Tre veckor kvar till jul. Trötthet och förkylningar brer ut sig och nedräkningen har börjat. Samtidigt ökar tempot. Det är så mycket att få klart, så mycket som ska vara på plats för att vi ska känna att vi verkligen har uträttat något.

Vart yrke har sin plåga. När jag var musiker tyckte jag att baksidan var det eviga nystartandet och den stränga disciplin som krävs för att klara vardagen. Vi arbetade hårt för att lära in nya stycken, övade, övade och repeterade. Gav några konserter, lade dem bakom oss och började om igen. Även om vi med tiden byggde upp en repertoar måste varje närmande till musiken vara nytt för att hålla framförandet levande.

Sedan drygt femton år arbetar jag som administratör och tycker nu att problemet är det rakt motsatta. Arbetet löper på utan några egentliga avslut. Vi kan lägga ned hur mycket tid som helst på våra uppgifter och ändå aldrig känna oss riktigt färdiga. Utom inför semestrarna, då vi trampar gasen i botten för att bocka av åtminstone några punkter på den evighetslånga att-göra-listan.

Fast man ska inte alltid lita på sina känslor. Om hjärnan får tolkningsföreträde är administratörens avslut ofta förekommande – tänk bara på alla möten som leder till beslut och agerande – och musikertillvaron byggd på en trygg relation till kända verk som visserligen ska upptäckas på nytt varje gång, men som också rymmer rikliga doser av igenkännandets glädje.

Likväl. Några tydliga avslut vill administratörerna vid Göteborgs Symfoniker AB ändå göra före jul. De nya rutinerna på personalområdet, förberedelserna för stundande bokslut, ombyggnationen i entrén, detaljplaneringen av vårens verksamhet med Symfonikerna och våra hyresgäster, den där extra säljknuffen för konserterna i januari, filmsnutten på vår hemsida, avtalen kring produktionerna nästa höst… Sammantaget en duktig att-göra-lista, som kräver både disciplin och nystartsvilja.

För orkestern återstår två produktioner efter veckans fyra konserter. Juljubel med Timo Räisänen, Hannah Holgersson och Göteborgs Symfoniska kör (fyra utsålda föreställningar) samt tre konserter där vår egen Mårten Larsson är solist i Richard Strauss oboekonsert. Några musiker ska också framträda i kvällens konsert med Loney Dear och i kammarmusikaliskt format i konserthusets foajé den 18 december. Så nog matar det på även för musikerna.

I scenkonstområdets avtalsrörelse står det däremot still. Centralt avtal är slutet mellan Svensk Scenkonst och Teaterförbundet, men förhandlingarna med SYMF (Sveriges Yrkesmusikerförbund) och Unionen har strandat. Medlare är utsedda, så förhoppningsvis får vi ett avslut före jul. Några lokala förhandlingar hinns dock inte med. Så även om också jag som VD strävar efter att korta att-göra-listan innan jag stänger datorn får vissa punkter flyttas över till den än så länge jungfrueliga agendan för 2011.

/Helena Wessman