I lördags skrev Helena Wessman sin sista VD-blogg för Göteborgs Symfoniker. Jag, Erika Strand, som tar över stafettpinnen så här på midsommarafton, gör det med synnerligen blandade känslor. Känslor som sorg, stolthet och skräckblandad förväntan slåss om utrymmet i mitt inre.

Sorg – över att en av Kultursveriges i särklass bästa chefer inte längre är min chef (och jag är inte ensam om att tillskriva Helena den rollen – grattis Stockholm!). Jag har haft Helena som chef såväl här hos Göteborgs Symfoniker som på Högskolan för scen och musik, och om jag skulle beskriva vad i hennes ledarskap som är så enastående skulle det förmodligen bli en roman – som jag inte har tid att skriva och som ni inte har tid att läsa. Men, väldigt kort – Helena är den modigaste chef jag någonsin haft att göra med, med en osviklig förmåga att uppmuntra, stötta och ge förtroende till sina medarbetare. Visionär, godhjärtad, tydlig. Vansinnigt snabbtänkt. Och en hel del annat också, som nu kommer att föräras Radiosymfonikerna. Helena tackades av igår av såväl medarbetare och styrelse som övriga politiker och andra samarbetspartners. Tal efter tal vittnade om de strålande insatser som Helena gjort för Göteborg och Göteborgs Symfoniker, och vilken förebild hon är för många av oss. Vi är många som är oerhört tacksamma för de år vi har fått ha Helena som chef – hon har satt sin prägel på organisationen, och det ska vi som är kvar nu se till att vårda och vidareförädla.

Nästa känsla – Stolthet. Stolthet över den fantastiska verksamhet som vår publik får ta del av i olika sammanhang. Den här veckan har det varit full aktivitet från morgon till kväll. I tisdags var det ett sponsorevent i huset – den som var i närheten av Götaplatsen den dagen kunde inte undgå att se att Konserthuset blivit inklätt i en karakteristisk grön färg – , där orkestern spelade för en mycket entusiastisk publik.

I tisdags och onsdags genomfördes Göteborgs första El Sistema-festival, som Göteborgs Symfoniker och El Sistema-stiftelsen arrangerade tillsammans med en mängd samarbetspartners. Över 600 barn musicerade tillsammans i nästan två dygn, med en avslutande konsert i onsdags kväll på GöteborgsOperans stora scen, sida vid sida med pedagoger och professionella musiker. Publiken jublade och torkade tårar när stråkar, händer och röster tillsammans skapade en stämning som nästan lyfte taket. Festivalen var den första i sitt slag, och den kommer att genomföras i allt större skala fram till Göteborgs 400-års jubileum år 2021. Och förhoppningsvis i många år därefter. Den här typen av aktiviteter ger verkligen hopp för framtiden.

Vi har också denna vecka genomfört säsongens sista orkesterkonserter. Gårdagskonserten med Herbert Blomstedt på dirigentpulten, och med orkestern som spelade Stenhammar och Beethoven, gick rakt in i mitt hjärta. Nu får orkestern en välförtjänt och välbehövlig semester, efter ett intensivt år med ett avslutande crescendo.

Och så min skräckblandade förväntan – inför att jag för en tid har fått förtroendet att leda Göteborgs Symfoniker AB, till dess att en ordinarie VD och konstnärlig chef finns på plats. Jag vet ju faktiskt inte riktigt vad jag gett mig in på. Däremot har jag gått i den bästa av skolor genom att arbeta nära Helena Wessman i många år, och jag vet att jag är omgärdad av oerhört kompetenta och kloka kollegor och medarbetare. Jag är därför tryggt förvissad om att Göteborgs Symfoniker även fortsättningsvis kommer att fortsätta på inslagen väg – mot världstoppen.

Jag hann nätt och jämnt skriva min första blogg innan det blev dags att ta sommarpaus i bloggandet, för att sedan komma tillbaka i augusti. Nu är det midsommarafton, med sedvanligt midsommarväder, och jag ska strax ge mig ut i havskajak tillsammans med familj och vänner. Känslobubblet lär följa med mig, ackompanjerat av Kungsbackafjordens vågskvalp mot kajakskrovet.

En fin sommar tillönskar jag er alla,

Erika Strand 20 juni 2014