Ögonen går i kors. Det har blivit alldeles för lite sömn den här veckan. Desto mer har jag åkt tåg. Sjutton timmar hinner det bli innan jag landar i Västerås för att fira helg. Ovanpå det en timmes flyg, en längre bilresa samt förflyttning till och från stationer och flygplats. Tack och lov för min skrivplatta, så att jag kan göra nytta under tiden.

Nu är det fredag morgon och vi har just avslutat ett frukostmöte som vi ordnade tillsammans med Marknadsföreningen i Göteborg. Efter en halvtimmes kontaktskapande mingel samlades alla i Stenhammarsalen, där jag och mina kollegor fick tillfälle att berätta om vår verksamhet.

MiG-frukosten, som evenemanget kallas, är en del av vår satsning på att utveckla konserthuset som mötesplats för det västsvenska näringslivet. Att gå på konsert tillsammans är ett utmärkt sätt att fördjupa kontakten med kunder och partners.

För det ändamålet har vi skapat abonnemangsserien High Five där vi erbjuder fem nätverksträffar med mat, mingel och musik. Deltagarna samlas på seneftermiddagen för att äta en bit och lyssna till ett föredrag från en av våra sponsorer och går sedan på konsert.

Vi anordnar dessutom större näringslivsträffar med fördjupad diskussion kring dagsaktuella frågor. Säsongens tre teman är digitalisering, hållbara möten samt integration och delaktighet. Föredragshållare hämtar vi från näringslivet, den akademiska världen och ideella organisationer. Efteråt blir det mingel och konsert med Göteborgs Symfoniker.

Givetvis bedriver vi också ett traditionellt sponsorarbete där vi knyter till oss företag som anser att samverkan med Göteborgs Symfoniker stärker deras varumärken. Vårt mål är att på fem år fördubbla sponsorintäkterna.

Veckans myckna resande föranleddes av Polarpriset, som jag såg delas ut vid en gala i Stockholms Konserthus i tisdags, samt möten med insynsrådet för Statens musikverk och styrelsen för Kungliga musikhögskolan.

Nyttiga sammanhang alla tre. För Göteborgs Symfonikers synlighet i det svenska musiklivet, men framförallt för den överblick och inspiration det ger. Under möten med de olika styrelser jag sitter i för jag dubbla anteckningar. Dels kring det som sägs på mötet, dels alla uppslag jag får kring hur Göteborgs Symfonikers verksamhet kan utvecklas.

Och det gör vi ju. Utvecklas. Läget är gynnsamt på många sätt. Orkestern klingar bättre än någonsin, säsongens konsertprogram gör oss alla stolta, vår satsning på samtidsmusik och kvinnor som dirigerar väcker uppmärksamhet, barn- och ungdomsverksamheten blomstrar, abonnemangen går åt som smör i solsken, turnésuccéerna duggar tätt, det digitala konserthuset gör nya landvinningar och företagen hittar till Konserthuset i allt större utsträckning.

VD Wessman må vara vindögd av trötthet, men jag är glad och nöjd denna fredag. Möten och konsert idag, en tidig tågresa imorgon – sedan ska jag sova ikapp på soffan hemma i Västerås.

Helena Wessman 30 augusti 2013

Wiesbaden, Tyskland. Där befinner vi oss i detta nu. Göteborgs Symfoniker är på turné och jag har just slagit mig ned i hotellrummets fåtölj för att blogga och mejla i några timmar.

Vi åkte i onsdags morse. Buss och chartrat flyg till Amsterdam. Seg väntan på att alla skulle få sina hotellrum. Vila, akustikprov och så konsert i anrika Concertgebouw. Tuffa omständigheter för ett så prestigefyllt framträdande. Men som väntat blev resultatet strålande. Våra musiker är verkligen mycket skickliga.

Concertgebouw hålls av det internationella musiklivet för att vara en av de allra bästa konsertlokalerna och världens orkestrar slåss om att få komma dit. Göteborgs Symfoniker har spelat där flera gånger och alltid blivit väl mottagna av den kräsna publiken.

Senast var 2009 då Gustavo Dudamel dirigerade och Neeme Järvi satt bland åhörarna. I applådtacket vände sig Gustavo och orkestern särskilt till Neeme, vilket rörde vår chefdirigent emeritus till tårar.

Också i onsdags var publikens gensvar starkt. Långa applåder efter öppningsnumret och stående ovationer både efter solokonserten, symfonin och extranumret. Gissa om jag var stolt!

På denna turnés program står Tour de force av svenske Rolf Martinsson, Max Bruchs Violinkonsert nr 1 samt Pjotr Tjajkovskis fjärde symfoni. Som extranummer har vi med oss Polonäs ur Eugen Onegin av Tjajkovskij samt Mellanspel ur kantaten Sången av Wilhelm Stenhammar. Nikolaj Znaider dirigerar och Vilde Frang är violinsolist.

Gårdagen ägnade vi åt bussledes förflyttning till Wiesbaden, där vi ikväll framträder inom ramen för Rheingau musikfestival. Också det ett prestigefyllt sammanhang där vår konsert marknadsförs som en av höjdpunkterna. Turnévana Göteborgs Symfoniker har varit här förut, men är inte mindre laddade för det. Orkesterns storhet måste bevisas varje gång.

Vår starka ställning hemmavid visar sig i summeringen av förra veckans framträdanden under Kulturkalaset. Med två orkesterkonserter och framförandet av Roger Waters opera Ca Ira nådde vi cirka 25.000 personer. Sådant gör en VD glad.

Så också det faktum att vi har en rejäl skjuts i abonnemangsförsäljningen. Bokningar har strömmat in hela sommaren och när biljettkassan öppnade efter sommaruppehållet var det kö på trappan. Ännu några veckor är det möjligt att teckna abonnemang. Och nästa lördag släpps lösbiljetterna. Skynda, skynda alla ni som vill ta del av säsongens fina program!

Själv ska jag nu ta mig an sommarens mejlskörd. Flera hundra meddelanden väntade på min uppmärksamhet efter semestern, vilket onekligen var lite stressande. Efter några timmars sorterande under gårdagens bussresa känns det bättre. Idag ska jag nog hinna svara också.

Den här turnén är kort, så redan imorgon åker vi hem. Där väntar repetitioner och en bonuskonsert för våra abonnenter tillsammans med Joana Mallwitz. Solist är Göteborgs Symfonikers bastrombonist Jens-Kristian Søgaard. Jag har hört honom öva. Det låter fantastiskt. Således är jag i trygg förvissning om att få stora musikupplevelser även nästa vecka.

Helena Wessman 23 augusti 2013

En sommar går fort, alldeles för fort. Ändå är det ingenting jämfört med hastigheten på denna min första arbetsvecka. Jag hann knappt tänka tisdag förrän det blev fredag. Snabbt har det gått och roligt har det varit. Tack för det, kära kollegor!

Terminsstart betyder tillfälle att lyfta blicken och tänka i långa linjer. Så gjorde vi igår då styrelsen för Stiftelsen El Sistema, förstärkt med några kloka personer, ägnade en hel dag åt att mejsla ut definitioner och avgränsningar för El Sistema-konceptet och stiftelsens arbete med att inspirera och vägleda de kulturskolor som startar sådan verksamhet.

En god del av dagen talade vi om hur El Sistema-verksamheten stärker individ och samhälle. Jag tror inte att jag var ensam om att få en klump i halsen då jag såg det samlade diskussionsresultatet.

Vi konstaterade att El Sistemas unga elever fått framtidshopp, tillhörighet, trygghet, bättre hälsa, träning i att lyssna, vänta och ta plats i en grupp, språkutveckling och ökad inlärningsförmåga. För samhället är nyttan integration, minskat utanförskap, stärkt identitet för individer, grupper och stadsdelar, fler aktiva medborgare, breddad tillgänglighet till kulturen, ökat internationellt utbyte och mycket, mycket mer.

Eftersom medlen är orkesterspel och körsång når El Sistema snabbt ut till många. Genom de gemensamma onsdagsträffarna, Vänstay, involveras också familjerna och genom arbetets sociala fokus stärks pedagogernas dialog med deltagarna. Inom El Sistema löses knutar, som skolan inte har tid att ta sig an. Människor med olika bakgrund möts på ett sätt som annars inte skulle vara möjligt. Det finns konkreta exempel på hur rädsla och fientlighet genom enträget arbete har vänts till vänskap.

Men musiken då, är inte El Sistema ett musikprojekt? Vi definierar El Sistema som social verksamhet med musiken som verktyg. Med detta sagt att musiken är en omistlig del av El Sistema och att också den musikaliska ambitionsnivån är hög. Det är därför det är så viktigt att Göteborgs Symfoniker och andra professionella förebilder finns med. Eleverna bibringas ovärderlig inspiration både musikaliskt och mänskligt genom yrkesmusikernas skicklighet och kärlek till musiken.

El Sistema växer snabbt och utmaningar saknas inte. Inte minst den långsiktiga finansieringen är en nöt att knäcka. Jag känner dock starkt hopp inför framtiden. Forskning och beprövad erfarenhet visar redan efter endast tre års verksamhet i Sverige konceptets styrka. El Sistema är svaret på flera viktiga samhällsfrågor och många goda krafter är engagerade. Det bara måste leda till stabila lösningar för verksamheten.

Göteborgs Symfoniker framträder denna vecka med tre olika program. I tisdags kväll på Götaplatsen med operan Ca Ira av och med Pink Floyd-legendaren Roger Waters. Tvåhundra medverkande på scenen och uppskattningsvis tiotusen personer i den fokuserade lyssnarskaran. En flott öppning för Göteborgs Kulturkalas som fyller stan med upplevelser denna vecka.

Imorgon lördag ger Göteborgs Symfoniker ytterligare två konserter inom ramen för Kulturkalaset. Först en familjekonsert med Nassim al Fakir och Andreas Hanson kl 16.00. Senare på kvällen en klassisk orkesterkonsert med Nikolaj Znaider på dirigentpulten. Vi hoppas på klar himmel och tiotusentals åhörare också då.

Sommaren spenderade jag huvudsakligen på Gotland. Efter några glödtändningar – en resa till München för att träffa Nagano samt några dagars deltagande i Almedalsveckan – fick jag ned motorn ordentligt i varv. Sol och bad, förkovran och eftertanke samt umgänge med kära släkten gav ett rejält energitillskott. Det kommer väl till pass när jag nu åter ska springa ikapp med de snabbt undflyende arbetsveckorna.

Helena Wessman 16 augusti 2013