Ursäkta om jag skryter, men det bubblar och vill ut: Göteborgs Symfoniker är en fantastisk orkester!

Jag hör dem flera gånger varje vecka, men häpnar ändå ofta över musikernas många kvaliteter. Så har det varit den här veckan. Onsdag-torsdag framförde Symfonikerna Helix av Esa-Pekka Salonen, Beethovens andra pianokonsert samt Petruskja av Igor Stravinskij. Förtjusande solist var Terés Löf och på dirigentpulten stod Alexander Shelley. I Petruskja framfördes de krävande pianopartierna av vår egen Erik Risberg.

Onsdagskonserten anmäldes mycket positivt i GP och jag kan lätt hålla med. Särskilt Petruskja, som låter åhöraren ”kliva in” i orkestern och på nära håll följa tonsättarens infall, utfall och klangmanifestationer, gav mig en kick. Soloinsatserna, flödet mellan stämmorna, de stora tuttipartierna – allt var ren njutning. Liksom det var före paus med de stora kontrasterna mellan Salonen och Beethoven.

Jag är djupt fascinerad av symfoniorkesterns många uttryck. I denna helt akustiska kropp finns ett universum av känslor, tankar och rent fysiska upplevelser och det är som om jag aldrig kan lyssna mig mätt. Det finns så mycket att upptäcka och jag önskar av hjärtat att ännu fler ska känna lust att träda in i denna magiska värld.

En av våra många sätt att välkomna nya publikgrupper är familjekonserterna som vi ger några gånger per termin. På lördag är det dags igen och jag har goda förhoppningar om att vi i publiken kommer att finna många som sällan eller aldrig tidigare har besökt Göteborgs Konserthus.

För första gången spelar barn från El Sistema tillsammans med Göteborgs Symfoniker. Fyra hundra barn är engagerade i någon av Göteborgs tre El Sistema-skolor och på lördag kommer de flesta av dem att beträda podiet tillsammans med sina professionella förebilder. Publiktrycket har varit så starkt att vi fick sätta in en extrakonsert – som också är helt utsåld. Underbart!

Konserterna föregås av en konferens för musikpedagoger från hela landet. Under två dagar får de ta del av erfarenheter från El Sistema-projekten i Göteborg och skotska Raploch samt i workshops gå på djupet med den socialt inriktade metodiken. Med konferensen vill vi inspirera till start av fler El Sistema-skolor och föra vidare diskussionen om musikens kraft att hela både individ och samhälle.

Eftersom man ibland kan få för sig att det svenska samhället är i kris är det värt att påminna om det goda som sker. Utvecklingen i Hammarkullen efter starten av El Sistema är ett, Göteborgs stads satsning på ett barnkulturår ett annat. Invigning sker på lördag, mellan Symfonikernas familjekonserter, och syftet är att manifestera det rika barnkulturutbud som finns i vår stad. En del nytt kommer att presenteras, som filmfestivalen för barn, men det mesta är sådant som redan erbjuds av institutioner och det fria kulturlivet. Viktiga insatser, som förtjänar den extra uppmärksamhet som barnkulturåret kan ge.

En annan trevlig nyhet är öppnandet av Stora teatern som gästspelsscen och arena för ung scenkonst. Äntligen, ropar många av oss, för detta har behövts länge. På köpet kommer att driftorganisationen Pusterviks tidigare lokaler kan utvecklas till en renodlad rockscen respektive ett ungdomens kulturhus.

Jag vill också uppmärksamma det faktum att Gävle Symfonikorkester i måndags fyllde hundra år. Bokstavligt talat. Den första konserten gavs den 16 januari 1912 och exakt ett sekel senare ledde förste gästdirigent Christian Vasquez Gävlesymfonikerna i en glänsande jubileumskonsert i stadens fina, blå konserthus. Kungaparet var där, liksom Brynäs ishockeylag som också inledde sitt hundraårsjubileum denna dag.

Hyllningstalen lärde mig att Gävleorkestern bildades efter ett initiativ från Kungliga Musikaliska Akademien, som ville höja ”den musikaliska moralen” i Sverige. Landets kommuner fick erbjudande om statlig subvention med halva kostnaden för nystartade orkestrar och Gävle, Helsingborg och Norrköping nappade.

Se där ett exempel på att det tidiga 1900-talets kulturpolitik bäring också på vår egen tid. För att vara ett så pass litet land kan vi stoltsera med ovanligt många högkvalitativa orkestrar. Orkestrar som har stor betydelse både för människorna i sina respektive närområden och för landet i stort. Vi behöver musik och vi behöver något att vara stolta över. Våra symfoniorkestrar, sinfoniettor och kammarorkestrar kan erbjuda båda.