Vissa veckor är lite sega. Inte så jag har tråkigt eller möter motstånd. Tvärtom. Jag får bara inte upp farten. Jag går långsammare, hetsar inte upp mig för någonting och får inte undan de där uppgifterna som jag äntligen har tid att ta itu med.

Psykologen som under många år har varit min coach sa en gång att svackorna nog beror på att själen fått smak på ett lite lättsammare leverne. En tillvaro utan ständig minutpassning och hård nyttighetsdisciplin.

Det stämmer väl på innevarande vecka. Våren har infunnit sig och jag längtar ut i solen. Helst skulle jag vilja sitta på en parkbänk med en bok i handen och termosen bredvid och bara låta timmarna gå. Men det fungerar förstås inte. Verksamheten går för full maskin och det gäller att hänga med. Jag tröstar mig med lite godis och sätter mig vid datorn istället.

Mitt VD-uppdrags hela brokighet speglas i de senaste dagarnas mötesinnehåll: El Sistemas fortsatta utveckling, upplägg för instrumenttransporterna vid en planerad Kina-turné, chefscoachning, Svensk Scenkonsts styrelse, sponsorfrågor för nämnda Kina-turné, avstämning med hela administrationen, kulturlivets digitalisering, djupsamtal med en agentur, samverkan med näringslivet i en fastighetsfråga och så vidare.

Jag tycker om spretigheten. Mina synapser stimuleras av att försöka skapa en sammanhållen bild av alla detaljer. För de hänger ju ihop. Eller borde åtminstone göra det om jag sköter mitt uppdrag.

Supersekreterare, sa en vän om VD-rollen härom veckan. Och visst är det så. Jag ska leda verksamheten, tydligt och med kraft, men jag ska också underlätta för mina medarbetare så att de kan göra bruk av alla sina förmågor inom respektive område. För det är ju de som är experterna.

I vår strategi för Göteborgs Symfoniker AB säger vi att verksamheten ska upplevas aktuell, intressant och relevant. Det stämmer väl in på skolproduktion My Rhapsody in Blue som musikalartisten Evelyn Jons och en ensemble ur Göteborgs Symfoniker har gett den här veckan. Ämnet är mobbning och den press att vara smart, snygg och populär som många unga upplever.

Jag såg föreställningen alldeles nyss och är djupt tagen. Av innehållet och Evelyn Jons enastående rollprestation och av våra magnifika musiker som verkligen visade alla sina kvaliteter. Tagna blev också högstadieungdomarna som snabbt satte det tonårshånfulla skrattet i halsen och sedan lyssnade intensivt.

Evelyn Jons står själv för koncept och manus till My Rhapsody in Blue. Musiken är George Gershwins. För regin svarar Ulrik Spjut.

I allra högsta grad aktuell är också morgondagens konsert med ett annat gäng ur Göteborgs Symfoniker. Inramningen är vår serie Popical där aktuella popartister möter orkesterns musiker och gäst är Nina Persson från The Cardigans och A Camp. Som extra krydda har hon med sig Kalle Gustafsson Jerneholm bas, Ian Person gitarr, Fredrik Sandsten trummor – alla bekanta från The Soundtrack Of Our Lives – samt klaviaturspelaren Oskar Lindberg från Svenska Grammofonstudion. Josef Rhedin dirigerar. Konserten har varit utsåld länge.

Och det är det faktiskt många konserter som är. Utsålda. Eller näst intill. Beläggningen är generellt mycket hög, vilket vi till stor del tillskriver vår nya abonnemangsstruktur. Glädjande nog verkar det hålla i sig. Abonnenterna har fått erbjudande att teckna sig också för nästa säsong och gensvaret är gott.

Allt sammantaget är det upplägg för vårkänslor också inom verksamheten. Dessutom är det snart helg med möjlighet att gå ut i solen. Trevlig fredag på er!

Helena Wessman 28 mars 2014