Innan den här veckan är slut kommer vår orkester ha fått arbeta tillsammans med fyra dirigenter på en och samma vecka. Vädret har växlat mellan monstruösa åskväder och sommarvärme. Och små och stora möten har avlöst varandra. Ingen risk att bli blasé!

Efter några intensiva dagar här hemma i Göteborg åker orkestern ikväll tåg upp till Stockholm för att delta på Östersjöfestivalen i Berwaldhallen (låt oss hoppas att morgonens tågstopp då är avhjälpt…). Festivalen har i år fokus på barn och unga, och Göteborgs Symfoniker spelar i morgon en Sida vid Sida-konsert tillsammans med ett stort antal barn från El Sistema. Gustavo Dudamel – som uttryckligen ville ha med sig Göteborgs Symfoniker till festivalen – dirigerar sedan orkestern i Sibelius Symfoni nr 2. Det finns helt klart potential för en fantastisk kväll. Som extra krydda får vi träffa vår förra VD Helena Wessman i hennes nya roll som Konserthuschef i Berwaldhallen, där hon säkerligen kommer vara lika framgångsrik och uppskattad som hon varit här i Göteborg.

Eftersom Göteborgs Symfoniker redan är inbjudna till nästa års Östersjöfestival pågår programdiskussionerna inför den konserten parallellt. Alla turnéer med orkestern måste planeras i god tid. Just nu jonglerar vi med planeringen av tre turnéer under 2015, där det böljar fram och tillbaka, högt och lågt, i stort och smått. Det är många pusselbitar som måste falla på plats samtidigt, och på något mirakulöst sätt brukar det – efter hårt och ihärdigt arbete från väldigt många engagerade – alltid ske.

Den största turnén 2015 är vår planerade resa till Kina i april. Vi jobbar intensivt på många fronter för att göra det här till en riktigt bra turné, och en av detaljerna är att agenturen i Kina bett om storslagna bilder på hela orkestern tillsammans med vår förste gästdirigent Kent Nagano, som dirigerar under turnén. Så, igår vällde en flod av frack- och långklänningsklädda musiker fram i korridorerna, vilket inte är en helt vanlig syn tidigt på eftermiddagen. Jag hoppas att fotografen blev nöjd, för då blir agenturen i Kina säkert också nöjd. Och då kanske vi äntligen kan få klartecken om vilken som blir vår första spelplats på turnén. Små detaljer kan ha stor betydelse!

Om vi blickar inåt i den organisation vi tillhör, Västra Götalandsregionen, möts vi av frenetiskt arbete inför valet. En frenesi som nästan kan uppfattas som förlamande eftersom valarbetet tar så mycket tid att politikerna tycks tvingas prioritera hårt bland alla pockande ärenden. Tur då att det även finns en tjänstemannaorganisation. Nu är vi mitt uppe i förberedelserna inför ett nytt treårigt uppdrag från Kulturnämnden. Genom en god dialog ska vi landa i ett uppdrag som kombinerar ägarens förväntningar på oss som inbjudande och värdeskapande kulturinstitution i regionen med våra högt ställda konstnärliga ambitioner. Göteborgs Symfoniker är och ska vara en viktig medspelare i strävan efter Västra Götalandsregionens vision – Det goda livet. Vi ska bidra till att nå framåt inom flera kulturpolitiska utmaningar, så som att vidga deltagandet och öka internationaliseringen. Samtidigt som vi hela tiden har vår egen vision för ögonen: ”Göteborgs Symfoniker berör och engagerar. År 2020 är vi en av de tio främsta symfoniorkestrarna i världen.”

I mina öron går de här visionerna hand i hand, och jag ser mycket fram emot uppdragsdialogen med vår ägare. Men innan den dialogen, som går in i ett intensivt skede i nästa vecka, får jag möjlighet att njuta av Göteborgs Symfoniker, Gustavo Dudamel och barn från El Sistema i Berwaldhallen – en konsert som så klockrent rimmar med såväl uppdrag som vision.

Erika Strand 29 augusti 2014

Sedan jag skrev min förra blogg för exakt en vecka sedan har Göteborgs Symfoniker hunnit ge fyra konserter med helt skilda program. Det är alldeles makalöst!

Den konsert som är färskast i minnet är förstås gårdagskvällen, som blev en fantastisk upplevelse för mig. Jag satt i salongen med fem goda vänner som inte brukar lyssna på symfoniorkester särskilt ofta. Vi fick njuta av den uppmärksammade amerikanska dirigenten JoAnn Fallettas första besök i Sverige, Symfonikernas egen Selena Markson Adler som klarinettsolist, och självklart orkesterns strålande insatser. Det bjöds på ett varierat program som var lätt att tycka om, och husets egen konferencier Måns Pär Fogelberg guidade publiken med värme och ödmjuk kunskap.

Efter konsertens slut lyste det ur ögonen på mina vänner. Vilken orkester! Vilken musik! Vilken miljö! Deras hänfördhet över det magiska i vår värld smittade av sig. Ibland riskerar jag nästan att bli hemmablind och glömmer bort att uppskatta vilken förmån det är att få arbeta här i Konserthuset, och det blir nästan en självklarhet att få ta del av utsökt musik så ofta jag vill. Men mina vänners oförfalskade glädje var en tydlig påminnelse om hur fantastiskt bra vi har det, vi som jobbar här.

Måns Pär Fogelberg, konsertens konferencier, inledde kvällen med att välkomna höstens knackningar på rutan – eftersom höstens antågande för med sig en tillåtelse och möjlighet att äntligen smyga in i Stora Salen igen och njuta av vacker musik medan vinden viner utanför. Jag kände verkligen att jag höll med honom – sommaren och utomhuskonserter i all ära, det vill jag inte vara utan, men övergången till höst är något alldeles extra. Det kändes så befriande och lugnande att slå sig ner i salongen tillsammans med Symfonikernas stora och hängivna publik.

Apropå stor publik måste jag ändå nämna förra fredagens Popical-konsert på Götaplatsen. Hela Götaplatsen och hela avenyn var fullständigt överbefolkad. Jag hörde sifforna ”25 000 som lyssnade och ytterligare 15 000 som inte fick plats”. Det ska tydligen vara publikrekord för Göteborgs Kulturkalas – ett rekord som vi givetvis tackar samarbetet med Laleh för, denna ljuvliga artist. Lördagens konserter var också välbesökta och uppskattade, om än utan fredagens skyhöga publiksiffror.

Nu är det fredag morgon och det är dags att så smått släppa gårdagen och lägga fokus på här och nu istället. Alldeles strax börjar Göteborgs Symfonikers personaldag. Temat är arbetsmiljö, och det ska bli spännande att få ta del av både interna och externa talare. Vi kommer också få höra om marknadsavdelningens arbete, där kreativiteten flödar kring vår externa kommunikation. Alla kuggar i det stora maskineriet Göteborgs Symfoniker är viktiga för att vi ska nå vår vision – Top Ten. Och vi behöver känna att vi har och att vi är en bra arbetsmiljö för varandra. Det känns som om vi är på väldigt god väg, samtidigt som vi alltid har områden att förbättra. Men jag hoppas att alla som jobbar här för det mesta kan känna samma glädje som den jag blev påmind om i går kväll – glädjen över att få vara del av en fantastisk verksamhet!

Erika Strand 22 augusti 2014

Det händer när du vilar – så heter en av de många böcker som ligger på mitt sängbord. Det är en bok full av små kloka betraktelser över behovet av vila, och en bok som åtminstone för mig fungerar som bra nedvarvning efter en intensiv dag. För visst är det så, vi behöver vila för att kunna ta nya tag, växa, vara nyfikna. Det är när vi vilar som alla intryck sorteras, som reflektionen får utrymme och som kropp och själ får chans att fixa till eventuella skavanker.
Nu är det augusti, och många av oss har en alldeles underbar och ganska lång semestervila bakom oss. Jag har varit tillbaka på jobbet i två veckor. De första dagarna var det ganska stillsamt här på Konserthuset, nästan lite sömnigt (men det gick fort över!). De få kollegor som var på plats delade med sig av berättelser om sin semestervila – någon hade byggt altan, en annan lagt tak, en tredje kört motorcykel. Inte så vilsamt kanske, i trettiogradig värme? Men huvudsaken är nog att vi får vila från det vi gör till vardags. Och jag hoppas att alla medarbetare i Konserthuset har haft möjlighet att vila under sommaren, och att man nu är tillbaka med nypåfylld energi och kraft inför den kommande säsongen.
Energi och kraft behövs – augusti månad innebär minst sagt en rivstart för våra musiker och alla som arbetar med denna månads produktioner. Eller vad sägs om konsert kl 01.00 en lördagnatt? Strax före semestern togs beslutet att en grupp orkestermusiker skulle spela på Way out West-festivalen tillsammans med violinisten Daniel Hope, på GöteborgsOperan vid nämnda klockslag i lördags. Det blev en del pyssel under sommaren för både orkesterchef och producent för att få allt att falla på plats ihop med det stora Way out West-maskineriet, men belöningen kom när en stor och entusiastisk publik fick en fantastisk nattlig konsert! Och med konsert mitt i natten är nivån satt – därifrån har vi ökat, den här veckan kokar det! Huset är befolkat av såväl vår egen personal som gästande artister. Repetitionerna inför helgens tre konserter, med tre olika program, är nu inne på upploppet, och vi är strax redo att ta oss an Göteborgs Kulturkalas.
Göteborgs Kulturkalas som pågår hela veckan har lyckats ganska väl med att ta kommandot över stan – med undantag för vädrets makter som ju är svåra att rå på. Ett myller av människor, paraplyer, artister och mat fyller Göteborgs gator. Vill man kan man besöka GSO Road Show vid Stora Teatern, vår trailer som har varit på turné i Västra Götalandsregionen under hela sommaren, och som nu har parkerat på Kulturkalaset. Vad gäller vädret så håller vi tummarna inför kvällens konsert på Götaplatsen, då musiker ur Göteborgs Symfoniker spelar tillsammans med Laleh, inför en gissningsvis väldigt stor publik. Då vill vi att åskskurarna tar sig lite vila efter en intensiv vädervecka. Just nu ser det faktiskt ganska lovande ut.
Symfonikerna spelar på Götaplatsen även i morgon, så regnet får gärna hålla sig borta även då. Vi har en familjeföreställning där vi hyllar Tove Jansson som skulle fyllt 100 år i år, tillsammans med Mark Levengood och sångerskan Emma Salokoski. Dirigerar gör Santtu-Matias Rouvali och vår egen Måns Pär Fogelberg är konferencier – en härlig stund för hela familjen klockan fyra i morgon.
Ett par timmar senare, klockan sex i morgon (lördag) kväll, är det dags för våra musiker ännu en gång; som sagt, det tredje konsertprogrammet inom loppet av två dagar. Då bjuder vi på – allt enligt vårt marknadsföringsmaterial – ”kärlek och erotik på Götaplatsen”. Kan någon motstå det?
Efter dessa intensiva dagar tror jag att det är dags för lite vila igen, kanske både för musiker och Göteborgspubliken. För det är ju så, det är när vi vilar som det händer.

Erika Strand 15 augusti 2015