Det har hunnit bli fredag eftermiddag innan jag på allvar kan ta itu med veckans blogg. De sista förberedelserna för dagens personalkonferens och ett enskilt samtal kom emellan.

Jag gjorde två olika dragningar under konferensens första timme. Förarbetet tog minst fyrdubbla tiden. Jag beklagar mig inte. Konstaterar bara att eftersom min timme är över hundra personers arbetstid tål den inget slarv.

Efter lunch gästades vi av arkitekten Torsten Nobling från AIX och akustikern Alf Berntsson från Artifon, vilka har engagerats för Projekt K2, renovering och eventuell tillbyggnad av Göteborgs Konserthus.

Som publiken väl vet bör vi byta stolarna i våra salar. Vi behöver på olika sätt förbätra också övriga publika utrymmen. Det är ett vanskligt tilltag, både med tanke på akustiken och på byggnadens kulturhistoriska värde. Skönt då att vi har trygg expertis att tillgå.

Jag gjorde en dragning också i tisdags då Västra Götalandsregionen höll stämmor för sina sex bolag – Göteborgs Symfoniker, GöteborgsOperan, Regionteater Väst, Film i Väst, Västtrafik samt Sahlgrenska International Care, som säljer sjukvård till utlandet. Förutom bolagsstämmorna, som snabbt klarades av, gavs varje bolag möjlighet att presentera sin verksamhet för de församlade politkerna.

Själv pratade jag om året som gått. Om våra konstnärliga framgångar ihop med bland andra vår förste gästdirigent Kent Nagano och om hur vi utvecklar verksamheten och får allt större räckvidd.

Under 2013 hade vårt digitala konserthus GSO Play 130.000 unika besökare i 150 länder. Våra filmer på Youtube renderade 900.000 klick och de radioutsäningar vi deltog i hördes av drygt en miljon personer. I levande livet nådde Göteborgs Symfoniker cirka 150.000 åhörare. Total räckvidd för verksamheten: Över två miljoner människor.

På bolagsdagen talade jag också om verksamhetens ekonomiska förutsättningar, men hade inte tid till fördjupning, På grund av detta och för att svara på uppropet ”Ett musikliv för alla” ska jag här förklara lite bättre.

Bakom Ett musikliv för alla står ett antal organisationer som företräder det fria musiklivet, definierat som ”aktörer inom musikområdet som inte är anställda av musikinstitutioner”. I uppropet skriver man bland annat att ”minst 30 procent av varje musikinstitutions resurser ska kunna användas till att involvera det fria musiklivet”. Syftet är att åstadkomma en omfördelning av de statliga kulturanslagen och på så sätt öka mångfalden i musikutbudet.

Grundmotivet är vällovligt. Vi lever i ett brokigt samhälle där alla smakriktningar måste få plats. Resurser måste tillskapas för andra musikgenrer än den västerländska konstmusiken och det måste vara möjligt att försörja sig som musiker också utanför institutionerna.

Men sen haltar uppropets argumentation. För det första är många av musikinstitutionerna, särskilt länsmusiken, viktiga möjliggörare för det fria musiklivet. Av länsmusikens resurser går betydligt mer än 30 procent till frilansande musiker. Dessutom är länsmusiken stöttepelare för många av de konsertarrangörer som Ett musikliv för alla vill stärka.

För det andra har institutionerna skilda uppdrag. Somliga ska vara främjande, som länsmusiken, andra ska själva producera musik på den nivå deras ägare har fastslagit. Göteborgs Symfoniker hör till den senare kategorin.

Även om vi har i uppdrag att ”ta initiativ till nyskapande samarbetsprojekt och partnerskap på musikområdet” ligger tyngdpunkten på att vi i internationell konkurrens ska utveckla kvaliteten på den egna verksamheten, det vill säga konserterna med Göteborgs Symfoniker.

Vår samverkan med det fria musiklivet är en naturlig del av detta. Vi anlitar årligen cirka 200 vikarier och extramusiker till orkestern och tar in solister och kammarmusiker i våra serier. De som hyr in sig i Konserthuset på egen hand får ”musiklivsrabatt”.

Men några 30 procent av våra resurser lägger vi inte på det fria musiklivet och det tycker jag inte heller att vi ska. Vårt fokus ska vara att leverera musikupplevelser i världsklass med Göteborgs Symfoniker och till det behöver vi varenda krona av vårt anslag och de intäkter vi genererar i verksamheten.

Rejäla satsningar från Västra Götalandsegionen har lett till att Göteborgs Symfoniker har det relativt gott ställt – vi gjorde ett överskott förra året – men situationen kan snabbt förändras i negativ riktning.

Eftersom vi har så många anställda (nej, vi kan inte vara färre om kvalitet och bredd ska kunna upprätthållas) ökar lönerna med flera miljoner vid varje revisionstillfälle. Utan adekvata anslagsuppräkningar går vi från bris till kris på bara ett par år.

Mitt budskap till politikerna inom Västra Götalandsregionen är att om ni inte vill detronisera Göteborgs Symfoniker från positionen som en av Europas ledande orkestrar måste de senaste årens satsningar fortsätta. Vi måste få utlovad ramökning 2015 och anslagsuppräkningarna måste vara i paritet med kostnadsökningarna. Annars är vi i kris redan 2016.

Jag pläderar också för en allmän uppräkning av kulturnämndens anslag så att det fria musiklivet får sin del av kakan. För i detta håller jag med Ett musikliv för alla: Om vi vill ha ett rikt musikutbud i Västra Götaland måste även frilansmusikerna kunna försörja sig.

Betänk, kära politiker, att musiken har stor betydelse för en väldig massa människor och att det sannolikt bidrar till att hålla sjuktalen nere. Satsningar på musiklivet är en långsiktig samhällsinvestering, inte en kostnad som kan regleras år från år.

/Helena Wessman