Det är mycket som är ”sista” nuförtiden och idag gäller det min VD-blogg på Göteborgs Symfonikers webbplats. Separationsångesten sliter i mig och jag dignar av trötthet till följd av alla starka känslor. För samtidigt som jag våndas över att lämna Göteborg känner jag stor förväntan inför mitt nya uppdrag och en väldig lättnad över att kunna flytta hem till maken.

I fem år har jag varit VD och Konstnärlig chef för Göteborgs Symfoniker AB. Fem fina år med magiska musikupplevelser, spännande människor och nyttiga erfarenheter. Vi har alla arbetat hårt – musiker, administration, styrelsen och våra externa samarbetspartners – och jag är stolt över det vi åstadkommit.

Göteborgs Symfoniker ligger i framkant på de flesta områden. Gällande den konstnärliga kvaliteten, förstås. Göteborgs Symfoniker är defintivt en av Europas främsta orkestrar. Vissa placerar oss till och med i topp globalt sett. Eller som en av stadens kulturprofiler sa häromdagen: Det låter så bra att det knappt är verkligt.

Till verksamhetens konstnärliga kvalitet bidrar programsättningen och de artister vi samarbetar med. Under 2014 leds nära hälften av orkesterns produktioner av dirigenter ur det absoluta toppskiktet internationellt. Vi har en mängd fina solister och en programsättning som i många stycken är nydanande. Det publiken kan ta del av i Göteborgs konserthus står inte de stora världsstäderna efter. Berlin, London, Wien, New York – vi spelar i samma liga.

Göteborgs Symfoniker turnerar regelbundet vilket bidrar till profileringen av såväl Göteborg och Västra Götaland som av orkestern själv. Efter den senaste turnén till Frankrike, Italien och Schweiz har inbjudningarna duggat tätt. Orkestern gjorde så starkt intryck att alla vill ha oss tillbaka.

Ett område där Göteborgs Symfoniker är föregångare bland svenska kulturinstitutioner är barn- och ungdomsverksamheten. Vi har en lång tradition med högkvalitativa produktioner för den unga publiken, något vi utvecklat ytterligare genom konstnärliga residens och nytänk i produktionsarbetet. Sedan några år är skolkonserterna kostnadsfria och kan kopplas ihop med eget skapande på olika nivåer.

Göteborgs Symfoniker ger goda betingelser också för unga musikanter. Sportlovsorkestern, residens och speldagar med gästande ungdomsorkestrar, samverkan med kulturskolor och tävlingar med ung profil är väl etablerade aktiviteter. Nya växer fram efter hand. Bland annat diskuterar vi mentorprogram för orkestrar i regionen och ett system med professionella artister som coacher ute i skolorna.

För El Sistema – den venezolanska modellen för undervisning med musiken för verktyg för social och mänsklig utveckling – har Göteborgs Symfonikers engagemang varit helt avgörande.

Tillsammans med Göteborgs stads kulturskolor har vi skapat en svensk tillämpning som nu sprids över hela landet. Våra musiker möter barnen på veckoträffar, samlingar i Konserthuset och konserter sida vid sida. Vi arrangerar seminarier och konferenser och är huvudarrangör för musiklägret ”Side by side by El Sistema” som genomförs för första gången nästa vecka. Till Side by side är musikanter och sångare från hela landet välkomna. Nästa sommar öppnar vi för internationellt deltagande med målet att om några år locka spelsugna ungdomar i tiotusental.

Ytterligare ett profilområde för Göteborgs Symfoniker är det digitala konserthuset GSO Play. Vi var först i landet med att installera kameror och sändningsutrustning och lägger sedan 2012 ut konserter kostnadsfritt på webben. Redan detta har ökat vår räckvidd dramatiskt och än bättre blir det genom de tilläggstjänster vi nu utvecklar, såsom appen GSO Play och det mobila konserthus som i sommar trafikerar Västra Götaland.

Vårt hårda arbete har också resulterat i utvecklad service till vår publik – vi har en restaurang i toppklass och biljettförsäljare med personlig relation till alla i publiken – samt synnerligen god ordning på våra interna processer. Det gäller allt från det veckovisa produktionsarbetet till vårt arbetsmiljöarbete och ekonomihanteringen.

Vi har arbetat hårt de senaste fem åren och det har varit ofantligt roligt. Tack för det, kära kollegor!

När jag nu ska lämna verksamheten kan jag blicka tillbaka på sammanlagt drygt sju år i Göteborg. Jag var en tid högskolerektor för Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet innan jag kom till Göteborgs Symfoniker. Tidigare i mitt liv hade jag mest uppehållit mig i landets östra delar. Det var därför smått sensationellt att lära känna det västsvenska sättet att vara – för kusterna skiljer sig mycket åt.

Det visade sig redan då jag kom till Göteborg för anställningsintervju någon gång på senhösten 2006. Jag hade glömt mobiltelefonen hemma i Västerås, vilket födde en märklig känsla av att gå in i en ny dimension, i ett nu avskuret från det som då var min vardag.

Upplevelsen blev än mer påtaglig då jag kom till Ågrenska villan där intervjun skulle hållas (på östkusten betyder ”ågren” lätt ångest) och möttes av en hjärtlighet utan motstycke. Intervjun blev till ett hisnande samtal om konst, pedagogik och livet.

Efteråt, då jag gick till tåget i hällande regn, tilltalades jag av en helt främmande man som påpekade att det inte alltid regnar i Göteborg, men oftast – ”å de e la gôtt de me”. Vi slog följe en stund och hann på bara ett par kvarter tala om djupt existensiella frågor.

Och så har det fortsatt. Många har gjort som intervjugruppen och mannen vid övergångsstället. Bemött mig med stora värme och vågat prata allvar redan vid första bekantskapen.

För mig är detta göteborgsandan. Lättheten att få kontakt – det kan räcka med en fika för att få igång ett stort samarbetsprojekt. Den stora omsorgen om andra – jag har känt mig väl omhändertagen i både med- och motgång. Viljan att alltid bli bättre, helst bäst – i synnerhet jämfört med Stockholm – och den stora glädjen över det vi har tillsammans. Ja, att vi är så stolta över att leva just här.

Den stoltheten tycker jag är något att fortsatt odla. Västkustens befolkning gillar göteborgarnas symfoniker. Det märktes tydligt vid våra konserter i Slottsskogen och på Bohus fästning i Kungälv förra veckan och det var helt uppenbart då jag hälsade välkommen till vår konsert i torsdags. Förväntan inför konsertupplevelsen lyste i publikens ögon och min maning att dämpa hostningarna för att inte störa liveinspelningen blev vår gemensamma önskan. Bättre medspelare till vår fina orkester går inte att tänka sig.

De sista två veckorna innan mitt VD-avslut och musikernas välförtjänta semester tillbringar vi med Herbert Blomstedt, som i år har varit verksam som dirigent i 60 år. Liksom då han gästade oss i december tolkar han musik av Wilhelm Stenhammar och Ludwig van Beethoven. Denna gång Serenad respektive Symfoni nr 3.

Serenaden spelas in för utgivning på CD. Därför ger vi tre konserter och ”patchar” därmellan. Att patcha (lappa) betyder att ställen som inte fungerat tillräckligt bra på konserterna tas om utan publik i salen. Vi ger också två konserter på turné. Igår i Jönköping och idag lördag i Umeå. Och som om det inte var nog hinner vi med en konsert på tisdag med ett helt annat program skräddarsytt för en av våra huvudsponsorer. Musikerna har som sagt mycket stor kapacitet.

Så här långt kommen med bloggandet har jag just ätit lunch med Herbert Blomstedt och hört spännande berättelser om hans möten med Wilhelm Furtwängler tidigt i karriären. På hotellet är påbjudet tystnad så att de som behöver kan sova en stund innan akustikprovet som börjar om en timme.

Jag försökte skriva också under repetitionen i Jönköpings konserthus Spira igår, men det gick inget vidare. Orkestern spelade så vackert att jag ständigt måste avbryta för att bara njuta. Därför blir denna min sista blogg publicerad drygt ett dygn senare än jag tänkt mig. Separationsångest var ordet.

I ganska exakt en vecka till uppbär jag titeln VD och Konstnärlig chef för Göteborgs Symfoniker AB. Den 20 juni tas den över av vår administiva chef Erika Strand som tillförordnats fram till att ordinarie efterträdare kommer på plats. Själv tillträder jag i augusti som Konserthuschef för Berwaldhallen med Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören.

Fem magiska år fick jag med Göteborgs Symfoniker. Varmt tack för det!

Helena Wessman 14 juni 2014