Den här veckan har gått i ledarskapets tecken. Men i och för sig, det kanske alla veckor egentligen gör, beroende på hur man väljer att betrakta sin tillvaro.

Under veckans inledning var jag på Svensk Scenkonsts chefsutbildning i Sigtuna – två oerhört intensiva dagar om i huvudsak arbetsrätt. Lagar, kollektivavtal, praxis och det individuella anställningsavtalet utgör en ganska tät snårskog för den som inte är så insatt. Och som chef är det viktigt att känna till kartan för att inte gå vilse, även om man stundvis blir full i skratt av hur speciell vår bransch är i vissa avseenden.

Vi fick också en intressant tillbakablick över reallöneökningen i Sverige, kopplad till olika politiska händelser i samhället och förändringar inom arbetsrätten. Mellan åren 1975-1995, då vi tidvis hade en väldigt kraftig inflation och löneökningar på nära tio procent, var reallöneökningen i praktiken noll. Medan vi från 1997 och framåt har haft en exceptionellt bra reallöneökning i Sverige, även ur ett internationellt perspektiv. Enligt juristerna på Svensk Scenkonst bygger det på en kraftig disciplin i den svenska lönerörelsen, i det att alla branscher förhåller sig till industrins avtal som utgör ”märket” för svensk löneutveckling. Denna typ av utblickar och tillbakablickar bereder mig ett slags lugn, då detaljerna i ens egen vardag kan kopplas till ett större sammanhang. Det blir då lättare att behålla fotfästet och riktningen någorlunda framåt även när detaljerna hopar sig.

Idag har Konserthuset befolkats av Västra Götalandsregionens chefer – över 900 chefer har lyssnat till föreläsare kring temat Leda för förbättring. Själv smet jag in under ett spännande pass som handlade om snåriga problem i komplexa organisationer, en forskares beskrivning av olika beslutsmiljöer och ledarstilar. Återigen får jag den lugnande känslan av att kunna placera min vardag i ett sammanhang, i något begripligt. Modeller är förenklingar men de behövs ibland, och begripliggörandet är en viktig del av ledarrollen.
Mellan chefsutbildning och Västra Götalandsregionens chefsdag har det också hunnit förflyta ett stort antal interna möten och samtal – om både ledarskap och medarbetarskap, om det som händer här och nu och om det som vi vill ska hända under våra kommande säsonger. Vi löser problem och vi skapar målbilder, vi rör oss mellan det praktiska och det visionära. Det är oerhört stimulerande och roligt, även om de många mötena ibland tar lite för mycket av den tid som skulle behövts till att hinna med annat också.

Så nu är det fredag sen eftermiddag, och bloggen som jag brukar försöka skriva på förmiddagen har inte blivit skriven förrän nu. Mailboxen är full av olästa mail, skrivbordet mer än lovligt belamrat. Det är nu den ibland bortglömda ledarskapsutmaningen gör sig påmind – att leda sig själv. Lyft blicken, kom ihåg uppdraget, prioritera. Och så slutligen den vänligt sinnade klappen på axeln som säger att det mesta även den här veckan var good enough.

Snart dags att gå hem, och med det en tillönskan om en god helg för alla.

Erika Strand 17 oktober 2014