Ibland blir tillvaron nästan onödigt spännande. Som sent fredag kväll förra veckan då agenten Mark Newbanks meddelade att en axelskada tvingade Gustavo Dudamel att ställa in veckans konsert. Beskedet var chockerande – vi har ju väntat ett helt år på att Dudamel skulle komma tillbaka – men känslostormarna fick vänta. Ett berg måste bestigas.

Att Göteborgs Symfoniker AB begåvats med synnerligen kompetenta och hängivna medarbetare är ett faktum som huggits i sten under denna veckas krishantering. Ett excellent samarbete gav ett enastående resultat.

Redan på fredagskvällen informerade jag ledningsgruppen, VD:s konstnärliga rådgivare och veckans producent. Tidigt morgonen efter gick ett mejl ut till övriga organisationen och direkt efter det fick konsertarrangörerna i Stockholm och Helsingfors besked. Vi ska ju, utöver de två konserterna i Göteborg, genomföra en kortare turné.

Medan jag fortsatte mitt informationsarbete inleddes jakten på en ersättare. Planeringschef Sten Cranner och konstnärliga rådgivaren Karin Tufvesson Hjörne delade upp kontaktlistan emellan sig och började ringa runt. Alla agenturer vi har ett närmare samarbete med kontaktades.

Göteborgs Symfoniker har under årens lopp byggt upp nära relationer med en stor mängd dirigenter ur det internationella toppskiktet. I komplement till det har vi listor både över etablerade stjärnor som vi arbetar på att få till Göteborg och över oprövade dirigenter vi tror skulle passa orkestern.

Under vår tolv timmar långa jakt på en ersättare aktiverades alla dessa namn. Sms och mejl utbyttes i rasande takt för att värdera varje förslag. Har han veckans program på repertoaren? Passar han orkestern? Har han samarbetat med solisten förut? Är han tillgänglig?

Bollplank i processen var programutskottet, producenterna och ett antal enskilda musiker, som hörde av sig direkt då mitt första informationsmejl hade gått ut.

Allt sköttes på distans. Planeringsavdelningen var på studieresa, så Sten Cranner och producenterna befann sig på tåget mellan Oslo och Bergen. Karin Tufvesson Hjörne satt i en bil på väg till Växjö och jag i en annan med destination Jönköping. Programutskottet och övriga musiker jobbade var och en på sitt håll. Enbart producenten Katarina Danielsson, som ansvarar för veckans produktion, fanns i Konserthuset. Men hon gick snart hem. Med modern informationsteknologi behöver ingen vara bunden av platsen.

På seneftermiddagen hade jag telefonkontakt med Sten och Karin och vi enades om att det var dags att knyta ihop säcken. Vi summerade vilka dirigenter vi kontaktat för att försäkra oss om att inga viktiga namn gått oss förbi och vilka som var tillgängliga. Utifrån det senare diskuterade vi vem som passade bäst för just den här produktionen, landade på ett namn och enades om att låta beslutet mogna i någon timme innan vi satte ned foten.

Vid niotiden hade vi fattat vårt beslut och fått alla bekräftelser som krävdes. Jag kunde meddela organisationen att Andrés Orozco-Estrada skulle ersätta Gustavo Dudamel.

Söndagen blev inte lika intensiv, men fortfarande skulle många samtal ringas för att informera berörda personer och för att ordna allt praktiskt, som resor, repertoar och reptider. Vid fyratiden höll vi ert kort avstämningsmöte (nu var vi fyra i Konserthuset, två fanns med på telefon) och konstaterade att läget var under kontroll.

På måndagsmorgonen inleddes det konstnärliga arbetet. Eftersom Andrés Orozco-Estrada hade andra åtaganden och behövde instuderingstid repeterade orkestern på egen hand i två dagar. Arbetet leddes på ett förträffligt sätt av konsertmästarna Per Enoksson och Sara Trobäck-Hesselink.

Först onsdag morgon trädde Andrés Orozco-Estrada upp på podiet. En dags repetition och ett genrep senare var det dags för konsert och det var igår kväll. Publiken var nästan lika laddad som musikerna, så det riktigt sprakade i salen och efter bara några takter stod det klart att kvällen skulle bjuda på en sällsam upplevelse.

Återigen kan jag konstatera att Göteborgs Symfoniker är en orkester av yppersta kvalitet. Gårdagens framförande går till historien. Andrés Orozco-Estrada visade sig vara precis rätt dirigent för uppgiften och solisten Lisa Batiashvili fick oss alla att tappa andan. Det de skapade tillsammans med våra förnämliga musiker ska jag sent glömma.

Det berg som tornade upp sig i fredags kväll är besegrat och utsikten är hänförande, men i hjärtats innersta kammare gömmer sig en sorg. Vi saknar alla Gustavo Dudamel och hoppas att hans axel snart ska vara kurerad. Det är också väldigt tråkigt att vi inte kunde framföra Cold Heat av den svenske tonsättaren Anders Hillborg. Andrés Orozco-Estrada hade inte en chans att hinna studera in stycket, så vi tvingades vi ersätta Cold Heat med Uvertyr till Egmont av Beethoven.

Med detta sagt är det ändå en mycket nöjd VD som avslutar veckan blogg. Det är fantastiskt vad medarbetarna i den här superprofessionella organisationen kan åstadkomma. Tack alla, för ett fantastiskt arbete!

Helena Wessman 31 maj 2013

Göteborgs Symfoniker AB har bråda dagar. Det har vi i och för sig alltid, men de senaste veckorna har administrationen växlat upp tempot ytterligare. Innevarande säsong lider mot sitt slut och den kommande raskar över isen. Eller snarare över den nygröna gräsmattan. Försommarens växtlighet är verkligen ljuvlig.

En konsertsäsong förbereds i många faser. Först den komplexa programplaneringen, vilken får sin kulmination då säsongsprogrammet offentliggörs och vi inleder biljettförsäljningen. Biljetterna släpps i flera steg: Möjlighet för nuvarande abonnenter att teckna om, försäljning av nya abonnemang och slutligen lösbiljettsläppet i augusti.

Parallellt med detta arbetar biblioteket för högtryck med att skaffa fram noter på den repertoar som har lagts fast, medan marknadsavdelningen planerar säsongens kampanjer. Vårt digitala team lägger kommande streaming ihop med producenterna, som ansvarar för de upphovsrättliga förhandlingarna med dirigenter och solister.

Orkesteravdelningen jobbar i detalj med musikernas schema. Repetitioner, möten, provspelningar, konserter med orkestern och mindre ensembler, våra besök hos El Sistema, turnédagar etc – allt läggs ut för ett år framåt.

Visserligen är planeringen preliminär till några veckor före aktuell aktivitet, men vårt mål är ett schema som till största delen håller året ut. Dels för att vi ska kunna försäkra oss om att allt ryms inom arbetstidsavtalets ram, dels för att skapa mesta möjliga förutsebarhet för musikerna. De behöver planera sina enskilda förberedelser och har behov av att se vilka perioder familjelivet kan kompenseras för all den obekväma arbetstid som följer med musikerrollen.

Schemaläggningen görs i dialog med musikerfacket, SYMF. Vid flera tillfällen under programplaneringens gång har vi stämt av vilka dagar abonnemangskonserterna kommer att ligga (beroende av seriestrukturen), preliminära turnéupplägg etc. Sedan någon månad arbetar vi i detalj med tider för repetitioner, möten och annat.

Proceduren är omständlig, men jag hör till skaran verksamhetschefer som tror på omfattande förankring hos medarbetarna. Ju mer information medarbetarna har, desto större trygghet kan de känna i sina roller – och med tryggheten kommer flexibilitet.

Göteborgs Symfoniker har de senaste åren visat exceptionell smidighet i flera stora frågor och jag tror att det åtminstone delvis har sitt ursprung i att vi arbetar så intensivt med att informera och förankra beslut med inverkan på musikernas vardag.

Samma smidighet finns hos administrationen, men där är situationen en annan eftersom de administrativa rollerna till sin natur är friare. Orkestern schemaläggs kollektivt. Så är det inte för någon annan yrkesgrupp inom företaget.

Samtidigt som arbetsschemat knådas i många möten mellan arbetsgivare och fack, pågår årets lönerörelse. I tisdags öppnade vi förhandlingarna med SYMF. Idag möter vi Unionen för första gången och har ett andra möte med SYMF. Däremellan har vi hunnit med ett ordinarie samverkansmöte där båda facken deltar.

Vi träffas alltså mycket, arbetsgivarens representanter och de fackliga företrädarna. Det är intensivt och roligt. Samtalstonen är mycket god.

Igår hörde jag ett fantastiskt stycke musik. Hela konsertprogrammet var fint, men Bent Sørensens Exit Music gick mig till sinnes på ett mycket speciellt sätt. Det var som att jag för första gången hörde i toner det jag drömde flera gånger för ungefär tjugo år sen. Min upplevelse influerades säkert av Sørensens utsago att musiken kom till honom i sömnen, men att den skulle öppna associationsbanan till mina egna drömmar överraskade.

Konserten upprepas ikväll, så ta chansen att höra Sørensens musik. På köpet får du Carl Nielsens Helios-uvertyr och Daphnis och Chloé av Maurice Ravel. Allt ljuvligt framfört av Göteborgs Symfoniker och Göteborgs Symfonikers Kör. Det hela dirigeras av den unge japanen Kazuki Yamada. Också han värd ett konsertbesök. Välkommen!

Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen. Just nu något så prosaiskt som tåg och det faktum att fyra av veckans fem arbetsdagar har rymt en längre resa. Upplevelsen fördunklas av ett missat tåg en sen kväll (helt mitt eget fel) och ett annat som blev flera timmar försenat. På plussidan det splitter nya X3000 jag nu sitter på. Ett tecken på att utveckling trots allt sker.

Vid tanken på de svenska scenkonstinstitutionerna är det just ordet utveckling som först kommer för mig. Begreppen professionalitet och hängivenhet lägger sig också långt fram i medvetandet. Den svenska scenkonsten är definitivt en samhällskraft.

Med scenkonst menas i detta fall musik, dans och teater. Branschorganisation för institutioner inom dessa områden är Svensk Scenkonst och huvudnummer denna min arbetsvecka har varit de årliga branschdagarna som nyss avhållits i Karlstad. Omkring 200 av branschens ledare och politiker har med stor intensitet diskuterat framtiden för det vi alla brinner för.

Områden som lyfts fram särskilt denna konferens är kulturlivets digitalisering, institutionernas position i kulturpolitiken och utvecklingen internationellt. Formen har till övervägande del varit panelsamtal med företrädare för några av medlemsföretagen.

Många kloka ord har blivit sagda och, som förbundsordförande Stefan Forsberg påpekade i sin summering av dagarna, skulle vem som helst i salongen ha kunnat göra det lika bra. ”Vi är här för att vi har starka idéer, är bra på att tala för dem och har kraft att genomföra dem”, sa han.

Själv deltog jag i panelen som diskuterade scenkonstens digitalisering. Göteborgs Symfoniker ligger långt framme med vårt digitala konserthus och webbkanalen GSOPlay. Som inledning på min dragning visade jag ett avsnitt ur en av de konsertupptagningar som ligger ute just nu – Sibelius första symfoni ledd av Johannes Gustavsson – och blev som alltid stolt och rörd över kvaliteten på vårt arbete.

Först och främst för att det låter så fantastiskt bra om Göteborgs Symfoniker, förstås, men i minst lika hög grad för den bildmässiga framställningens höga standard. Vår strävan har varit att skapa ett bildspråk som ligger nära Göteborgs Symfonikers själ och jag tycker att vi har lyckats. Det finns en personlig touch som känns väldigt typisk GSO.

Som vår publik väl känner till är den digitala storsatsningen en förlängning av vår mångåriga närvaro på Youtube. Där finner man intervjuer, trailers för konserter och små turnéfilmer. De har hittills setts av 1,1 miljoner tittare. Ja, ni läste rätt. Över en miljon gånger har Göteborgs Symfoniker klickats fram på Youtube. En siffra som ökas på med något tusental per dag. Låt champagnekorkarna flyga!

Framgångarna på Youtube fick oss att vilja gå vidare och som mina läsare känner till vid det här laget, installerade vi förra våren teknisk utrustning som gör det möjligt att sända hela konserter på internet, bio, TV och i andra kanaler.

Sedan vi smög igång GSOPlay i höstas har webbkanalen haft 20.000 tittare. Först med den direktsända konserten med Kent Nagano den 9 april började vi marknadsföra utsändningarna ordentligt och har sedan dess fångat in 8.000 nya tittare.

Min entusiasm inför detta vet inga gränser. Musikens möte med publiken är meningen med allt jag gör i yrket och att på detta sätt kunna mångfaldiga räckvidden för Göteborgs Symfoniker är omvälvande. Vi arbetar nu intensivt på att bygga upp ett distributionsnät som vi vill ska omfatta bland annat reseföretag, bostadsbolag och internetoperatörer.

Ökad tillgänglighet för framförallt medborgarna i Västra Götaland är satsningens bakomliggande syfte. Genom de digitala utsändningarna hoppas vi nå publik som av olika anledningar inte kommer till våra konserter, men som på sikt kanske kan lockas att göra det. Befintlig publik är givetvis också en viktig rnålgrupp. Genom utsändningarna kan de återuppleva konserterna och bokstavligt talat se dem ur en annan vinkel (inifrån orkestern).

Utsändningarna är också ett redskap i vår internationella positionering. Hittills har vi tittare i sextio länder, flest i Spanien, Polen, Italien och Nordamerika. Enligt Johannes Nebel, en frontfigur på kulturens och digitaliseringens område, är Göteborgs Symfoniker bland de första i världen med att regelbundet sända kostnadsfria konserter på internet.

Vi kan med rätta vara stolta över våra framgångar på den digitala arenan. Min entusiasm omfattar också de satsningar som andra kulturinstitutioner gör. Under panelsamtalet i Karlstad redogjordes för Kungliga Operans bio-sändningar, vilka pågått sedan 2008 och hur Malmö Stadsteater samarbetar med SVT och SVT Play.

Särskilt stimulerande var det att höra om Dalateaterns interaktiva teaterchattar. Som turnerande länsteater har Dalateatern i uppdrag att täcka in alla små orter i länet. I syfte att nå fler med varje föreställning anordnar man biovisningar med tvåvägs kommunikation mellan publik och skådespelare. Några egentliga biografer är det inte tal om, utan Dalateatern ställer upp sin utrustning i samlingslokaler av allehanda slag.

Det hela går till så att publiken som går på ”bio” ser föreställningen på en stor duk. Genom en chatuppkoppling kan publiken och skådespelarna i den andra änden både se och höra biopubliken. På så sätt interagerar alla med varandra, vilket gör föreställningarna lika levande i båda salarna. Genialt!

En viktig ingrediens i branschdagarna är mötet med chefskollegor från hela landet. Att leda en kulturinstitution är krävande och kan ibland kännas ensamt. Det gör det värdefullt att få lufta sina tankar med andra i en liknande situation. Pauserna känns alltid för korta och under gårdagens avslutningsmiddag flög timmarna iväg. Jag bär med mig många djupa tankar och glada skratt därifrån.

Hemma i Göteborg har Göteborgs Symfoniker konserterat med Nikolaj Znaider och violinsolisten Vilde Frang. Det grämer mig att jag inte kunde höra dem live, men lyckligtvis ligger en inspelning och väntar i mitt postfack.

Nästa vecka får vi stifta bekantskap med unge Kazuki Yamada, som vi hört så mycket gott om. Det ser jag verkligen fram emot.

Innan dess ska jag vara helgledig. Snart är jag hemma och kan till min glädje konstatera att SJ och Trafikverket idag på ett oklanderligt vis har transporterat mig mellan Karlstad och Västerås.

Helena Wessman 17 maj 2013

Ibland är livet lätt overkligt. Som i lördags då jag steg upp tidigt, tog flyget till Wien, genomförde några möten och flög hem igen. En lång omväg för att ta sig från Göteborg till Västerås.

Jag är förstås inte ensam om att ha det så. Vi är många som fnattar runt. I slutet av maj får jag till exempel besök av en agent som flyger från Barcelona till Göteborg för en timmes möte. Den aktuella konserten får han på köpet.

Hur välutvecklad den digitala mötestekniken än blir, så kommer personliga möten alltid att behövas. I lördags handlade det om en konflikt som skulle redas ut respektive en person jag behövde se i ögonen innan vi går in i ett stort gemensamt projekt. Det tredje mötet gick framförallt ut på att dämpa motpartens förhoppningar om samarbete. Också det måste sägas ansikte mot ansikte.

Att det blev just Wien berodde på att årets IAMA-konferens hölls där. IAMA står för International Artists Managers’ Assosciation, det vill säga den internationella sammanslutningen för artistagenturer inom den klassiska musiken.

En gång om året arrangerar IAMA en stor konferens där agenturer, orkestrar och andra konsertarrangörer möts. I år deltog över 400 personer. På programmet står visserligen en mängd seminarier där branschens utveckling diskuteras, men det viktigaste är de enskilda samtalen. Planeringschefen för en av våra nordiska systerorkestrar berättade i lördags att han dagen innan hade hunnit med femtio möten.

Jag beslutade på ett tidigt stadium att avstå årets konferens, eftersom jag anser att andra inom vår organisation gör betydligt större nytta i ett sådant sammanhang. För ett par veckor sedan stod det dock klart att Wien var enda chansen att möta agenten med det stora projektet och då jag väl bestämde mig för att resa kunde jag lika gärna träffa några till.

Emellanåt blossar det upp diskussioner om agenturers makt över de svenska orkestrarna. Våra belackare brukar lite slängigt hävda att både anlitandet av dirigenter och valet av repertoar styrs från London. Det kan jag starkt dementera, i alla fall för Göteborgs Symfonikers del. Ytterst är alla konstnärliga beslut mina och det är en makt jag gärna delar med mina medarbetare, men alls inte har för avsikt att släppa iväg till någon utomstående.

Men det hindrar förstås inte att agenturerna driver sina frågor. Ganska ofta hamnar vi i segdragna diskussioner om perioder och repertoar med agenten som ensidig förespråkare för dirigentens eller solistens intressen. Det kan ta sin tid att komma övetens, men sällan går det till rena konflikter.

Fast det händer förstås det med. När debatten med en agent riktigt hettar till föredrar jag att skriva mejl för att i möjlig mån hålla konflikten på en konstruktiv nivå. Men det har också inträffat att jag blivit inbegripen i hetsiga telefonsamtal med högt tonläge.

Så var det i det här fallet. Såväl upprörda samtal, som evighetslånga mejl hade föregått mötet i Wien i lördags. Det mesta var sagt och jag hade bestämt mig för att inte rygga. Besluten i den aktuella frågan är mina och om det inte passar agenten får vi hitta en annan partner i den aktuella frågan. Så långt behövde det dock inte gå. Efter ett uppriktigt meningsutbyte beställde vi lunch och beslutade att lägga oenigheten åt sidan. Nu jobbar vi framåt igen.

Före och mellan mötena passade jag på att turista. Att få trampa samma gatstenar som Mozart, Beethoven och Brahms var mycket inspirerande. I Wien har många av konstmusikens bjässar varit verksamma och även om jag inte hann besöka några muséer fick jag mig mycket historia till livs. Det blev en lång omväg på min resan mellan Göteborg och Västerås, men en synnerligen givande sådan.

VD-bloggen gör nu uppehåll till den 17 maj. Trevlig helg!

Helena Wessman 3 maj 2013