Veckan började på Gotland med en morgontidig promenad från Visby hamn till flygplatsen. Maken tog färjan till Nynäshamn, medan jag omsider satte mig på ett plan till Göteborg. Staden vid havet var stilla och smärtsamt vacker i det sneda vårljuset.

Då jag kom till jobbet hade Göteborgs Symfoniker redan varit igång en timme. På dirigentpulten stod Kent Nagano och i den interna medhörningen klingade Sibelius femte symfoni. När jag hälsade på Nagano i pausen bekände han viss nervositet. ”Det här är orkesterns musik. Jag lyssnar och lär.”

Senare på dagen höll han tal till musikerna – ”this will be a love speach” – och gav uttryck för sin stora glädje över att ingå i GSO-familjen. ”I Göteborgs Symfoniker har jag funnit den ideala samarbetspartnern. Ni har en enorm potential och kan med hårt arbete utvecklas till en av världens främsta orkestrar på bara ett par år.”

Timmen efter offentliggjorde vi att Kent Nagano förlänger sitt kontrakt som Göteborgs Symfonikers förste gästdirigent fram till 2019. Det är vi mycket, mycket glada för.

Kent Nagano leder denna vecka ett program med Tod und Verklärung av Richard Strauss, Jean Sibelius femte symfoni – och världspremiären av Unsuk Chins klarinettkonsert med Kari Kriikku som solist. Det senare är vi särskilt stolta över. Koreanskan Unsuk Chin är en av vår tids mest ansedda tonsättare och att vara först med ett verk av henne är att skriva in sig i musikhistorien direkt.

Dessvärre framför vi enbart sats två och tre. På grund av hög arbetsbelastning blev Unsuk Chin sen med leveransen, så stämmorna hann inte bli klara. Detta förminskade inte på något sätt upplevelsen igår kväll. Publiken lyssnade koncentrerat och gav ett bifall som gjorde både tonsättare och solist yra av glädje. ”När får vi höra det här igen”, undrade en man på väg ut ur konsertsalen.

Programmet repriseras på lördag i Stockholms konserthus, som vi gästar inom ramen för vårt årliga utbyte med Kungliga Filharmonikerna. Den som inte kan ta sig dit rekommenderas att hålla uppsikt på vår webbkanal GSO Play och i programtablån för Sveriges Radio P2. Gårdagens konsert spelades in för både internet och radio. För som Kent Nagano sade i sin introduktion till verket: ”Det vilar något magiskt över att vara den första som hör ett stycke musik.”

Det är andra veckan i maj och tid för Svensk Scenkonst att hålla stämma och branschdagar. I år på Norrlandsoperan i Umeå. Omkring 250 företrädare för Svensk Scenkonsts medlemsföretag, våra fackliga motparter, myndigheter och departement har under tre dagar diskuterat nuläge och framtid för scenkonsten och dess institutioner.

Själv deltog jag onsdag-torsdag och blev som alltid upplyft av att möta mina kompetenta kollegor. Den svenska scenkonsten står stark såväl vad gäller konstnärligt utbud och organisationernas professionalitet, som verksamheternas betydelse för individ och samhälle.

Under 2012 genomförde Svensk Scenkonsts 109 medlemsföretag 26.044 scenkonstevenemang, vilka lockade 5,5 miljoner besökare. Branschen omsatte totalt 5,5 miljarder kronor, varav 374 miljoner användes till köpta tjänster, och genererade totalt 6.200 årsverken och sysselsättning för långt fler individer. Utöver det bidrog vi med 700 miljoner kronor i skatteintäkter.

Om man nu vill tala med siffror. Kanske ska vi hellre upprätthålla oss vid scenkonstens mjuka värden. Vid att konstnärliga upplevelser ger grund för reflektion, är identitetsstärkande och ökar vår empatiska förmåga. Och vid att konsten låter oss pröva olika ståndpunkter och hjälper oss att bearbeta svåra frågor. Samt inte minst, vid att intensiva konstupplevelser rent allmänt ökar vårt välbefinnande.

Frågor på det?

Helena Wessman 9 maj 2014