Det är bara att erkänna. Jag glömde bloggen förra veckan. Vi höll 50-årsfest för älskade maken och mitt fokus låg helt på mat, gäster, dukning, disk och städning. Inte en tanke på bloggen förrän sent söndag kväll och då var det för sent eftersom den nya veckan måste ägnas åt nya uppgifter.

Dumt, men sunt. I likhet med många andra chefer ägnar jag större delen av min vakna tid åt arbetet, så det får betraktas som ett friskhetstecken att jag emellanåt lyckas stänga av helt.

Det kommer nya bloggfredagar och den senaste har just börjat ljusna. Skansen Kronan träder sakta fram ur dunklet, inbäddad i sprakande höstfärger och för en gångs skull är himlen klar. En lovande start på arbetsdagen som inleds hemma i favoritfåtöljen och avslutas i Malmö Konserthus.

Ikväll gästspelar Göteborgs Symfoniker hos Musik i Syd och Malmö Symfoniorkester inom ramen för festivalen Music Around. På programmet står verk av Arvo Pärt, Thomas Adès och Ludwig van Beethoven. Jukka-Pekka Saraste dirigerar och violinisten Leila Josefowich är solist. Jag hörde hela programmet i onsdags och är trygg med att våra kära symfoniker kommer att spela lika gnistrande intensivt som vanligt.

Kontrasterna är stora. Förra veckan ägnade de åt intima möten med vår kortaste publik. Åttio musiker, utspridda i övningsrum och husvagnar (vi hade fyllt hela Götaplatsen), mötte pluttisar i åldrarna 4-6 år för samtal om musik, instrument och orkesterspel. Stora upplevelser för båda parter.

Initiativtagare till detta logistiska äventyr var teamet bakom GSO Puls, vår stora barn- och ungdomssatsning – tonsättaren Paula af Malmborg Ward, regissören Svante Grogarn och producenten Petra Kloo Vik. Uppbackade av bland andra tekniker, orkesterns administration och marknadsavdelningen har de ägnat flera månader åt att förbereda det hela.

Resultatet blev lysande. I grupper om fem fick barnen möta sina symfoniska stjärnor. Efter två omgångar med 400 barn i varje, samlades alla i Stora salen för en halvtimmes konsert med hela orkestern. Sex konserter på fem dagar, totalt 4 800 barn som fått ett minne för livet. Jag är mycket nöjd.

Någon gång för länge sedan skrev jag att uppdraget som VD för Göteborgs Symfoniker innebär en tillvaro som är ”extra allt”. Det har gällt särskilt denna vecka då en periods livliga diskussioner om verksamhetens inriktning fick sin kulmination under några riktigt heta möten. Jag älskar att diskutera, men måste medge att jag är lite matt. Det kräver sin kvinna att bevara lugn och öppenhet då åsikterna är många och starka. Men lärorikt är det. Jag bär med mig många nyttiga tankar för framtiden.

Veckan har också rymt spännande samtal om hur vi ska locka fler åhörare till våra konserter. Med hjälp av en konsult ska vi skapa en ny struktur för publikarbetet för att nå våra högt ställda mål för abonnemangs- och lösbiljettförsäljningen. Det kommer att ta några år, men metoden är väl beprövad så jag är trygg med att vi kommer att lyckas.

Jag har i veckan också haft ett synnerligen spännande idéutbyte med en blivande företagspartner. Om vi lyckas realisera våra tankar mångdubblas spridningen av Symfonikernas konserter i ett slag. Det är för tidigt att berätta några detaljer, men jag vill ändå dela med mig av min förväntan. Det är så roligt när saker faller på plats.

Mina skrivtimmar har gått och det är snart dags att anträda dagens första möte, som är del två av ett internat med Vara Konserthus styrelse. Också det en verksamhet med djup förankring och stark utvecklingspotential. Tänk så många fina kulturinstitutioner det finns i vårt land!

Helena Wesman 12 oktober 2012