjärnan kom inte upp i normal hastighet förrän igår. På veckans agenda har stått möten, skrivbordsarbete och årets första konserter.
I onsdags lade vi grunden till en vänförening för El Sistema. Föreningens syfte blir att stödja svenska El Sistema ekonomiskt och att genom informationsinsatser verka för det pedagogiska konceptets spridning. Förarbetet har gjorts i samverkan mellan stadsdelen Angered, Göteborgs tre El Sistema-skolor och Göteborgs Symfoniker. Vi hoppas att många privatpersoner och företag ska ansluta sig så att verksamhetens framtid kan tryggas. Tisdagen den 7 februari kl 18.00 hålls konstituerande möte i Konserthuset. Alla är välkomna att delta.
Innan dess anordnar vi, tillsammans med Göteborgs stad och Högskolan för scen och musik, ett tvådagars-seminarium kring El Sistema. Föreläsningar, seminarier och workshops står på programmet och det hela avslutas med två konserter där El Sistema-barnen för första gången spelar tillsammans med Göteborgs Symfoniker. Datum: 20-21 januari. Spana in vår hemsida för ytterligare information.
Veckans höjdpunkt är en charmerande nyårs-produktion där Göteborgs Symfoniker spelar valser och polkor från 1800-talets Wien. Producenten ville ha glitter och glamour och glitter och glamour har det blivit med dansare, stilig konferencier och gnistrande sopran. Norrmannen Arvid Engegård dirigerar och Carolina Sandgren är sångsolist. Vår egen Måns Per Fogelberg presenterar. Den första konserten gavs igår. Repris blir det i eftermiddag. Skynda, skynda – detta får ni inte missa!
/Helena Wessman