Man skulle kunna tro att huset är upp- och nedvänt, men veckan har faktiskt varit ganska lugn trots ett intrikat repetitionsschema och det faktum att 80 musiker, 100 körsångare, fem skådespelare, sex sångsolister och en hardangerfiolist har samsats om utrymmet. Heder åt vår skickliga produktionspersonal för det.

Jag talar om Peer Gynt, som vi sätter upp i samarbete med Göteborgs Stadsteater. Produktionens storvulenhet ligger i valet att framföra hela verket så som Henrik Ibsen och Edvard Grieg presenterade det för publiken i Kristiania år 1876.

Som läsdrama hade Peer Gynt premiär redan 1867. Inspirerad av Wagners stora allkonstverk beslutade sig Ibsen senare för att arbeta om verket och bad Grieg skriva musiken. Resultatet blev ett drama med 23 musikvinjetter, vilka vi vanligen hör sammandragna i två Peer Gynt-sviter för symfoniorkester. Men nu presenterar vi alltså Peer Gynt komplett med skådespelare och sångsolister.

Dirigent och sammanhållande kraft är Eivind Gullberg Jensen. Som varandes uppvuxen på en ö utanför Bergen fick han Griegs musik med modersmjölken. Det var i Bergen Grieg var verksam och det var på dess bibliotek den bortglömda originalversionen av Peer Gynt upptäcktes på 1980-talet. Göteborgs Symfoniker fick förtroende att stå för det första återuppförandet, så även i orkestern sitter musiken djupt. Vi har framfört den kompletta versionen flera gånger i utlandet. Här i Göteborg sker premiären först nu.

Jag hittills enbart hört glimtar från repetitionsarbetet, men är trygg med att produktionen håller högsta konstnärliga kvalitet trots att GP:s recensent var måttligt förtjust över gårdagens föreställning.

Lyssnande i konsertsalen blir det för min del idag och på lördag. Kvällens föreställning är helabonnerad av Volvo som en del i vårt, vid det här laget 30-åriga samarbete. Biljetterna lottas ut bland de anställda och trycket på att få komma är stort.

Samarbetet med Volvo är en förutsättning för Göteborgs Symfonikers internationella framgångar. I inledningsskedet bekostade Volvo orkesterns utbyggnad genom att ta lönekostnaderna för tjugo nya musikertjänster under fem år. Avtalet var kontroversiellt eftersom det medförde krav på Göteborgs stad, som då var symfonikernas huvudman, att senare ta över det ekomiska ansvaret. Inom kulturlivet var man också rent allmänt skeptisk till sponsring eftersom man befarade en kommersiell styrning av innehållet.

Farhågorna kom på skam. Göteborgs Symfoniker kunde genom samarbetet bli en fullstor symfoniorkester och har med bistånd av Volvo och senare tillkomna sponsorer under trettio år kunnat upprätthålla en exceptionell turné- och inspelningsverksamhet. Helt utan inblandning i de konstnärliga besluten. Tack för det!

Konstnärliga frågor diskuterades desto mer i måndags vid Kent Naganos blixtvisit i Göteborg. Under sex intensiva timmar hann han både tala med orkestern och detaljplanera säsongen 2014/2015 ihop med den konstnärliga ledningen. I allt med en utsökt respekt för Göteborgs Symfonikers egenart och vårt sätt att driva verksamheten.

Nagano har uttryckt fascination över det typiskt svenska anslaget att alla inom organisationen ska få komma till tals. Så är det inte alls på operan i München. Där råder mer en ”peka-med-hela-handen-metodik” med en- och tvåväldiga beslut av direktören och musikchefen i de flesta frågor. Det fungerar där. Här gör vi på ett annat sätt och Nagano uttrycker sitt gillande över att det är så olika. Han arbetar mycket i Kanada också och där är arbetsmetodiken ytterligare en annan.

Det är fredagen den 8 mars och vi firar Internationella kvinnodagen, tyvärr lika relevant idag som då den instiftades 1921. Fortfarande utsätts alltför många kvinnor för sexuellt, psykiskt eller fysiskt våld. Låt oss alla ta ansvar för att en ändring äntligen ska komma till stånd.

Helena Wessman 8 mars 2013