Glädje

Sedan jag skrev min förra blogg för exakt en vecka sedan har Göteborgs Symfoniker hunnit ge fyra konserter med helt skilda program. Det är alldeles makalöst!

Den konsert som är färskast i minnet är förstås gårdagskvällen, som blev en fantastisk upplevelse för mig. Jag satt i salongen med fem goda vänner som inte brukar lyssna på symfoniorkester särskilt ofta. Vi fick njuta av den uppmärksammade amerikanska dirigenten JoAnn Fallettas första besök i Sverige, Symfonikernas egen Selena Markson Adler som klarinettsolist, och självklart orkesterns strålande insatser. Det bjöds på ett varierat program som var lätt att tycka om, och husets egen konferencier Måns Pär Fogelberg guidade publiken med värme och ödmjuk kunskap.

Efter konsertens slut lyste det ur ögonen på mina vänner. Vilken orkester! Vilken musik! Vilken miljö! Deras hänfördhet över det magiska i vår värld smittade av sig. Ibland riskerar jag nästan att bli hemmablind och glömmer bort att uppskatta vilken förmån det är att få arbeta här i Konserthuset, och det blir nästan en självklarhet att få ta del av utsökt musik så ofta jag vill. Men mina vänners oförfalskade glädje var en tydlig påminnelse om hur fantastiskt bra vi har det, vi som jobbar här.

Måns Pär Fogelberg, konsertens konferencier, inledde kvällen med att välkomna höstens knackningar på rutan – eftersom höstens antågande för med sig en tillåtelse och möjlighet att äntligen smyga in i Stora Salen igen och njuta av vacker musik medan vinden viner utanför. Jag kände verkligen att jag höll med honom – sommaren och utomhuskonserter i all ära, det vill jag inte vara utan, men övergången till höst är något alldeles extra. Det kändes så befriande och lugnande att slå sig ner i salongen tillsammans med Symfonikernas stora och hängivna publik.

Apropå stor publik måste jag ändå nämna förra fredagens Popical-konsert på Götaplatsen. Hela Götaplatsen och hela avenyn var fullständigt överbefolkad. Jag hörde sifforna ”25 000 som lyssnade och ytterligare 15 000 som inte fick plats”. Det ska tydligen vara publikrekord för Göteborgs Kulturkalas – ett rekord som vi givetvis tackar samarbetet med Laleh för, denna ljuvliga artist. Lördagens konserter var också välbesökta och uppskattade, om än utan fredagens skyhöga publiksiffror.

Nu är det fredag morgon och det är dags att så smått släppa gårdagen och lägga fokus på här och nu istället. Alldeles strax börjar Göteborgs Symfonikers personaldag. Temat är arbetsmiljö, och det ska bli spännande att få ta del av både interna och externa talare. Vi kommer också få höra om marknadsavdelningens arbete, där kreativiteten flödar kring vår externa kommunikation. Alla kuggar i det stora maskineriet Göteborgs Symfoniker är viktiga för att vi ska nå vår vision – Top Ten. Och vi behöver känna att vi har och att vi är en bra arbetsmiljö för varandra. Det känns som om vi är på väldigt god väg, samtidigt som vi alltid har områden att förbättra. Men jag hoppas att alla som jobbar här för det mesta kan känna samma glädje som den jag blev påmind om i går kväll – glädjen över att få vara del av en fantastisk verksamhet!

Erika Strand 22 augusti 2014

Kommentarer inaktiverade.