Vi satsar på vinnare!

Det finns stycken som bara några få känner till, men som för de invigda har desto större betydelse. Så är det med Ferdinand Davids trombonkonsert. Inte så ofta spelad på världens konsertscener, men för trombonister provspelningsstycket framför andra.

Vi som arbetar i Göteborgs Konserthus har hört den många gånger den här veckan. Särskilt provspelningsjuryn som i den första omgången lyssnade igenom konserten 40 gånger. Övriga fick nöja sig med ljudspillet från övningsrummen där nervösa trombonister gjorde den sista finslipningen innan provet.

Göteborgs Symfoniker har en provspelningsintensiv vår. Alternerande stämledare cello förra veckan, alternerande stämledare trombon den här och alternerande stämledare horn sista veckan i april. Tuffa processer för alla inblandade.

Först och främst för de som söker jobb, förstås. När de kommer till oss har de övat intensivt i flera månader i vetskap om att deras prov kan vara över efter en kvart eller pågå halvtannat år. Provspelningar innebär urval i flera steg. Uppspelning bakom skärm i två-tre omgångar, öppet orkesterprov, provveckor i orkestern och till sist ett års provanställning. Något bara de yppersta musikerna tar sig igenom.

I vår utslagsvilliga tid kan vara värt att notera att vi i varje omgång väljer vilka som ska gå vidare. Ingen röstas ut. Vi satsar på vinnare istället för att peka ut ambitiösa människor som förlorare. Alla vet hur ont det gör att inte komma vidare, så vi sätter en ära i att ta särskilt väl hand om de som inte vinner juryns gillande.

Det är hårda bud för de som prövas, men också för de som måste välja. Ibland är skillnaden i kvalitet uppenbar, men det kan lika gärna vara så att många sökanden är ungefär lika skickliga fast på olika sätt. Då krävs såväl gott omdöme och beslutsförmåga, som tydlig praxis att luta sig emot.

Provspelning är en av våra mest reglerade processer. För varje steg finns noggranna instruktioner i syfte att uppnå största möjliga rättvisa. Till exempel genomförs de första omgångarna i full anonymitet bakom skärm, så att juryn helt kan koncentrera sig på vad den hör och inga personliga uppfattningar om exempelvis kön eller utseende vägs in.

I provspelningsjuryn sitter musiker ur orkestern. Som regel hela den stämma som söker en ny medabetare, stämledare från övriga sektioner samt minst en konsertmästare. Ordförande är orkesterchef Johan Nordin. Jag har som VD inget som helst inflytande över besluten.

Konstigt, utbrister säkert den chefskollega som läser detta. Personalen är ett företags främsta resurs och provspelningar borde därmed vara ett högprioriterat område för den VD som dessutom är konstnärlig chef.

Jag tycker inte alls att det är märkligt. Provspelningarna är en del av den kontinuitet som går långt bortom tidsbegränsade VD-förordnanden. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och dess musiker har sedan dess burit, fostrats in i och i sin tur överfört orkesterns specifika klang och förhållningssätt till musiken. Mycket kan en chef styra över, men det som rör orkesterns själ bör hon snällt låta bli.

Trombonprovspelningen pågick i två långa dagar. Innan dess var det ”orkesterutvecklingsdag” för Göteborgs Symfoniker, vilket betyder att musikerna spelar utan dirigent i syfte att fördjupa sitt samspel. Denna gång också för att pröva olika podieplaceringar (sittningar på orkesterspråk).

Vår vana publik har säkert noterat att framförallt stråkstämmornas placering kan variera från vecka till vecka. Exempelvis flyttar andraviolinen emellanåt från sin plats längst ut till höger till positionen närmast förstaviolinen. Varje sittning har för- och nackdelar. Gemensamt för alla är att det är trångt för några grupper och att ljudvolymen kan bli smärtsamt hög för andra. Att skapa en tillfredsställande fysisk arbetsmiljö för alla i en symfoniorkester är omöjligt. Sökandet efter den optimala kompromissen är därför både evig och fåfäng.

Min egen vecka har ytterligare bevisat VD-tillvarons brokighet. Styrelsemöten i Svensk Svenkonst och Stiftelsen El Sistema samt överläggningar med vår egen styrelseordförande. Ett förberedande möte med administrationen inför galakonserten med Kent Nagano den 9 april. Enskilda samtal med avdelningscheferna, ett sponsormöte och avstämning av årets första prognos. Turnéförberedelser, förhandlingar, bidragsredovisningar och en mängd andra frågor.

Någon konsert har det inte blivit, men väl ett besök på Folkteatern där Lars Noréns dystopiska Fragmente spelades för sista gången innan turné. En fantastisk pjäs, ypperligt framförd. Tack för det!

Musik har jag fått mig till livs bland annat via ljudupptagningar från konserter jag tidigare missat och i vår egen internetkanal www.gso.play. Där ligger just nu två produktioner. Perfekt sysselsättning en lång fredag.

Glad Påsk!

Helena Wessman 29 mars 2013

Kommentarer inaktiverade.