Solen skiner, men jag är trött och tung av alla känslor som rör sig i mitt inre. Att avsluta och så småningom lämna mitt uppdrag som VD och konstnärlig chef för Göteborgs Symfoniker är ett sorgearbete. Alla underbara medarbetare, publiken och våra samarbetspartners – jag kommer att sakna er så!

Ännu återstår några veckor och jag jobbar på för fullt. Just den här veckan är av det flängigare slaget med resor kors och tvärs. Västerås, Visby och Stockholm i måndags, Göteborg tisdag-onsdag, Bergen torsdag, Göteborg igår och avslutningsvis Milano och tillbaka till Göteborg i helgen.

Jag är inte ensam. På tåg och flyg möter jag tusentals andra på resa i tjänsten. Jag tror mig känna igen affärsresenärerna på klädseln, den lilla resväskan på hjul och otåligheten vid på- och avstigning. I min föreställningsvärld är semesterfirare lite lugnare och mer uppmärksamma. I ett plan fyllt av affärsresenärer tittar ingen på flygvärdinnorna under säkerhetsinstruktionen.

Jag reser i musikens tjänst, vilket ger anledning att uppmärksamma musikinstitutionerna på respektive ort. Två regionala musikinstitutioner, även kallat länsmusiken, tre symfoniorkestrar och ett av världens förnämsta operahus.

I min hemstad Västerås har Konserthuset hunnit bli tolv år och är väl etablerat hos befolkningen. Driftorganisation är Västmanlandsmusiken som också rymmer Länsmusiken och Västerås Sinfonietta. I Sinfoniettan arbetar ett trettiotal musiker lite mer än halvtid och genomför denna vecka sin första turné till London. Musikernas tjänstgöringsgrad är uppe till diskussion varje gång huvudägaren Västerås stad ska lägga sin budget.

Länsmusikdelen inom Västmanlandsmusiken har en mycket omfattande verksamhet riktad till tre målgrupper – arrangörer, utövare och åhörare – vars behov i hög grad styr verksamhetens innehåll. Länsmusiken har inga egna musiker, utan anlitar frilansmusiker för alla sina produktioner.

GotlandsMusiken i Visby är också länsmusik, men av annat slag. Här finns femton heltidsanställda musiker som spelar blåsarkvintett, brassensemble och jazzkvartett. För de regelbundet återkommande framträdandena med storband och blåsorkester anlitas frilansmusiker, av vilka de flesta hämtas från fastlandet. GotlandsMusiken är också huvudman för Gotlands Sinfonietta, en stråkensemble bestående av både professionella musiker och amatörer.

Bergens Filharmoniska Orkester och Sveriges Radios Symfoniorkester är snarlika Göteborgs Symfoniker både till storlek och verksamhet.

Bergens Filharmoniska Orkester, BFO, är en av Europas äldsta orkestrar, bildad redan 1765. De drygt 100 musikerna har ett starkt stöd hemmavid med en publik nästan lika stor som den vi har i Göteborg, trots att Bergen bara har hälften så många invånare. Hemvist är Grieghallen, invigd 1978 och nu föremål för efterlängtad modernisering. BFO är en av två nationalorkestrar i Norge. Oslofilharmonikerna är den andra. Precis som Göteborgs Symfoniker satsar BFO stort på att positionera sig internationellt. Chefsdirigent är Edward Gardner.

Den internationella verksamheten är central också för Sveriges Radios Symfoniorkester, SRSO. Chefsdirigent är Daniel Harding, som nästa säsong bjuder publiken i Berwaldhallen på hela 25 veckor. Ungefär hälften av dem ägnas projektet Interplay där forskare och filosofer möter Harding i samtal kring musik och vetenskap.

Det som främst skiljer SRSO från Göteborgs Symfoniker är public service-uppdraget som följer med kopplingen till Sveriges Radio. I detta ligger bland annat folkbildningsuppdrag och att via radiosändingar göra sig till hela Sveriges orkester.

Göteborgs Symfoniker är Sveriges Nationalorkester, vilket förvisso också innebär ett nationellt ansvar men basen är otvetydigt Göteborg och Västra Götaland. Vi ska i första hand bidra till det goda livet på hemmaplan och med vår turnéverksamhet sätta regionen på kartan internationellt. Nationalorkesteruppdraget har vi tolkat som en förstärkning av vårt ambassadörskap och som en maning att nationellt driva utvecklingen på orkesterområdet.

I Berwaldhallen finns också Radiokören, som anses vara en av världens främsta. I vårt land finns mycket få institutioner med professionella körsångare. Vid sidan av operahusen, enbart Radiokören.

Avslutningsvis veckans sista destination, La Scala i Milano. Teatro alla Scala, som namnet lyder på italienska, invigdes 1778 med en opera av Antonio Salieri. Många av de mest spelade operorna har uruppförts på La Scala och bland chefsdirigenterna finns legandarer som Arturo Toscanini, Carlo Maria Giulini, Claudio Abbado, Ricardo Muti och Daniel Barenboim.

Mitt skäl för att ta mig dit denna lördag är ett möte med dirigenten Esa-Pekka Salonen och hans framförande av Richard Strauss Elektra. Ett tjänsteuppdrag som inte direkt gör ont.

Göteborgs Symfoniker framför denna vecka den mäktiga orkestersviten Planeterna av Gustav Holst och multikonstverket Manyworlds av den norske tonsättaren Rolf Wallin. Iförd 3D-glasögon lät jag mig bergtas av musik och film igår. Reprisen ikväll kan varmt rekommenderas. Dirigent är en av Göteborgs Symfonikers absoluta favoriter, den unge tysken David Afkham.

Helena Wessman 24 maj 2014