Förväntan är stor då vi samlas på Götaplatsen. Leenden, handslag och kramar. En klapp på axeln. Hitta sin buss och lasta in resväskan. En sista spurt till kiosken för att fylla på matsäcken.

Avresetid: Kl 09.00 lördagen den 26 januari. Destination: Larvik.

Bussarna gungar ut på Berzeliigatan och vi sätter oss tillrätta. Någon sover redan, andra har plockat fram kortleken. Sällskap eller avskildhet – allas behov respekteras. Göteborgs Symfoniker är en av landets mest turnévana orkestrar.

Podieteknikerna är redan framme. De åkte dagen innan, ett dygn efter instrumenttransporten. Då vi kommer till Larvik har de redan dukat podiet och ställt de stora instrumentlådorna på parad. Snön vräker ned och det blåser hårt. Många väljer att åka buss den korta sträckan från hotellet till konsertsalen.

Bölgen Kulturhus i Larvik är en av flera magnifika anläggningar som byggts i Norge på senare år. Här finns sedan 2009 en konsertsal med 550 platser, biograf, caféscen och några mindre samlingslokaler. En stor satsning för en kommun med drygt 40.000 invånare i tätort och omland.

Den publik som trotsar snöstormen för att lyssna till Göteborgs Symfoniker är inte stor, men desto mer engagerad. Stämningen är tät och applåderna långa och varma. Då Christian Zacharias slår in extranumret, Våren av Edvard Grieg, visar åhörarna sitt bifall redan efter några takter.

Morgonen därpå beger vi oss till Kristiansand som har drygt 80.000 invånare och vars kultursatsning är än mer storslagen. Kilden Teater- och Kulturhus invigdes i januari 2012 och rymmer en konsertsal med 1.200 platser, en teater- och operasal med 660 platser, en multisal för som mest 220 sittande hörare samt en ”intimsal” med 100 platser. I Kilden huserar Kristiansands Symfoniorkester, vars konsertserie vi gästar.

Musikerna anpassar sig skickligt till akustiken, som skiljer sig mycket från den hemma i Göteborg och än mer från den korta efterklangen i Larvik. Medan akustikprovet pågår träffar medresande styrelseledamöter ordföranden för Kildenbolagets styrelse. Den fråga som starkast söker sitt svar är hur i all världen en så liten kommun har kunnat finansiera denna enorma byggnad.

Turnéns tredje konsert ges i spektakulära Stavangers Konserthus, en byggnad som låtit tala om sig långt innan invigningen i september 2012. Konserthuset har en konsertsal för akustisk musik med 1.500 platser, en helt flexibel black box som är lika stor samt en enorm foajé där mezzaninen (ett extra våningsplan) som är tänkt för kammarmusik svävar fritt i rummet. Till detta generösa utrymmen för Stavangers Symfoniorkester. I Stavanger med omnejd bor knappt 130.000 invånare.

Kilden Teater- och Kulturhus kostade cirka 1,5 miljarder norska kronor att bygga. Stavangers Konserthus blev sig själv något billigare, 1,3 miljarder norska kronor, men sammantaget med den nybyggda musik- och gymnasieskola intill blir summan investerade medel hisnande två miljarder norska kronor. Hur kan så små kommuner klara något sådant?

Svaret ligger i statliga bidrag på upp till 70% av byggkostnaden. Staten bidrar också till kulturverksamheterna i betydligt större utsträckning än i Sverige. Detta efter ett beslut för åtta år sedan att 1% av BNP ska sättas av till kultur. Utvecklingen har varit enorm, både vad gäller byggnader och verksamhet, men nu finns oro för framtiden. Höstens val förväntas leda till maktskifte och om så sker rivs sannolikt 1%-beslutet upp.

Norge-turnén avslutades i tisdags med att vi flög från Stavanger till Göteborg. Det varma mottagandet i Larvik upprepades i Kristiansand och Stavanger. Och det är inte att undra på. Christian Zacharias och Göteborgs Symfoniker har musicerat på hög internationell nivå. Enbart ett hjärta av sten kunde ha undgått att bli berört.

Igår framträdde de åter i Göteborg. Konserten var Christian Zacharias näst sista som förste gästdirigent, vilket vi uppmärksammade med en liten ceremoni efter sista stycket. Publiken visade Zacharias sin uppskattning genom att vid tre tillfällen ge honom stående ovationer – då han varit pianosolist, efter extranumret och i samband med avtackningen – vilket gjorde honom rörd.

Programmet framförs en sista gång imorgon lördag kl 15.00. Jag kan varmt rekommendera ett konsertbesök!

Även i övrigt har veckan var händelserik med bland annat styrelsens bokslutsmöte i onsdags. Vi har, tack vare kraftfulla insatser av ledningsgruppen och våra medarbetare, lyckats vända det som i somras såg ut att bli ett stort underskott till ett nollresultat. Detta renderade oss styrelsens uppskattning. Berömde oss gjorde också revisorerna, som mycket noterat att god ordning råder inom bolaget. Tack, alla ni som har bidragit till detta!

Ledningsgruppen ägnade hela gårdagen åt strategiska frågor, såsom affärutveckling för vår digitala satsning och uppgradering av konserthuset som byggnad. Igår började vi också kuvertera det fysiska beviset på att vi lagt om abonnemangsstrukturen, en säljfolder som skickas till nuvarande abonnenter. Den finns snart i en brevlåda nära dig.

Nu är det fredag eftermiddag och jag ska snart gå hem och putsa lackskorna inför kvällens middag hos en av våra sponsorer. Imorgon väntar mingel i samband med Båtmässans öppning och därefter konserten med Göteborgs Symfoniker och Christian Zacharias. Det är inte utan att jag känner mig privilegierad.

Helena Wessman 1 februari 2013